Blixtrande upptäckter
Viktorianernas insats för mänskligheten.
I början av 1800-talet gjorde Michael Faraday – kanske den första kändisvetenskapsmannen – en uppmärksammad uppvisning av statisk elektricitet i London. Fram till dess hade folk observerat den mäktiga kraften i åskoväder på himlen, men de förstod inte vad som hände. Förhistoriska civilisationer trodde att upprörda allsmäktiga varelser var ansvariga för blixtarna. I skandinavisk mytologi trodde man att åskan orsakades av guden Tor när han körde med sin vagn över himlen och att blixtarna skapades när han kastade sin hammare Mjölner. Det var först genom Faradays upptäckter som vi lärde oss elektricitetens sanna natur och hur vi skulle dra nytta av den.
Faradays stora bidrag var induktionslagen som visar sambandet mellan el och magnetism. Han fann att förändringar i ett magnetfält kan användas för att skapa ström i en ledning. Det är grundprincipen bakom både elmotorer och generatorer, och den ledde till en helt ny teknikgren.
När el förvandlades från en kuriositet till en kraftfull ny teknik lades grunden till den elektriska revolution som följde. Nikola Tesla och Thomas Edison tillverkade snart de första glödlamporna som använde elektricitet för att värma en glödtråd vilken skapade ljus. En annan tidig tillämpning av el var den elektriska telegrafen som gjorde det möjligt att skicka meddelanden över stora avstånd.
Elektricitet hade lekts med, demonstrerats och undersökts i tusentals år, men Faraday drog för första gången nytta av den. Det gav oss nyckeln till elteknikens era.