Skrivet i sten

1 Fyra eror

Grand Canyons stenlager representerar var och en av de fyra geologiska erorna: från tidig och sen kambrium till paleozoikum, mesozoikum och kenozoikum. Nyast är Kaibab – det 350 meter djupa och 230 miljoner år gamla kalkstenslagret som omger kaibab-platåns kant.

2 Avslöjar fossiler

Det finns inga fossiler i de tidiga förkambriska lagren, som kan betraktas som grundstenarna längst ner på kanjonens klippsidor. På de ovanliggande lagren finns det emellertid fossiler som ger en inblick i förhistorisk flora och fauna.

3 Vi rör oss uppåt

De första fossilerna förekommer i den förkambriska kalkstenen en bit upp på kanjonens sidor, inledningsvis ganska grundläggande växter. Det följs av paleozoikum-lagren som innehåller fossiler från både land och hav. Hela Grand Canyon låg under vatten vid en tidpunkt när kustlinjen avancerade över Nordamerika. Vattnet drog sig sedan tillbaka och området steg upp.

4 Spår av tidigare berg

Sandsten, skiffer och kalkstenen bildar paleozoikum-lagren som är 1–1,5 kilometer djupa. Några bergväggar i den västra delen av Grand Canyon pekar på att området tidigare var täckt av cirka 0,8–1,5 kilometer höga bergarter som dateras till dinosaurernas mesozoiska era. Erosionen har dock avlägsnat det mesta av dem.

5 Den mäktiga floden

Själva kanjonen är från kenozoikum och skapades av Coloradofloden som fick hjälp både av landhöjningen och skapandet av Californiaviken för sex miljoner år sedan. Även smält snö bidrog. Kanjonens har haft sitt nuvarande djup i cirka 1,2 miljoner år.

Grand Canyon är inte bara en påminnelse om naturens krafter utan också en påminnelse om dess förmåga att avslöja sin egen otroliga historia. Kanjonens skiktade klippväggar möjliggör för geologer att resa tillbaka två miljarder år i tiden.