TILL VÄRLDENS ALLA ÄNDAR

Vill man se polarskenet får man vara beredd på att frysa.

Det är sällsynt att polarsken syns på andra platser än vid polerna, men det händer. Sken vid lägre breddgrader är oftast ett tecken på en kraftfull solstorm som skjuter ut mer partiklar än vanligt. De flesta polarsken förekommer i ett band 10–20 breddgrader från de magnetiska polerna: Kanada, Alaska, Island, norra Skandinavien och Ryssland i norr och ett stort område på Antarktis kontinent i söder. Antarktis yttersta avlägsna och ogästvänliga natur (98 procent är täckt av is, temperaturen är ibland under -80 grader Celsius) innebär att färre människor är där för att bevittna polarsken, så norrskenet är mer känt. Trots att Arktis är ett hav finns det mer bebodd mark vid Nordpolen.

De magnetiska polerna, som skiljer sig från de geografiska polerna, är de punkter där jordens magnetfält pekar rakt nedåt. Eftersom fältet lutar cirka 10 grader mot jordens rotation är norra magnetpolen för närvarande borta vid Grönlands västkust och driver mot Sibirien. Den södra magnetpolen ligger utanför Franska Antarktis kust, sträcker sig bortom Antarktis cirkel och flyttar sig gradvis mot nordväst i en hastighet av sex till nio mil per år. Detta sker beroende på hur fältet genereras av rörelse och konvektion från smälta metaller i jordens yttre kärna – något som inte alltid sker på ett konsekvent sätt.