Ambitiös general tog alla Englands soldater

En makthungrig befälhavare orsakade britternas första brexit, när han försökte erövra kejsartiteln.

M

Medeltidens krönikeskrivare Gildas och Nennius skrev att de första germanerna kom till England som så kallade foederati – legosoldater. Efter de romerska legionernas avfärd lejde britterna germanska krigare för att skydda sig mot skottar, irer och andra germaner.

Krig på det europeiska fastlandet, stigande vattennivåer längs Nordsjöns kuster och en befolkningsexplosion i Nordeuropa fick under 400-talet tiotusentals germaner att flytta till England.

Snart var germanerna så många att de inte längre ville låta sig kommenderas, utan krävde rätten att regera. Hur blodiga striderna blev diskuterar historikerna, men de är eniga om att germanernas språk och kultur spreds västerut under 500- och 600-talet. Endast i Wales och på Englands västligaste spets överlevde britternas ursprungliga kultur.

kom från halvön Angel mellan Flensburg och Slien i dagens Nordtyskland. Anglerna bosatte sig i synnerhet i Englands nordöstra del, där de enligt historikern Beda grundade kungadömena East Anglia, Mercia och Northumberland. Anglerna blev bland britterna till engle och kom med tiden att ge namn åt landet England och språket engelska.

Anglerna

kom från området omedelbart sydväst om Danmark. De grundade fyra kungariken i England: Essex (uppkallat efter ostsaxare), Middlesex (eftersom dessa saxare kom från mitten av saxarnas land), Sussex (sydsaxare) och Wessex (västsaxare).

Saxarna

kom från Jylland. De utgjorde den minsta av de tre grupper som krönikeskrivaren Beda nämnde. Första vågen av jutar slog sig ner i Kent, och år 530 fogade de Isle of Wight till sitt rike. Det exakta släktskapet mellan 400-talets jyllänningar och dagens är okänt. Enligt en teori härrör dagens jyllänningar från en annan folkgrupp, nämligen danerna.

Jutarna

germanska stammar utvandrade också till England i mindre antal – bland annat friser från dagens Nederländerna. En frisisk urna har hittats norr om Ipswich i det övervägande angliska området. Även franker från dagens Belgien och norra Frankrike reste över Engelska kanalen.

Andra

Britterna fick sköta sig sjä Kvar i Britannia lämnade Ko endast tjänstemän – och en m enligt historikern Gildas:

”Britterna tog till vapen oc för sig själva, befriade städe barbarer som pressade dem. rica (Bretagne) och andra Gallien tog efter britterna o sig själva på samma sätt och romerska ämbetsmännen…”

Det hölls ingen folkomrö upproret, och långtifrån alla h att en ”brexitlösning” var den finns tecken på att en grupp r ter skrev till imperiets officie Honorius, och enträget vädj han skulle komma till undsät

Dessvärre hade Honorius fulla. Italien attackerades av v ett angrepp som kom att slu Rom plundrades.

Enligt historikern Zosimu kejsaren britternas begäran:

”Honorius skrev till städer nia och bad dem försvara sig

Kontakten med Rom var n ten, och inbördeskriget fortsa nia. Krigsherrar, som ofta fort romerska uniformer, kämpa andra om makten, och land upp i ett virrvarr av smårike så många som tjugosex ku uppstod i kölvattnet på roma

Historikerna vet inte om gick bankrutt på några vecko det var en lång och smärtsa som gradvis fick romarnas v kunskap att försvinna. Forska taterat att nypräglade mynt