”Kvinnor lever i sysslolöshet och lyx”

I 1800-talets USA kunde gifta kvinnor varken rösta, äga jord eller utbilda sig, men jämställdhet skulle inte enbart gynna kvinnorna. Männen skulle slippa försörja de lättjefulla kvinnorna, skrev feministen Sarah Grimké i ett brev till en medsyster.

Min kära syster1

Jag har nu bildat mig en överblick över hur förhållandena är för kvinnor i olika delar av världen. Jag beklagar att min tid har varit upptagen av andra saker, så att jag inte har kunnat ge ämnet den uppmärksamhet den förtjänar.

Förhoppningsvis kan de principer som jag här lägger fram påkalla uppmärksamhet hos andra av mitt kön2. Jag inleder med ett par anmärkningar om kvinnors situation i mitt eget land.

Tidigare i livet var det min lott att röra mig bland fjärilarna i de förnämas värld.3 Kvinnorna i den världen får lära sig att betrakta äktenskapet som den enda vägen till att utmärka sig, och de betraktar förmågan att dra till sig mäns uppmärksamhet genom yttre charm som det viktigaste i livet.

Kvinnor som inte rör sig i de förnäma kretsarna, antingen på grund av bristande utbildning eller andra omständigheter, är naturligtvis betydligt fler.

Men även denna klass uppfostrar kvinnorna med den absurda idén att förmågan att sköta hushållet åt den äkta maken och göra hans tillvaro behaglig är målet med hela deras existens.

Inställningen speglas i den otillräckliga utbildning som erbjuds flickorna4, och i de begränsade insatser som görs för att stimulera deras hjärna efter skolan.

I de flesta familjer avbryter medlemmarna ogärna en flicka, medan hon är i färd med att baka en paj eller tillaga en pudding, men de kan gärna göra det medan hon studerar.

Tro nu inte att jag nedvärderar husmodergärningen. Långtifrån. Jag anser att en omfattande kännedom om hur ett hushåll ska skötas är en oumbärlig del av en kvinnas utbildning.

Min invändning är bara att vår utbildning koncentreras kring det kulinariska och hantverksmässiga. Förhoppningsvis kommer det en tid, då kvinnor inte behöver spendera timmar på att förbereda ”ett väldukat bord”.

Jag hoppas att män kommer att avstå från lite sådant för att i stället uppmuntra sina hustrur att lägga tid på själslig utveckling – även om det betyder att de emellanåt endast serveras bakad potatis eller smör och bröd.

Jag ansluter mig till den författare5 som skrev att kvinnor bör ha tillgång till den bästa undervisning som erbjuds män. Till det ska emellertid inte räknas matematiken och klassikerna6. Som författaren skrev:

”Ge mig en grupp välutbildade, fromma mödrar och systrar, och jag ska revolutionera landet, moraliskt och religiöst, fortare än om jag förfogade över dubbelt eller tredubbelt så många män med samma utbildning.”

”Kvinnor ser det som sitt jobb att spendera makens surt förvärvade pengar.” Sarah Grimké.

Uppfattningen av kvinnor som underlägsna visar sig förutom på tidigare nämnda sätt även på ett sätt som har enorm betydelse för den arbetande klassen – ja, för alla som måste arbeta för sitt uppehälle, oavsett om det är med intel

lektet eller med handen. Jag syftar naturligtvis på det ojämlika sätt som kvinnors och mäns arbete värderas. En manlig lärare kan alltid få mer betalt för sin undervisning än en kvinnlig7.

Så är det i alla yrken; till exempel får en manlig skräddare två eller tre gånger så mycket för att sy en väst eller ett par byxor som en kvinna, även om de utför ett lika bra arbete. I yrken som sysselsätter enbart kvinnor värderas kvinnornas tid endast hälften så högt som männens. En tvätterska sliter lika hårt som en sågverksarbetare eller kolbärare, men tjänar inte mer än häften för en dags arbete.

Innan jag avslutar detta brev är jag tvungen att säga något om de fördelar som jämställdheten kommer att ge både män och kvinnor. Många kvinnor lever i sysslolöshet och lyx, försörjda av sin makes, sin fars eller sina bröders flit. Männen är å sin sida tvungna att framleva sina dagar i bokhållerier, i tryckerier eller med annat hårt arbete.

Hustrun och döttrarna hjälper inte till att försörja familjen. Tvärtemot. Kvinnor betraktar det som sitt jobb att spendera makens surt förvärvade pengar.

Jag är övertygad om att kvinnor, om de blir delaktiga i ansvaret för att försörja sig själva och sin familj, får en starkare karaktär och större värdighet.

De kommer även att känna mer genuin sympati för sin make än fallet är nu, en sympati som kommer att uttryckas i handling såväl som i ord.

Våra bröder avvisar kanske m trin, eftersom den strider mot de se uppfattningen, och eftersom d deras stolthet. Men jag tror att d skulle gynnas av jämställd heten och med tiden komma fram till slutsatsen att likvärdiga kvinnor är värda ofantligt mycket mer än kvinnor som är underlägsna dem.