Framtiden för demokratirörelsen

Det är osannolikt att militären i närtid kommer att ge upp sina försök att kontrollera Myanmar. Samtidigt är motståndet utbrett och verkar inte avta. Forskning om folkliga motståndsrörelser pekar på flera faktorer som kan öka möjligheten till framgång. Viktigast är ett brett folkligt deltagande, vilket utan tvekan är fallet i Myanmar. Men det finns många utmaningar som kan försvåra för människor att fortsätta att göra motstånd över tid. För människor som deltar i strejkrörelser som CDM innebär deras aktivism att de har förlorat sin inkomstkälla. I kombination med en växande ekonomisk kris i landet riskerar fattigdom och behov att prioritera överlevnad att på sikt minska deltagandet i motstånd av olika slag. En annan framgångsfaktor handlar om hur väl motståndsrörelsen förmår hålla ihop och samordna olika aktörers strategier. Olika etniska och politiska grupperingar har på ett anmärkningsvärt sätt kunnat enas i motståndet mot militärkuppen men framtiden lär utvisa om meningsskiljaktigheter, till exempel mellan etniska väpnade organisationer och bamar-dominerade grupper som NLD, riskerar att leda till splittring. Avhopp och splittring inom militären kan också hjälpa motståndsrörelsen, men det återstår att se om det blir tillräckligt omfattande för att på allvar hota militärjuntan. Till sist är även stöd från omvärlden avgörande. Det finns mycket som omvärlden kan göra såväl genom förhållningssättet till den civila parallellregeringen och sanktioner mot militären som genom ekonomiskt stöd till civilsamhället och olika protestorganisationer.