Främlingar i hemlandet
REGI:
I ROLLERNA:
Skillnaden är att deras tillhörighet i hembygden är långt ifrån lika självklar. Det tar heller inte många mil förrän de får förklara att de faktiskt pratar svenska när människor tilltalar dem på engelska. Situationen upprepar sig filmen igenom och Jonas Selberg Augustséns regidebut handlar bland annat om att betraktas som en främling i sitt eget hemland. De skyndar sig genom landskapet och gömmer sig för fartkamerornas blixtar.
”Sophelikoptern” har hämtat sin titel från en dikt av Gunnar Ekelöf som behandlar det moderna samhällets utstötningsmekanismer och det är den första svenska långfilmen med större delen av dialogen på romani. Mycket utspelar sig mellan bilens fyra väggar där syskonen bland annat löser ett korsord där nyckelbegrepp som folkhem och välfärd får agera vägskyltar som ger en hint om var filmen är på väg. Mer kritiskt skulle man kunna kalla det att skriva undertexten på åskådarens näsa, men samtidigt är det befriande med en svensk film som överhuvudtaget tänker undertext.
Eftersom det rör sig om en svensk roadmovie går tankarna förstås till ”Smultronstället”, men istället för att blanda ut det svartvita fotot med färgrik dialog tar Selberg Augustsén sikte på ett stiliserat svårmod, som en mix av Roy Andersson och tidiga Jim Jarmusch. Ibland blir det tungkört men ”Sophelikoptern” har tillräckligt många intressanta stopp för att göra vägen mödan värd.