Allens nya rulle – digital men helt utan esprit
CAFÉ SOCIETY
REGI: Woody Allen.
I ROLLERNA: Jesse Eisenberg, Kristen Stewart, Steve Carell, Jeannie Berlin.
SPELTID: 96 minuter.
Det är ingen idé att beslå honom med förutsägbarhet eftersom repetitionen är hela charmen med Woody Allen – från typsnittet Windsor i förtexterna till den tradjazziga musiken på ljudspåret. Eller rättare sagt består kanske tjusningen i att upptäcka variationer av välbekanta teman. Eller möjligen en ny skådespelare som gör avtryck i Allens konstnärliga universum.
Det hände senast i ”Irrational man” med Joaquin Phoenix och i ”Blue Jasmine” med Cate Blanchett. För att inte tala om Scarlett Johansson och Jonathan Rhys Meyers i ”Match point” från 2005, Allens enda film från den här sidan millennieskiftet med tillnärmelsevis samma tyngd som ”Små och stora brott” från 1989. Triangeldramat ’’Café society” är en mer lättsam historia, ingenting fel med det, men den saknar helt och hållet esprit. Steve Carell dyker upp som framstående men plågad Hollywoodagent på 1930-talet, men håller sig för mycket på mattan för att komma till sin rätt. Kristen Stewart gör också Woody Allen-debut som sekreterare och älskarinna till Carells rollfigur, men hennes uttråkat uttr yckslösa spelstil passar bättre i Olivier Assayas filmer. Jesse Eisenberg (som gör sin andra film med Allen) är systersonen som flyttar till Los Angeles för att göra filmkarriär men bara blir olyckligt kär i morbroderns sekreterare. Den stora nyheten med ’’Café society” är ändå att det är Allens första film som inte är gjord på film. Resultatet känns påkostat digitalt, men som om en hel tidsperiod blivit nedsänkt i formalin. Det räcker helt enkelt inte, särskilt med bröderna Coens ljuvligt förhöjda Hollywooddrift ’’Hail Caesar!” i färskt minne.