”Ledsna, besvikna och uppgivna”
I dessa dagar säger ingen något positivt om Posten. Detta beror på att postservicen har försämrats kraftigt de senaste åren. Och det gör oss postanställda ledsna och besvikna och uppgivna. Den så kallade interna dialogen funkar inte alls. Facket och personalens åsikter respekteras inte alls. Har högsta ledningen fattat något dålig beslut? Så ska det ändå genomföras till vilket pris som helst. Och detta påverkar självklart postservicen för allmänheten.
Tror ni att någon lyssnar på postarbetarna? Nix... Jag själv har jobbat hela mitt liv på posten och varnat ledningen tusentals gånger om de konsekvenser som kunde drabba postens rykte. De tror att de vet bättre än de som jobbar på golvet. Jag måste säga att de som jobbar på golvet kan mycket om postens verksamhet och vet bättre än de som får högt betalt för att försämra servicen. Jag vet att de jobbar hårt på golvet och försöker att göra ett bra jobb, men felet ligger hos postledningen.
”Bor i en egen värld”
Folk som styr dagens post har ingen som helst huvudvärk för att förbättra servicen. De bor i en egen värld, det vill säga allt de vill är att köpa nya maskiner, bygga onödiga nya terminalen, sparka personalen och höja egna löner. Med andra ord, ledningen håller på att slösa bort pengar som vi har tjänat in.
När läget är så dåligt tycker vi att staten som ägare måste ta sitt ansvar och se till att alla vi skattebetalare ska få en bra postservice. Slutligen vill jag säga några ord till postledningen: Ni måste lyssna på de som jobbar på golvet och den svenska allmänheten, inte på kartritarna som sitter i huvudkontoret och planerar postens verksamhet. Sparka (frigör) de dåliga chefer som inte erkänner egna fel, inte personalen som jobbar bra och hårt. Det är alltid modigt att erkänna fel. Ni måste erkänna att ni gör en felbedömning av situationen och skyller ifrån er.