UNGA I SAMTAL EFTER #METOO
• Här diskuterar åttondeklassare från Vasastan gränser • Teater med dickpics och övergrepp
Dickpics, gränsdragningar, övergrepp och våld. I veckan fick åttondeklassare från Vasastan gå på en föreställning som är minst sagt aktuell i samband med #Metoo-kampanjen.
Karaktärerna Hanna och Pontus träffas av en tillfällighet och blir intresserade av varandra. I en scen där de börjar kyssas för Pontus sin hand mot Hannas underliv. Två gånger försöker hon föra bort hans hand men när han fortsätter försöka skriker hon att hon inte vill.
”Seek and hide” spelades för åttondeklassarna i Viktor Rydberg Vasastan i veckan och handlar om gränsdragningar och identitet. I två år har Teater De Vill på Pipersgatan samlat in historier från högstadieelever, bland annat på Kungsholmen.
I en scen kastar karaktären Hanna skor på Pontus, och han säger ”sluta” varpå hon frågar om hon borde ha fattat att han inte ville. Sedan framför hon en version av Broder Daniel-låten Shoreline.
Gränser viktig fråga
Efteråt samtalar skådespelarna med åttondeklassarna från Vasastan. Flera tror att Pontus avsaknad av ånger inför det han gör mot Hanna beror på att han inte fattar att han gått över en gräns. När han däremot slår en kompis som hamnar på sjukhus känner han ånger.
– Det är en viktig fråga: vilka gränser är tydliga och vilka är mer subtila? säger skådespelaren Cecilia Säverman.
En grej som skapade igenkänning var att karaktären Hanna får så kallade dickpics, alltså män som skickar bilder på sina könsorgan, skickade till sig.
Under flera SO-lektioner har eleverna diskuterat #Metoo-kampanjen.
– Det är en stor fördel för folk kan själva styra sina åsikter, men en nackdel är att rättssäkerheten påverkas. Att folk hängs ut innan det prö- vats rättsligt, säger Martin Seltén.
– Det är bra att så många historier kommer fram, det här är ju ett problem som vi alla måste ta hand om och börja behandla varandra med respekt, säger klasskompisen Pixie Strömshed.
Varför t ror ni att så många tycker att det är svårt att berätta om sådant som andra har utsatt dem för?
– Jag tror att folk är rädda att själva bli dömda, att man befann sig i en viss situation, säger Nova Westerlund och kompisen Pixie Strömshed fyller i:
– Det finns ju en norm att inte berätta, som att det skulle ha varit den utsattas fel att ett övergrepp skedde. Den måste vi bryta.
Eleverna är överens om att man behöver känna någon för att veta var den personens gränser går.
– Man måste förstå och respektera gränser, bara man gör det så är det lugnt, säger Lukas Hansson.
Det finns ju en norm att inte berätta, som att det skulle ha varit den utsattas fel. Den måste vi bryta.