Därför älskar alla Grotesco
TOKSUCCÉ. Forskaren om flams och framgång
Varför dyrkas Grotesco? Höstens tv-succé har fått alla – nåja, nästan alla – att lyfta på hatten med våldsam kraft. Vi vände oss till vetenskapen för att få svar. Lågutbildat träningsoverallsproletariat som slaktar Söders belästa rödvinsvänster. Urspårade föräldramöten. Flyktingkatastrofen på medelhavet som musikal. Och så sexismen inom det egna humorledet.
Höstens största skrattsnackis är SVT-serien ”Grotescos sju mästerverk”. Det är stående ovationer i sociala medier och kritikerhyllningarna haglar. Varför är det så? Har Grotescogängets satir blivit roligare, publiken mer lättroad, eller världen bara dummare?
Ja, det är knivigt att säga. Humor är ett svårforskat område. Men vi har lyckats hitta en medieprofessor som forskar i satir. Han heter Orla Vigsö, jobbar på Göteborgs universitet och gillar Monty Python och John Oliver.
– Vi är svältfödda på satir. Samtidig finns det en otrolig mängd på nätet, och amerikansk politisk satir som ”Saturday night live” och Colbert har blivit känt i Sverige. Den svenska publiken har visat intresse för smart satir samtidigt som Grotesco har visat att de är mycket bra på att fånga samtides tendenser, förklarar professor Vigsö.
Enligt honom hyllas humorgängets senaste giv för att folk vill ha skämt med avstamp i svenska förhållanden. Och regeln är enkel:
– Om folk skrattar, ja, då är det kul. Men det är mer än bara ”kul”. Och det är där det skiljer sig från ”Parlamentet”, där man gör vad som helst för att få folk att skratta utan djupare idé. Grotesco siktar inte på skratt var 30:e sekund utan på att visa upp igenkännbara situationer med en oväntad twist. Ibland extremt pinsamt så att man både känner med personerna och tycker att de är löjliga.
Het satirpotatis
Vad är då satir? Tack vare ett hårt polariserat politiskt klimat i kombination med en allt starkare indignationskultur är frågan en het potatis.
– Det är att avslöja syftet bakom en persons agerande, så att den blir antingen löjlig eller osympatisk. För att det ska fungera bra måste det vara någon som utnyttjar sin makt, annars är det bara cyniskt. Bra satir ska dra ner brallorna på folk som tänker höga tankar om sig själva och visa hur små de egentligen är. Och satir måste gå åtminstone ett steg längre. Överdrift är ett pedagogisk verktyg för det är genom överdrift vi ser handlingars sanna natur – samtidig som vi vet att det är överdrivet.
Enligt professorn skrattar vi och tänker ”oj, det där var grovt” samtidig som vi tänker ”men det ligger nåt i det”.
– Grotescos första program, operan om flyktingkrisen, var suverän politisk satir. Den visade upp politikernas beslut i en form som var överraskande och lite löjlig, nämligen operan. Krisen gjordes till fiktion, samtidig som rävspelen avslöjades.
Tycker du att Grotesco är kul, professorn?
– Hmmm… Jag tycker inte det är roligt när man sitter och vrider sig för att man känner igen pinsamma situationer. Fast det beror på min egen smak. Som satir betraktat tycker jag att de är bra.
Tajming och tur
Och hur förklarar Grotesco själva sin dunderhit? Det är snårigt att be komiker analysera sin egen framgång. De fortsätter bara ”göra sånt vi tycker är kul och hoppas att andra också gör det”. Men Hanna Dorsin håller med om att de tack vare tur hamnat exakt rätt i tiden.
– Vi började skriva för över ett år sedan. I och med att Trump vann valet 2016 så har en reaktion varit under uppbyggnad sedan dess. En känsla av ”får det vara så här?”. Tajmingen är precis allting. Och sedan att vi är förbannat bra också, såklart, säger fru Dorsin.
Hennes make, Henrik Dorsin, håller med professorn om att svensken lider brist på allvarlig humor:
– Det finns i poddar och standup. Men inte på bästa sändningstid. Att vi får fredagar klockan 22 i SVT, det är stort. Vi jobbar hårt och länge med att skriva och spela in och det syns. Det är skönt att det blir succé då och slippa vara bitter för att ingen tittar.