Kändisfotograf släpper bok

I tre decennier har han fotograferat rocken och dess kändisar i Stockholm. Nu släpper Johan Bergmark boken ”Let there be rock” med personliga favoriter, många som aldrig publicerats förr.

Folk brukar säga att alla människor är unika. Med mina foton försöker jag visa att alla är likadana, att Iggy Pop och rörmokaren Åke från Årsta är samma människa. Att det mest blir att jag plåtar kända människor är ekonomi. Ingen vill köpa bilder på rörmokare från Årsta, tyvärr. Förresten, Iggy är inte ens med i boken. Bilden var inte tillräckligt bra! Jag har valt utifrån artister jag gillar, visst, men fotot ska hålla också.

Jag började fotografera som tonåring för att jag inte hade råd att gå på konserter. Först ljög jag, gjorde ett falskt presskort och sa att jag skulle recensera för någon påhittad tidning, men då blev folk sura när det aldrig kom någon recension. Då ändrade jag mig, skaffade en kamera och började ge spelställena bilder i utbyte mot inträde. Sedan 1994 är det mitt heltidsyrke.

Jag minns en gång när jag var längst fram med en pock- etkamera på Pearl Jam i Moderna museets trädgård 1992. Eddie Vedder stagedajvade i tredje låten och jag fick handen mellan hans ben så att kameraremmen fastnade i hans gylf. Jag drogs med genom publiken för jag kunde inte släppa kameran, och hade min hand på hans kuk lite för länge. Till slut lossnade remmen, han vände sig om, och jag tog bilden som är i boken.

Om du frågar mig så är det största jag plåtat den amerikanska singer-songwritern Vic Chesnutt, han är död nu, för att det var stort för mig och vi kom varandra nära. Men frågar du svennebanan så är det Kiss och Lou Reed. Lou, vilket svin han var! Otrevlig som fan, han ville inte fotas alls och tyckte det räckte med 15 sekunder. Ändå har jag bara råkat ut för fyra riktiga assholes under hela min karriär. Gösta Ekman var inte så kul heller, han. Vilka de andra är? Det kan jag inte säga! De lever ju.

Som fotograf måste du både respektera och orespektera. Du ska inte sätta stjärnorna på en piedestal men du får inte heller vara en pajas. Mina bilder har mörker och humor, det är en skitsvår balans för det får inte bli löjeväckande, inget Lasse Åberg. Min mest utskällda bild är den på Peter Bjorn and John då de håller ett barn upp och ner, den har folk sagt att de ska polisanmäla mig för. Den kom till bara för att bryta en trist studioplåtning. När bandet använde den i USA stod det gamla tanter i Florida och protesterade utanför klubben. Jag tyckte det var jättekul. Det tyckte inte de.

Lou Reed, vilket svin han var!

The money shot: Pearl Jami Moderna museets trädgård 1992, efter att Johantrasslat loss sin pocketkamera ur Eddie Veddersskrev. ”Jag hade handen på Vedders kuk förlänge.” Peter Bjorn and John med bebisbonus: ”Jag hatar att plåta i studio, bara en vit tråkig vägg och skit. Vi kom ingen vart så jag lånade barnet av en skivbolagsmänniska som hade med sig sin son. Han som håller i barnet tyckte inte det var så kul. ’Det här är inte roligt, det känns inte alls bra Johan’, sa han. Bilden möts fortfarande av ramaskri. Men barnet lever och mår bra i dag och är 15 bast.” ”När jag skulle plåta Johnossi gick det åt helvete för det bara regnade. Så jag sa att vi var tvungna att göra om det dagen efter, men ena killen skulle dra ut en tand. Perfekt! Jag och den andra medlemmen hakade på till tandläkaren och tog bilden.”