Stockholmare har fått nog av klagande grannar

Jag har en granne som älskar veteranbilar. Otaliga kvällar under sommarhalvåret blir hela vårt hus varse det när han låter motorerna gå på tomgång medan han skruvar på gud vet vad. Grannens passionerade hobby får både balkongräckena och mitt humör i gungning. I synnerhet som han ofta lyckas dra igång sitt långvariga tomgångsbrummande precis när vi ska lägga våra barn.

Trots det besinnar jag mig och låter bli att klaga av den enkla anledningen att det inte alltid är helt tyst i vår lägenhet heller. Barnens vredesutbrott och våra musik- och danssessioner på helgmornarna är inte helt ljudlösa om jag säger så. Men så är det ju i en stad. Allt låter och alla andra kan inte ha exakt samma tider, vanor och intressen som jag.

Jag verkar inte vara ensam. Nyligen skrev över 30000 personer på en namninsamling till stöd för Södra teatern efter att grannar överklagat beslutet att låta dem arrangera 21 konserter, som tystnar klockan 22, på Mosebacketerrassen nästa sommar.

Jag har full förståelse för att man i affekt ryter åt en granne som väsnas för mycket. Men därifrån är steget långt till att börja driva rättsliga processer mot verksamheter som håller sig till gällande ramverk och faktiskt är nödvändiga för att Stockholm inte ska bli en vacker, död stad.

Allt låter och alla andra kan inte ha exakt samma tider, vanor och intressen som jag.