Hundägare bör läsa på om hur man uppträder
hört ordet coronahund, alltså hundar som människor skaffade sig under pandemin.
Vi vet att många nya hundägare saknar kunskap om hur det är att ha hund. Coronahunden är en familjemedlem eller en accessoar, en pikant detalj i hundägarens personlighet, snarare än en jycke.
Dessa nya hundägare verkar inte ha inset att djuret måste rastas, att hundar skiter och pinkar. Att de behöver motion. Var hittar hundägaren ytor för detta? Jo, i de små parkytor som finns i innerstaden. Efter vintern förväntade jag mig att gräs och blommor skulle växa upp, men allt är nedtrampat och det lär dröja innan något gräs gror.
Vi har alla
Hundägare – inte sällan upptagna med sina mobiltelefoner – låter hunden trampa runt bland vårblommor och nya sköra grässtrån.
en sväng in bland den lite högre växtligheten eller gräver ett hål i rabatten. Därefter kommer nästa hund och nästa och nästa.
Det är bedrövligt alltsammans, är det svar jag får från Norrmalms stadsdelsförvaltning, när jag kontaktar dem. Det spelar ingen roll vad de gör. Staket hindrar inte och hundrastgårdar hjälper bara nödtorftigt.
Att säga åt en hundägare att tänka på grässtrån är inte heller att rekommendera. När det gäller kritik är hundägare betydligt känsligare än barnföräldrar (jag vet eftersom jag brukar be hundägare koppla sin hundar i Hagaparken där det råder generellt kopplingstvång!).
Det går med andra ord inte att stoppa den förödelse av innerstadens grönområden som hundägarna ställer till med. Det mest beklämmande är att hundägarna inte har några problem med att förstöra sin egen närmiljö. För en hunds skull!
Ska man ha hund, pytteliten eller jättestor, är min rekommendation att man läser på – inte primärt om hunden – utan om hur man bör uppträda som hundägare!