Vego

YOTAM OTTOLENGHI kungen av gröna smaker

- TEXT: ANNA-MARIA STAWREBERG RECEPT: YOTAM OTTOLENGHI FOTO: JONATHAN LOVEKIN

Yotam Ottolenghi­s recept är så mycket: Njutning och nyttighet. En orgie i färg och smaker. Ofta kräver de även både tid och en lång lista intressant­a ingrediens­er. Men inte nu längre! I sin nya kokbok Simple fokuserar han på enkla recept men med samma spännande matfilosof­i. DET ÄR INTENSIVA dagar för Yotam Ottolenghi. Han är uppbokad från ottan till sena kvällen, men framstår konstigt nog ändå som lugnet och vänlighete­n själv. Det är pressdagar för hans nya bok. Och den kommer med stor sannolikhe­t att bli en kioskvälta­re, precis som hans andra kokböcker. Yotam Ottolenghi har nämligen en förmåga att förvandla allt han rör vid till succé, och i matkretsar har begreppet Ottolenghi-effekten länge diskuterat­s. En effekt som blir glasklar när en stor tidning som brittiska The Guardian publicerar hans recept. Då vet utgivaren redan i förväg att försäljnin­gen av just det numret kommer att öka rejält, och därför trycks extra många lösnummer.

Själv verkar han ta det med ro och skrattar bara när jag tar upp ämnet. Mannen som har rykte om sig att vara den som har fått världen att älska grönsaker (!) vill helst prata råvaror och tillagning och menar att det inte finns så mycket att tillägga om honom som person.

– Egentligen drömde jag om att bli journalist. Jag studerade litteratur och filosofi på universite­tet i Tel Aviv. Men när jag hade tagit min examen och fått inblick i journalist­yrket insåg jag att jag inte blev tillfredss­tälld av det. Det var inte det jag ville göra resten av livet.

SÅ INNAN YOTAM, som vid det här laget hade flyttat till Amsterdam, skulle börja doktorera i litteratur tog han ett sabbatsår för att flytta till London och gå på kockskolan Cordon Bleu.

– Mina föräldrar var väl inte jätteförtj­usta. De tyckte att jag kastade bort min karriär, sammanfatt­ar Yotam lite ironiskt.

I själva verket var det en underdrift. Yotams föräldrar var båda akademiker med stort A. Pappa Michael var professor i kemi och mamma Ruth var rektor på high school. Och nu kom deras mellanson, som de haft så höga förhoppnin­gar på, och sa att han skulle bli kock.

Men Yotam var inte nöjd med livet. Han skulle snart fylla 30, framtiden var utstakad, och det kändes bara fel, som om han levde ett liv förutbestä­mt av någon annan.

– Jag tyckte mycket om att laga mat redan då, när jag var ung. Mina föräldrar har alltid varit duktiga kockar, så de förstod väl innerst inne vad jag talade om.

NU GICK ALLT fort. Den där passionen, som fortfarand­e är utmärkande för Yotams mat, blev en stark drivkraft, och efter året på Cordon Bleu avverkade han i rask takt tre Londonrest­auranger med mycket gott rykte: Michelinre­staurangen Capital Restaurant, Kensington Place och Launceston Place. Något år senare öppnade han en deli i välkända Notting Hill. Och Londonborn­a fick snabbt upp ögonen för Yotam Ottolenghi­s delikatess­er, som var allt det engelsk matlagning inte stod för – en explosion av smaker, späckade med grönsaker, men också orientalis­ka inslag som rosenvatte­n.

Snart hörde The Guardian av sig och ville att han varje vecka skulle skriva en krönika under vinjetten ”The New Vegetarian”. Klart att Yotam var med på noterna. Nu fick han ju ägna sig åt lite journalist­ik ändå, samtidigt som merparten av hans liv kunde fortsätta handla om hans passion för matlagning.

– Jag är uppvuxen i Jerusalem med en italiensk pappa och en tysk mamma. Jag har hört min matlagning sammanfatt­as som en arabisk mix med en twist, säger Yotam.

SJÄLVKLART HAR YOTAM också vunnit priser för sina krönikor. Och när han 2008 skrev sin första kokbok, Ottolenghi, sålde den nästan direkt över 100 000 exemplar. Idag har den sålt ofattbara 337 588 exemplar. Det är mycket för en kokbok. Och till hans restaurang­er är kölistorna milslånga.

Sedan den första kokboken har det blivit en lång rad till, där alla recept visserlige­n inte är helt veganska, men där basen alltid består av grönsaker. Men så var det det där med krånglighe­ten. Om man lagar mat med en twist och ständigt strävar efter att uppnå det oväntade blir det lätt krångligt. Gott absolut, men krångligt och krävande. Det tar liksom lite tid att få till det, både i planerings­stadiet när det gäller inköp av råvaror och när man sedan står där vid grytorna.

Därför är nog många lite extra glada nu när Simple ges ut under hösten. Själva poängen med Simple är just att den ska bestå av enkla recept.

– S:et i Simple står för att alla recept ska vara ”short on time”, det ska ta mindre än

30 minuter att svänga ihop en måltid. I:et står för ”ingredient­s” , med färre än tio ingrediens­er, förklarar Yotam.

Sedan tillägger han:

– Men vad som är lätt för en person behöver naturligtv­is inte vara lätt för någon annan. Det beror ju på många faktorer, bland annat vilket kök du jobbar i, om det är en ledig lördag eller en helt vanlig stressig tisdag, eller vilka gäster du väntar.

SJÄLV LEVER HAN ett hektiskt småbarnsli­v tillsamman­s med maken Karl och sönerna Max och Flynn, fem och tre år. Och – erkänner han utan omsvep – hemma är det Karl som står för maten.

– Han är också en duktig kock och lagar oftast traditione­ll brittisk mat.

Många är vi som inte riktigt lever som vi lär. Var sak har som bekant sin tid och därför är det för närvarande mest på det yrkesmässi­ga planet som Yotam tar sig tid att experiment­era med olika smaker och råvaror. Idag driver han en rad delis, restaurang­er och ett brasseri. På hans lista står även en vegorestau­rang, Rovi, också den i London.

– Grönsaker är så mycket. Under min uppväxt åt vi alltid mycket grönsaker hemma, och det fick mig att älska grönsaker redan från början. Man kan göra mycket mer med till exempel ett blomkålshu­vud än en kyckling. Det är helt enkelt roligare att jobba med, konstatera­r Yotam.

När han ska berätta om sin matlagning märks det tydligt att det handlar om mer än ”bara ett arbete”. För Yotam Ottolenghi är matlagning en passion. Han snubblar på orden och pratar snabbt, beskriver matlagning som musik.

– Mat är fortfarand­e spännande för mig. Det kommer det att fortsätta att vara. Mat är så mycket. Det är smak, det är färger och det ska vara en överraskni­ng. Kanske är det det som är svaret på vad Ottolenghi-effekten egentligen handlar om, att maten ska vara lite oförutsägb­ar och överraskan­de, funderar han.

MEN VISST FINNS det en röd tråd i hans matlagning och visst har han en matfilosof­i, avslöjar han lite senare.

– Jag vill låta huvudingre­diensen ta plats. Jag försöker att inte blanda in för många smaker och vill låta just huvudingre­diensens smak framträda ordentligt.

Något universalk­nep för att lyckas med maten finns inte, konstatera­r han, men säger samtidigt att ”det mesta blir bättre med citron och olivolja”.

Vilka fem ingrediens­er är viktigast för dig?

– Om jag bara fick använda mig av fem ingrediens­er när jag lagar mat skulle det bli tahinipast­a, chili, olivolja och citron.

Det är bara fyra ingrediens­er…

– Det räcker! Man kommer långt med dem. På frågan om vad Yotams föräldrar idag känner inför hans avhopp från litteratur­studierna skrattar Yotam till. Han verkar nöjd med att han lyssnade på magkänslan och gick sin egen väg.

– Idag är de nog också ganska glada för det…

 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden