Vego firar 5 år!
Det är ju helt otroligt att vi mot alla odds nu firar fem fantastiska år med vegomat! Tidningen som ingen trodde på men som tack vare världens bästa läsare har blivit ett måste för alla vegointresserade. Här berättar Mattias Kristiansson lite om hur allt började och bjuder på recept från det första numret som endast 3 000 personer kunde lägga tassarna på.
Det är faktiskt en galen, smått surrealistisk känsla att nu fira fem hela år och 33 nummer. Jag hade själv blivit vegan ett år tidigare och drev bloggen Vegoriket som ett sätt att sprida veganska recept till intresserade. Samtidigt sökte jag en större plattform och har själv alltid prenumererat på en hög olika mattidningar. Jag lyckades aldrig få till det med något förlag och efter att ha gått runt i några månader och funderat på vad jag skulle göra i stället så fick jag nog. Jag kunde inte släppa tanken på en vegetarisk mattidning, låg sömnlös om nätterna och skissade på recept och reportage om dagarna. Och det fanns bara en logisk lösning… att starta tidningen på egen hand. Det var garanterat lika delar brinnande passion och naivitet, en klockren cocktail för att starta företag om du frågar mig. Jag satte upp ett datum för premiärnumret, började ringa runt till alla möjliga för att ta reda på hur man praktiskt går till väga för att ge ut en tidning och satte sedan i gång att jobba. Jag hade precis fått förskottet på min första bakbok, Bake My Day, och frågade ett tryckeri hur många tidningar jag hade råd att trycka. 3000 blev svaret. Sagt och gjort, 3 000 blev det.
Jag och min man Jonas stod på Vegomässan i Malmö i december 2013 och sålde in en tidning som inte existerade. Vi hade två bilder och en hög med löften om en banbrytande tidning för alla som ville veta mer om grön mat. Och på något magiskt sätt blev det till slut en tidning. Den 23 januari var det premiär för Sveriges första 100 % vegetariska mattidning, VEGO, som enbart gick att köpa på hemsidan som jag hade knackat ihop själv. Vi skrev ut klisterlappar med adresser och jag klistrade på dem för hand på samtliga 3 000 tidningar. Jag lånade en kompis bil och åkte i omgångar till posten för att lämna in dem. Nu i efterhand är det helt galet hur det gick till.
JAG HADE VARKEN råd med fotograf, formgivare eller recept och fick göra i princip allt själv. Jag tog bilder, skrev recept, gjorde intervjuer, uppdaterade sociala medier, sålde annonser och lekte PR-byrå. Min stackars man kom hem efter sitt jobb och tog hand om alla prenumeranter i ett Excel-ark som bara växte. Första årets nummer utvecklades enormt från nummer till nummer och även om jag ibland knappt vågar titta i dem nu så visar de ändå en stor portion av just passion och matglädje.
Första året passerade och jag kunde äntligen ta in en formgivare och en korrläsare. Prenumerationshanteringen lade vi över på ett företag och vi kunde fokusera mer på att utveckla tidningen.
Idag har jag ett team av frilansare som hjälper mig att göra tidningen till det den är och fortfarande en hårt slitande man som hjälper till allt vad han kan så fort han inte jobbar. Det är fortfarande jobb dygnet runt veckans alla dagar, men det är så fruktansvärt inspirerande och peppande att jobba med något man älskar. Och framför allt att jobba med något som förändrar folks liv och förhoppningsvis gör världen till en lite bättre plats, en tugga i taget.