Den gröna hemkunskapen
– en bästsäljande klassiker
1984 kom den ut, Vegetariska kokboken, som sedan dess har sålts i otaliga exemplar och nu går in på sitt 35:e år som en grön klassiker i de svenska hemmen. Vi tog ett snack med författaren Inga-Britta om hennes resa och hur den gröna maten har förändrats under åren.
Hur såg din resa ut mot att bli vegetarian? När, var och hur?
– Min resa började med ständiga hals- och öroninfektioner som barn. När jag växte upp på 1950-talet var nästan allt man åt sockrat utan att någon ifrågasatte att det skulle kunna vara skadligt. I tolvårsåldern började jag koppla ihop mina envisa infektioner med maten jag åt. Jag är fortfarande förvånad över hur jag kunde göra denna koppling. Hur som helst bestämde jag mig för att bli vegetarian, och det berodde även på en motvilja att äta djur. Jag såg ingen skillnad på att äta ”vanligt” kött än att jag skulle äta upp vår lilla hund. Min mamma var positiv till mitt val, men oroade sig naturligtvis för att jag inte skulle få tillräckligt med näring. Hon gav mig en ”stor” sedel och sa åt mig att cykla till en hälsokostaffär som låg i Skanstull. När jag kom dit hade de avsmakning av torkade aprikoser och jag smakade naturligtvis.
Aldrig någonsin hade jag ätit något så gott. Helt lyrisk räckte jag fram min sedel och frågade personalen hur mycket aprikoser jag kunde få för pengarna. De tyckte förstås att jag var gullig och gav mig en hel låda med aprikoser. Jag fick hjälp att binda fast lådan på cykeln, men jag vågade inte ens cykla hem för att jag var så rädd att tappa lådan. Lycklig vandrade jag hem med min dyrbara last och tänkte på hur roligt det skulle bli att bjuda familjen på aprikoser. Men mamma var inte lika glad… hon ville ju naturligtvis att jag skulle ha köpt något i matväg i stället.
Hur var det att vara vegetarian då?
– På den tiden var det över huvud taget mycket sparsmakat med grönsaker och frukt. Jag kommer ihåg hur det mest serverades kokt potatis och konserverade ärter och morötter. Tomater och apelsiner var något riktigt exotiskt och ansågs som lyx. Jag minns hur min mamma introducerade apelsiner i mitt liv då hon skar ett kryss i en oskalad apelsin. Sedan stack hon ner några sockerbitar i krysset och jag fick suga i mig den söta saften.
Hur började ditt intresse för vegetarisk mat på riktigt?
– I skolan gick det inte att få vegetarisk mat, så jag började laga min egen mat. Jag läste de få böcker om vegetarisk mat som jag kunde hitta och började så småningom även gå på matlagningskurser. Ju mer jag lärde mig, desto mer växte mitt intresse. Det gällde inte bara vegetarisk mat utan det var ett sätt att leva. Jag var speciellt intresserad av gamla kunskaper som fermentering, surdegsbröd, örter, vilda växter, yoga m.m. När jag var femton lärde jag mig meditera hos en buddistisk nunna.
Mitt stora intresse gjorde att jag på 1970-talet började leda studiecirklar i vegetarisk matlagning. På den tiden var man tvungen att ha en studiebok i alla studiecirklar. Eftersom jag inte kunde hitta den studiebok jag ville ha började jag skriva eget kursmaterial. Detta material blev så småningom Vegetariska kokboken, utgiven på Ica bokförlag 1984.
Hur skulle du säga att den vegetariska matlagningen har förändrats med åren?
– Idag finns en helt annan medvetenhet både om att leva klimatsmart och om hur enormt viktig kosten är för vår hälsa. Det är jätteroligt att intresset för vegetariskt, och speciellt vegankost, har ökat enormt över hela världen. När jag skrev den första boken var den vegetariska maten betydligt mer sparsmakad och tråkig än idag. Det var mest kokta rotfrukter och långkok på bönor. Chili, ingefära och färska örtkryddor användes över huvud taget inte på den tiden och vitlök bara ibland. Idag är det mycket roligare att laga vegetarisk mat med alla influenser och varor från hela världen.
”Idag finns en helt annan medvetenhet både om att leva klimatsmart och om hur enormt viktig kosten är för vår hälsa”