”Att välja att äta mer växtbaserad mat handlar fortfarande om demokrati och om att ge fler möjligheten att äta sig mätta”
Det har gått 50 år sedan Frances Moore Lappé slog igenom med dunder och brak med boken Diet for a Small Planet. Och att tre miljoner människor skulle läsa boken hade hon ingen som helst aning om där i början av 1970-talet.
— Nej, planen var att jag skulle göra en liten broschyr om växtbaserad mat och att broschyren skulle delas ut till studenterna på Berkley, säger Frances Moore Lappé med glittrande ögon.
Hon är 77 år, men där hon sitter bakom en skärm på andra sidan Atlanten i lysande röd tröja med lika röda glasögonbågar och håret spretande åt alla håll ser hon betydligt mycket yngre ut.
Även när hon pratar om allvarliga saker har hon ett ständigt skratt på lut, och de där ögonen, de glittrar från början till slut. Men därmed inte sagt att hon flamsar. Nej, Frances Moore Lappé kan sin forskning och hon vet vad hon vill.
— Under årens lopp har jag fått kontakt med otaliga läsare som berättat att min bok faktiskt förändrat deras liv. Genom att läsa Diet for a Small Planet blev de medvetna om sina egna val, och framför allt har de insett att de kan påverka, varje dag.
Hon minns hur hon 26 år gammal satt på Berkleys universitetsbibliotek och förgäves grubblade över hur det kom sig att det fortfarande i början av 1970-talet fanns människor på jorden som svalt ihjäl.
— För samtidigt som människor svalt ihjäl hade jag aldrig någonsin hört talas om en person som gick upp på morgonen med ambitionen att låta ytterligare ett litet barn svälta ihjäl, eller för den delen att höja jordens medeltemperatur, konstaterar Frances.
Hon fick inte ekvationen att gå ihop, men ju mer hon läste på, desto mer övertygad blev hon om att det faktiskt fanns en lösning. Både för att utrota svälten och för att minska klimatförstöringen.
— Jag, som var uppväxt i en typisk ”ko-stad” i Texas, där mängder av människor försörjde sig på köttindustrin, och där jag själv växt upp på en köttbaserad kost, började inse att lösningen var att sluta äta kött.
För Frances var den insikten banbrytande. Att inse att det hon lade på sin tallrik och stoppade i munnen faktiskt gjorde skillnad och var ett sätt att påverka, var en svindlande tanke. Så nu stod hon där 1971 med en liten broschyr att dela ut till de andra studenterna på Berkley. Hennes förhoppning var att åtminstone några stycken skulle förstå vikten av att äta mer växtbaserat.
Men det blev alltså betydligt fler än bara några studenter från Berkley som tog del av hennes insikter. För av den där broschyren blev det en flera hundra sidor tjock bok, mycket tack vare att stjärnförläggaren Betty Ballantines och Frances vägar korsades, och idag är boken översatt till en rad olika språk.
— Och faktum är att det första språk som boken översattes till var svenska. Det känns bra, eftersom min morfar var svensk, säger Frances.
PÅ DEN TIDEN var den allmänna uppfattningen att kött var ett måste för att en människa skulle få i sig tillräckligt mycket protein, och att gå över till en växtbaserad kost var något många var skeptiska till.
— Men framför allt var det inte lika enkelt som det är idag. Nu för tiden finns det veganska alternativ till det mesta, i nästan varje livsmedelsbutik och på de flesta restauranger, konstaterar Frances. Hon berättar också att färska örter inte existerade i folks medvetande, än mindre i butikerna. Att hacka upp en lök till maten var otänkbart, i stället använde man lökpulver. Och olivolja, det var möjligen något man smakat på under en semesterresa till Medelhavet, inte något som användes i matlagningen.
Men trots att det idag finns oändligt många veganska alternativ till kött är Frances inte alls övertygad om att man ska byta ut köttet mot processad växtbaserad mat.
— Nej, att byta ut processat kött mot processade veganska alternativ är inget jag förespråkar. Håll det så rent och enkelt som möjligt.
Var det ett svårt beslut att sluta äta kött och i stället gå över till växtbaserad kost?
— Nej! Inte det minsta. För mig blev det något av en aha-upplevelse: Så många färger, så många smaker och texturer uppenbarade sig när jag började utforska det veganska köket, säger Frances, och ser uppriktigt förvånad ut över frågan. Men hon hämtar sig snabbt, skrattar och konstaterar att den där frågan får hon nästan alltid.
Några år efter det att boken kommit ut lanserade Frances tillsammans med Joseph Collins Institute for Food and Development Policy, för att minska svälten i världen.
— Då var det tanken på att utrota svälten som var drivkraften för att äta mer växtbaserat. Idag är det klimatförändringarna, säger Frances.
Å andra sidan handlar det i slutändan om samma sak. För med klimatförändringar kommer mindre mat.
— Visste du att 87 procent av jordens odlingsmark används för att skapa 18 procent av jordens kalorier, det vill säga kött, säger Frances retoriskt.
Idag råder det ingen tvekan om att mat och politik hör ihop och Frances håller fast vid att den insikten, precis som insikten om att det hon äter gör skillnad på ett större plan, ger henne en känsla av meningsfullhet.
Redan 1987 fick Frances Right Livelihoodpriset för sitt arbete för demokrati. Idag fortsätter hon kampen tillsammans med sin vuxna dotter Anna, som sitter med vid intervjun.
Tillsammans har de grundat fonden
Small Planet för att utrota fattigdom, hunger och för att minska klimatpåverkan.
— Att välja att äta mer växtbaserad mat handlar fortfarande om demokrati och om att ge fler möjligheten att äta sig mätta. Men det handlar också om vår egen hälsa, säger Frances bestämt.
Hennes arbete fortsätter alltså, trots att hon passerat 70 för länge sedan. I nyupplagan av boken har hon låtit ”ett dussin toppkockar” ta fram recept för att underlätta och inspirera den ovana. Och just ”inspiration” är ett nyckelord, visar det sig. Dottern Anna berättar att trots att hennes mamma är en internationell förespråkare när det kommer till växtbaserad mat, har kosthållningen där hemma aldrig präglats av förbud. I stället har mamma Frances visat på möjligheterna med olika veganska rätter genom att uppmuntra.
— Jag är mer övertygad än någonsin om att vi, och planeten, mår oändligt mycket bättre av att äta en växtbaserad kost.