5 stor­ska­li­ga kli­mat­lös­ning­ar

Ge­oin­gen­jö­rer ar­be­tar för att ut­veck­la stor­ska­li­ga tek­nik­lös­ning­ar som ska hjäl­pa oss att mot­ver­ka den glo­ba­la upp­värm­ning­en.

Vetenskapens Guide Till Vår Planets Framtid - - INNEHÅLL - TEXT: BRIAN CLEGG

1 SOLKRAFTSPARKER TILL HAVS

Det finns ett stort in­tres­se för att in­stal­le­ra solkraftsparker på plat­ser som gör att man bätt­re kan ta va­ra på den re­na so­le­ner­gin. Sol­pa­ne­ler dök först upp på hus­tak och flyt­ta­de se­dan ut på fält, men nu kon­strue­ras de ock­så för att fly­ta på vatt­net. I sep­tem­ber 2014 bygg­des Stor­bri­tan­ni­ens förs­ta fly­tan­de sol­krafts­park på en re­ser­vo­ar på en bond­gård. Sol­pa­nels­sy­ste­met har en ef­fekt på 200 kW och kom­mer att sän­ka går­dens el­räk­ning och ka­pa kol­di­ox­id­ut­släp­pen.

Fly­tan­de sol­cell­spa­ne­ler är sär­skilt attrak­tivt för län­der som har be­grän­sad lan­dy­ta. Den ja­pans­ka elekt­ro­nik­till­ver­ka­ren Kyo­ce­ra till­kän­na­gav ny­li­gen pla­ner på att byg­ga värl­dens störs­ta fly­tan­de so­le­ner­gi­an­lägg­ning. Den ska om­fat­ta 11 000 PV-pa­ne­ler på två sjö­ar i den ja­pans­ka sta­den Ka­to. Till­sam­mans kom­mer de att kun­na ge­ne­re­ra 2,9 mW el, vil­ket räc­ker till näs­tan 1 000 hus­håll.

2 REGNSTYRNING

Allt stör­re om­rå­den på jor­den drab­bas av tor­ka. En tek­nik som kanske kan lind­ra pro­ble­met är moln­sådd, som går ut på att ska­pa regn­drop­par med hjälp av sil­ver­jo­did­par­tik­lar. Sil­ver­jo­did – lik­som salt el­ler pro­pan – sägs för­stär­ka regn. Moln­sådd från flyg­plan är be­tyd­ligt bil­li­ga­re än av­salt­ning, som kos­tar runt 0,5 dol­lar per ku­bik­me­ter vat­ten, en­ligt pro­fes­sor Zev Le­vin vid Cy­perns cent­rum för ener­gi-, mil­jö- och vat­ten­forsk­ning. ”Moln­sådd ger en kost­nad på en­dast 3 US-cent per ku­bik­me­ter, så om det fun­ge­rar är det den bil­li­gas­te lös­ning­en. Dess­utom slip­per man dy­ra be­vatt­nings­sy­stem. Nack­de­len är att det in­te finns nå­gon ga­ran­ti för att moln­sådd fun­ge­rar när och där man vill.”

3 VIND­KRAFTSPAR­KER I LUF­TEN

Al­tae­ros Ener­gi­es, ett fö­re­tag med för­ank­ring­ar i Mas­sachu­setts In­sti­tu­te of Te­ch­no­lo­gy, ut­veck­lar en lös­ning som ska ge­ne­re­ra ener­gi med hjälp av de star­ka och sta­bi­la vin­dar­na hund­ra­tals me­ter över mar­ken. Företaget hop­pas att dess Bu­oyant Air­bor­ne Tur­bi­ne (BAT) ska bli den förs­ta luft­bur­na vind­tur­bi­nen på mark­na­den. När den är fylld med he­li­um svä­var den i luf­ten, men ef­tersom den är fäst i li­nor sti­ger den ald­rig hög­re än 600 me­ter.

På den höj­den är vind­styr­kan of­ta tre gång­er så stark som på 120 me­ters höjd, vil­ket bru­kar va­ra höj­den för vind­tur­bi­ner på land. BAT har ett själv­stän­digt kon­troll­sy­stem som ju­ste­rar tur­bi­nens rikt­ning och höjd för att max­i­me­ra mäng­den ener­gi som pro­du­ce­ras.

4 HAVSGÖDNING

1988 sa oce­a­no­gra­fen John Mar­tin: ”Ge mig en far­tygs­last med järn så ska jag ge dig en ny is­tid.” Han me­na­de att om enor­ma mäng­der järn dum­pa­des i ha­vet skul­le det fun­ge­ra som göd­nings­me­del och le­da till en kraf­tig ök­ning av plank­ton. Un­der fo­to­syn­te­sen häm­tar plank­ton kol­di­ox­id ur at­mo­sfä­ren. Mer plank­ton skul­le ab­sor­be­ra mer kol­di­ox­id och där­med brom­sa den glo­ba­la upp­värm­ning­en. Martins tan­ke väck­te till­räck­ligt med upp­stån­del­se för att spor­ra forsk­nings­i­ni­ti­a­tiv. ”Fors­kars­am­fun­det har in­te gjort till­räck­ligt för att ut­vär­de­ra göd­ning med järn som me­tod för att bin­da kol­di­ox­id”, sä­ger Ken­neth Co­a­le från Moss Lan­dings Ma­ri­ne La­bo­ra­to­ri­es, Ca­li­for­nia Sta­te Uni­ver­si­ty. "Man har fort­fa­ran­de in­te kun­nat sva­ra på om kol­di­ox­i­den skul­le för­bli bun­den nå­gon läng­re tid.” Co­a­le på­pe­kar dock att en så­dan sats­ning mås­te åt­föl­jas av en bre­da­re stra­te­gi för att mins­ka mäng­den kol­di­ox­id i at­mo­sfä­ren.

5 SKYDDSREFLEXER

Det finns fle­ra sätt att re­flek­te­ra bort sol­strål­ning från jor­den och sän­ka tem­pe­ra­tu­ren på. Ett är att få mol­nen att re­flek­te­ra mer ljus. Mind­re vat­ten­drop­par bil­dar en upp­lju­san­de ånga i at­mo­sfä­ren som gör att mer sol­ljus re­flek­te­ras. Ge­nom att mins­ka drop­par­nas stor­lek med hjälp av moln­sådds­tek­ni­ker, som att spru­ta havs­vat­tens­lös­ning­ar från far­tyg, kan mol­nen gö­ras lju­sa­re (se si­dan 74). Ett an­nat al­ter­na­tiv är att spru­ta ut svavel­di­ox­id el­ler sva­vel­sy­ra i den öv­re at­mo­sfä­ren och lå­ta den bil­da små par­tik­lar som kan re­flek­te­ra till­ba­ka någ­ra ex­tra pro­cent av sol­strål­ning­en ut i rym­den (se si­dan 66).

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.