Vetenskapens Guide Till Vår Planets Framtid
Gå till botten med överfisket
Decennier av förödande fiskemetoder kan betyda att det till slut inte finns fler fiskar i havet. Men nya uppfinningar kan vända utvecklingen innan vi löpt linan ut.
En revhaj glider förbi på en armlängds avstånd, och sen en till. De smidiga rovdjuren struntar i mig och verkar vana vid att ha folk omkring sig. Här runt de avlägsna Palauöarna i Stilla havet flockas sportdykare för att utforska det rika livet under ytan. Den unika platsen erbjuder en glimt av hur havet såg ut innan människans aktiviteter började tömma världshaven.
Att Palaus sällsamma undervattensvärld har bevarats är delvis tack vare att regeringen tar skyddet av den marina miljön på allvar. Det råder fiskeförbud i hela 80 procent av landets vatten. Området är ett av flera nya marinreservat som tillkommit på senare år. I augusti 2016 beslutade Barack Obama att låta utvidga Hawaiis marinreservat Papahānaumokuākea till totalt 1,5 miljoner kvadratkilometer. Det är världens hittills största, och det är ungefär lika stort som Spanien, Frankrike och Tyskland tillsammans.
År 2006 publicerade en grupp framstående marinforskare en artikel i tidskriften Science med en genomgång av tillståndet för våra världshav. Slutsatsen av deras granskning av det marina livet gav braskande rubriker: alla befintliga fiskbestånd skulle kunna kollapsa före år 2048.
Experterna är inte helt överens om årtalet, som bygger på att bestånden fortsätter minska i samma takt som nu, då en tredjedel av alla fiskbestånd kollapsat sedan 1950-talet. Andra forskare som upprepat analysen med samma data har flyttat fram året till någon gång under nästa århundrade. Men det är likväl en dyster prognos för det fiske som ger mat åt miljarder.
I en stor forskningsstudie 2016 varnade marinbiologen Daniel Pauly och hans kollegor i projektet The Sea Around Us för att vi förmodligen redan har passerat ”peak fish”.
Listan över problemen bakom den globala fiskekrisen är lång. Först och främst är det helt enkelt för många fiskare som är ute efter att fånga det krympande antalet fiskar. Till viss del beror det på fiskesubventioner och andra förmåner som håller fiskebåtarna flytande.
Fisket orsakar också fysiska skador på den marina miljön. Trålare med tunga nät som dras längs havsbottnen slår sönder känsliga livsmiljöer. Det dras upp enorma mängder fisk och skaldjur som det inte finns någon marknad för. Bifångsten dumpas sedan i havet, död eller döende.
Till detta kommer de samlade effekterna av föroreningar och klimatförändringar. Varmare världshav får korallrev att blekna och dö, och vissa arter tvingas röra sig mot polerna, vilket rubbar ekosystemen. Koldioxidutsläppen gör samtidigt haven surare, vilket försvagar skaldjursarter och påverkar fiskars hörsel och beteende. Den fisk som hamnar på våra tallrikar börjar också fyllas med plastskräp. Men det finns effektiva lösningar.
”Slutsatsen av deras granskning av det marina livet gav braskande rubriker: alla befintliga fiskbestånd skulle kunna kollapsa före år 2048.”
RÄDDA VÄRLDSHAVEN
Marinreservat är ett beprövat sätt att återställa fiskbestånd på. När fiske förbjuds i ett område kan utrotningshotade arter återhämta sig.
En studie från 2009 visar att bestånden av marina arter ökar kraftigt i reservaten, i genomsnitt med hela 166 procent. Artmångfalden ökar samtidigt med omkring 20 procent. Reservaten skyddar också livsmiljöerna och stärker ekosystemens förmåga att stå emot klimatförändringarna. Det finns ett välkänt exempel från Filippinerna. På 1980-talet undantogs 10 procent av korallreven runt ön Apo från fiske.
20 år senare hade de totala bestånden av de två fiskgrupper man framför allt ville rädda tredubblats i reservatet. Återhämtningen får också ringar på vattnet genom att fisk och yngel rör sig in i kringliggande områden. Apos fiskare kunde konstatera en 50-procentig ökning i sin fångst utanför reservatet.
Svårigheterna med att se till att förbjudet följs är dock ett stort hinder. Många länder har inte råd att låta patruller övervaka stora områden, i synnerhet inte i avlägsna reservat.
Global Fishing Watch är ett gratis webbverktyg som visar var i världen fiske pågår. Data samlas in via det automatiska spårningssystemet AIS som är obligatoriskt på många fartyg över en viss storlek för att förhindra kollisioner. Dessa används för att upptäcka vilka fartyg som fiskar var och när. För att analysera de stora datamängderna och upptäcka mönster som är typiska för fiske har man tagit hjälp av Google. Nära 35 000 fiskefartyg spåras nästan i realtid via Global Fishing Watch webbplats. Data brukar bli tillgängliga på nätet efter ungefär 72 timmar. Förhoppningen är att myndigheter ska använda
webbplatsen för att se till att fiskebestämmelserna följs, till exempel när det gäller fiskesäsonger och skyddade reservat. Det lilla landet Kiribati i Stilla havet har redan använt systemet för att utfärda böter på en miljon dollar till ett kommersiellt fiskefartyg som bedrev tjuvfiske i det skyddade Phoenix Islands-området.
Tekniken används också för att hantera bifångst. Världsnaturfonden (WWF) leder projektet Smart Gear, en tävling om att utveckla nya sätt att förhindra att oönskade arter fångas. En av 2014 års vinnare var Super Polyshark: små kulor med biologiskt nedbrytbart icke-toxiskt medel som skrämmer bort hajar och som läggs i betet när man fiskar med långrev. Tester har visat att de
”Påtryckningar från konsumenterna har haft ett enormt inflytande på de stora butikernas inköp av fisk.”
minskar antalet hajar som försöker fånga betet och fastnar. Andra lösningar är fågelskrämmor som minskar antalet döda sjöfåglar och luckor i trålnät där sköldpaddor och valar kan ta sig ut.
I Palau pågår forskning för att minska bifångsten på de 20 procent av landets vatten där fisket fortsätter. Man testar olika krokar till tonfiskfiske med långrev för att minska bifångsten av hajar och sköldpaddor, som är arter som dykare verkligen uppskattar. Varje levande haj är värd upp till 2 miljoner dollar om året för Palaus dykindustri.
HANDLA KLOKT
När man ser de välfyllda fiskdiskarna i mataffären kan det vara svårt att ta rapporterna om utfiskade världshav på allvar. Det stämmer förvisso att lyckade insatser gjort att vissa hotade bestånd har kunnat återhämta sig. På 1970-talet minskade bestånden av sill i Nordsjön kraftigt.
” Efter ett tillfälligt fiskestopp och flera lyckade åtgärder har man lyckats bygga upp bestånden igen", säger professor Callum Roberts vid universitetet i York i England, som arbetar med skydd av marina miljöer.
Utbudet av fisk och skaldjur idag är dock starkt beroende av fiske i avlägsna vatten. Ungefär 90 procent av all fisk som äts i USA är importerad, och i Europa är siffran 60 procent. Det skapar stora påfrestningar för områden som Västafrika, där det är ont om övervakning för att förhindra överfiske och förlust av livsmiljöer.
Det ökade avståndet från hav till tallrik gör att det är viktigare än någonsin att vi alla bryr oss om varifrån fisken kommer. Fler arter stämplas nu som hållbara av olika miljömärkningssystem.
”Påtryckningar från konsumenterna har haft ett enormt inflytande på de stora butikernas inköp av fisk”, säger Roberts. ”Ju fler kunder som säger att ’det här är viktigt för mig’, desto större chans är det att butikerna agerar.”