Korallmakaren

Vi är mitt uppe i ett massutdöende. Jamie Craggs hoppas att hans forskning ska kunna rädda korallreven från utrotning.

Det är ingen bra tid för vilda djur och växter. Arter dör ut i allt snabbare takt. Varje dag försvinner närmare 100 arter för gott, och uppskattningsvis 25 000 arter balanserar på utrotningens rand. När det gäller livet i havet tror man att 60 procent av världens korallrev kan dö ut under de närmaste 20 åren. Men det finns goda nyheter också. Det händer att arter räddas när det ser som allra mörkast ut, ibland av en välgörare på någon högst oväntad plats, till exempel i gångarna på ett museum i södra London. Jamie Craggs, akvariekurator på Horniman Museum and Gardens, är exalterad över att de små korallrev i miniatyr som han skapat snart ska explodera med nytt liv. Det är resultatet av fem års hårt arbete för att räkna ut exakt vilka förutsättningar som krävs för att koraller ska föröka sig i en akvariemiljö.

I naturen förökar sig den typ av koraller som Craggs arbetar på bara en gång om året, allihop vid samma tidpunkt på en och samma natt. Processen kallas synkroniserad lek och innebär att korallkolonier släpper ut moln av ägg och spermier i vattnet, där de blandas och skingras av strömmarna. Det är en evolutionär anpassning som möjliggör befruktning mellan koraller på stora avstånd och minimerar risken för inavel.

Inuti korallcellerna finns de algliknande organismerna zooxanthellae som ger korallerna energi och färg. Men havsvattnets stigande temperatur gör att zooxanthellae överger korallerna, med följden att de bleknar och lättare drabbas av sjukdomar. De som överlever blir så isolerade att de får svårt att reproducera sig.

Under sitt doktorandarbete vid University of Derby i Storbritannien utvecklade Craggs ett slutet akvarium med ett ekosystem som efterliknar korallrevens naturliga miljö. Genom att styra ljuset, mängden näring och vattnets sammansättning och temperatur kan han få korallerna att reproducera på en given tidpunkt med upp till en halvtimmes noggrannhet.

”Det här är ett fantastiskt genombrott”, säger han. ”Ingen har lyckats med något liknande tidigare.”

När processen inleds klockan 13 släpper koralldjuren ut tusentals små rosa kulor, inte större än ett sockerkorn. Dessa flyter upp till ytan av det mörka akvariet. Den här typen av koraller är hermafroditer, och varje korn innehåller både ägg och spermier. Craggs och hans kollegor har använt dem i konstgjord befruktning.

” Försöket har en enorm potential”, säger Craggs. ”Nu kan vi få våra koraller att föröka sig fyra eller fem gånger om året.”

Det är bara antalet akvarier och forskarteamets tid som sätter gränserna.

När korallerna växer och bildar nya kolonier breddas forskningsunderlaget. I naturligt tillstånd har vissa koraller bättre förmåga att klara högre temperaturer, sjukdomar och föroreningar. Craggs har perfekta förutsättningar att ringa in de egenskaper som ger dessa arter deras motståndskraft, och han hoppas att han genom rätt avel ska kunna öka den genetiska mångfalden och få fram tåliga koraller med bättre överlevnadsförmåga.

Och vem vet – om han lyckas förverkliga sina planer kanske samma metod kan tillämpas på hotade korallrev i världshaven och ge världens koraller och de ofantligt många varelser som är beroende av dem utsikter till en ljusare och färgstarkare framtid.

”När processen inleds klockan 13 släpper koralldjuren ut tusentals små rosa kulor, inte större än ett sockerkorn. Dessa flyter upp till ytan av det mörka akvariet.”