Ut­veck­ling går lång­samt i mot­gång

Vi i Kista - - HEJ KISTA -

J

ag har bör­jat åka kol­lek­tivt. Det skul­le bli bra för plån­bo­ken och mil­jön. Men är­ligt ta­lat ha­de jag ing­et val ef­ter en in­ci­dent med en an­nan bi­list. Ha­de jag haft möj­lig­he­ten ha­de jag gett upp ef­ter två da­gar.

Då satt jag fast på grund av ett signal­fel. En arg ung kvin­na stod tre cen­ti­me­ter från mitt an­sik­te och skrek ef­ter att jag sagt till hen­ne att ing­en viss­te när tå­gen skul­le fun­ge­ra igen.

I sam­band med mitt nya liv i kol­lek­tiv­tra­fi­ken har jag bör­jat lyss­na på ljud­böc­ker, just nu på en fi­lo­so­fisk bok om per­son­lig ut­veck­ling.

Den me­nar att det in­te finns någ­ra bra och då­li­ga er­fa­ren­he­ter, bara er­fa­ren­he­ter. Allt som känns som mot­gång­ar ger oss möj­lig­he­ten att växa som per­so­ner. Vi ska stå som en väk­ta­re vid grin­den till vårt med­ve­tan­de, och bara släp­pa in po­si­ti­va tan­kar.

När jag lyss­na­de på det­ta hem­ma i mitt var­dags­rum och pyss­la­de med mi­na väx­ter ver­ka­de det vet­tigt. Jag skul­le tän­ka po­si­tivt, även i mot­gång­ar. Ingen­ting skul­le kun­na få mig att tap­pa hu­mö­ret.

Mor­go­nen ef­ter upp­stod ett el­fel med tå­gen. Jag lyss­na­de på ljud­bo­ken och satt där och för­sök­te be­hål­la ett le­en­de på en is­kall per­rong i 30 mi­nu­ter. ”Ja­ha, pro­blem är till för att lö­sas” tänk­te jag käckt och le­ta­de till slut re­da på en buss som åt­minsto­ne skul­le ta mig nå­gon kilo­me­ter när­ma­re job­bet.

Jag satt på en full­pac­kad buss. Tap­pa­de min ka­mera­väs­ka på en män­ni­ska och mi­na mat­lå­dor på en an­nan. En tim­me se­na­re ha­de jag en­dast ta­git mig mot­sva­ran­de två mi­nu­ters tåg­färd när­ma­re re­dak­tio­nen.

Plöts­ligt or­ka­de jag in­te stå emot. De po­si­ti­va tan­kar­na blås­tes bort och jag blev så pro­vo­ce­rad av de lug­nan­de or­den att jag tryck­te på pa­us. Jag slu­ta­de le och föll in i den bist­ra mas­san. Det en­da som kän­des lämp­ligt var arg hård­rock. Bo­ken ut­lo­va­de se­na­re möj­lig­he­ten att fort­sät­ta öva, ifall jag miss­lyc­kas. Och nå­got sä­ger mig att jag kom­mer få orim­ligt många möj­lig­he­ter att öva på det­ta de kom­man­de må­na­der­na.

PAULINE CEDERBLAD Re­por­ter Pra­ta med mig! pauline.cederblad @di­rekt­press.se

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.