”Vi ska vara stolta, tjejer”

Häromdagen hittade jag ett kollage som jag klippt ihop när jag var yngre. Bilder av mig och mina tjejkompisar, där vi skrattar och ohämmat gör oss till framför kameran. Jag log åt minnena, men fick samtidigt en liten klump i bröstet. För inte visste väl vi då vad som väntade. Inte visste vi att vi alltid skulle behöva jobba lite hårdare för att bli tagna på allvar, skrika lite högre för att göra våra röster hörda.

Inte visste vi att en press att prestera och vara ”den duktiga flickan” ständigt skulle ligga över oss och att några av oss skulle utveckla ätstörningar, utmattningssyndrom och ångest – kanske på grund av det. Att vi alla skulle bli utsatta för sexuella trakasserier i skolan, på bussen, på jobbet, på gatan, på krogen och på en vanlig tisdag i kön på Ica.

Och jag tänker att jag är så stolt över varenda en av oss, för vi har kämpat så, och vi kämpar fortfarande, fastän vi nog inte ens reflekterar över det själva. Jag är stolt över alla kvinnor, som varje dag får jobba lite, lite hårdare i vardagen. Och jag tycker, om det går, att vi ska försöka vara stolta över oss själva också. Och alltid stötta varandra. Kvinnor som backar kvinnor – oavsett relation, ålder eller bakgrund – är det finaste jag vet.

Jag är stolt över alla kvinnor, som varje dag får jobba lite, lite hårdare i vardagen.