Mag­nus minns barn­do­mens slöjd

DET VAR DÅ DET. Un­der den här vin­jet­ten be­rät­tar Mag­nus Pers­son i Sol­na Hem­bygds­för­e­ning i åter­kom­man­de krö­ni­kor om det Sol­na som fanns förr.

Vi i Solna - - SIDAN 1 - Mag­nus Pers­son sol­na­hem­bygds­fore­ning@te­lia.com

När jag gick i Ny­bo­da­sko­lan (nu­va­ran­de Skyt­te­holms­sko­lan) mel­lan 1964 och 1971, så tänk­te jag bli en typ av fin­snic­ka­re i den vux­na värl­den. Ef­tersom det låg li­te i släkt­le­den så tänk­te jag fö­ra yr­ket vi­da­re. Jag var bå­de in­tres­se­rad och hän­dig så yr­ket låg mig nä­ra.

Det var själv­klart i trä­slöj­den som jag fick ut­lopp för min kre­a­ti­vi­tet. I mel­lan- och hög­sta­di­et ha­de jag 5:a i be­tyg un­der al­la åren, så jag kän­de ett visst driv för mitt bli­van­de yr­ke. Den förs­ta slöjd­lä­ra­ren var Ber­til Ha­gan­der, en myc­ket pe­da­go­gisk och nog­grann lä­ra­re i äm­net. Det blev många oli­ka slags egen­till­ver­ka­de pro­duk­ter som jag till­ver­ka­de till släk­tens och fa­mil­jens gläd­je. Bra pre­sen­ter till jul och fö­del­se­da­gar.

En del av min pro­duk­tion be­stod av svar­va­de skå­lar av oli­ka stor­le­kar, smör­gås­un­der­lägg, smör­kni­var av oli­ka träslag, en myc­ket fin golv­lam­pa med svar­vad fot och en mas­sa an­nat från smått till stort.

Jag till­ver­ka­de även en Fred Flin­ta-bil som fö­re­kom i en po­pu­lär tv­se­rie på den ti­den. Ma­gis­ter Ha­gan­der blev bå­de för­vå­nad och im­po­ne­rad av mitt als­ter, så han frå­ga­de om han fick ta med bi­len till en ut­ställ­ning som han skul­le be­sö­ka. Det blev ett förs­ta pris i en för mig okänd klass, men ro­ligt var det och stolt blev jag som den 11-åring jag var.

Min näs­te slöjd­lä­ra­re i hög­sta­di­et blev den fö­re det­ta fot­bolls­spe­la­ren i Djur­går­den, Bernt ”Sum­pHu­go” An­ders­son. En ro­lig och un­der­hål­lan­de lä­ra­re. Han vi­sa­de of­ta och gär­na sitt till hälf­ten av­så­ga­de fing­er i fö­re­byg­gan­de syf­te. Här gäll­de det att in­te torg­fö­ra sitt in­tres­se för AIK, då kun­de be­ty­get sjun­ka till en låg ni­vå.

Det var hos ”Sump-Hu­go” man fick lä­ra sig att bor­ra hål i en tom­hyl­sa som ha­de hit­tats vid Karl­bergs skjut­ba­na och sät­ta fast själ­va ku­lan i hyl­san. Där­ef­ter träd­de man in en tunn ked­ja i hå­let. Det blev ett fräckt hängs­myc­ke runt hal­sen för oss kil­lar. Ef­tersom jag fort­sat­te att ska­pa oli­ka sa­ker så höll be­ty­get sam­ma stan­dard ge­nom åren, trots att jag var AIK:are.

Det var en myc­ket upp­fost­ran­de och lä­ro­rik tid un­der des­sa två gans­ka oli­ka slöjd­lä­ra­re. Men min grun­didé att bli fin­snic­ka­re av­tog med ti­den och blev ett ro­ligt min­ne blott.

De bi­fo­ga­de bil­der­na är ”an­tik­vi­te­ter” från des­sa år som jag har till­ver­kat.

Be­ty­get höll sam­ma stan­dard ge­nom åren, trots att jag var AIK:are.

FO­TO: SOL­NA STAD/BILDARKIVET FO­TO: MAG­NUS PERS­SON

SKO­LAN. Då­va­ran­de Ny­bo­da­sko­lan som i dag he­ter Skyt­te­holms­sko­lan. PRISAD. Bi­len som gav krö­ni­kö­ren ett fint pris.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.