Hej lång­fre­dag

Vi i Solna - - HEJ SOLNA - KRÖNIKAN Char­lot­te År­ling char­lot­te.ar­ling@di­rekt­press.se Re­por­ter

Ibland vill jag ba­ra kry­pa ned i säng­en, dra en filt över hu­vu­det och stan­na där i två år. El­ler åt­minsto­ne pa­u­sa ti­den i en må­nad och kom­ma ikapp med det som jag så of­ta sak­nar: lugn. När jag var li­ten, för fem­ton, tju­go år se­dan, minns jag påsken som ex­tremt trå­kig mitt i all go­dis­fros­sa och påsk­kär­rings­ut­kläd­nad. För mel­lan skär­tors­da­gen och på­skaf­ton, då allt gott och kul hän­der, in­fal­ler näm­li­gen lång­fre­da­gen. Och när jag var li­ten var lång­fre­da­gen den tris­tas­te da­gen på året. Al­la af­fä­rer var stäng­da. Och då me­nar jag in­te ba­ra gal­le­ri­or och klä­d­af­fä­rer, ut­an även mat­bu­ti­ker. Re­stau­rang­er­na var stäng­da. Jag minns in­te vad vi åt för mat, men det var de­fi­ni­tivt in­te pann­ka­kor och glass. På tv vi­sa­des ba­ra tris­ta pro­gram och ra­di­on spe­la­de lång­sam mu­sik och still­sam­ma in­slag. Myc­ket hand­la­de om död och still­het, vil­ket för en unge är det trå­ki­gas­te som finns.

Men ti­der­na har för­änd­rats. I en era när all­ting ska va­ra till­gäng­ligt dyg­net runt och så snabbt som möj­ligt finns det tyd­li­gen in­te ut­rym­me för en dag när allt stan­nar upp. En dag av lugn, still­het och ef­ter­tan­ke. När jag var li­ten be­höv­de jag in­te en så­dan dag. Men nu när jag är äld­re sak­nar jag den. Och den kom­mer in­te läng­re till mig au­to­ma­tiskt. Jag mås­te själv stänga av te­le­fo­nen, stan­na hem­ma och dra fil­ten över hu­vu­det. Hej lång­fre­dag. Hej påsk.

Myc­ket hand­la­de om död och still­het, vil­ket för en unge är det trå­ki­gas­te som finns.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.