Lö­par­nas års­tid

Vi i Solna - - HEJ SOLNA - KRÖNIKAN Pau­li­ne Ce­der­blad pau­li­ne.ce­der­blad@di­rekt­press.se Re­por­ter

Jag minns fort­fa­ran­de sträc­kan: 250 me­ters rent li­dan­de. Den år­li­ga sta­fet­ten med frid­rotts­klub­ben. Jag var all­tid så ner­vös in­nan att jag måd­de il­la, och så trött ef­teråt att jag ha­de blod­smak i mun­nen när jag gick i mål. Det var där nå­gon­stans min gläd­je för löp­ning dog. Min sys­ter bru­kar sä­ga att vi i vår fa­milj in­te är någ­ra lö­pa­re. Vi är star­ka och kom­pak­ta och står sta­di­gast med bå­da föt­ter­na på mar­ken sam­ti­digt. Jag har ta­git fas­ta på det.

Men vid den här års­ti­den bör­jar de oli­ka lop­pen plop­pa upp i sam­ma takt som tus­si­la­gon i di­ke­na. Det tycks in­te fin­nas nå­gon gräns för hur många som kan ar­ran­ge­ras.

För kvin­nor, för unga och äld­re. Kor­ta och långa lopp och till och med fle­ra för de mer ad­re­nal­in­suk­tan­de med in­slag av le­ra och el­choc­ker.

Och till och med jag rycks med li­te i bil­den som dy­ker upp i mitt hu­vud. Att som en ga­sell fa­ra fram med lät­ta steg längs vatt­net med vinden i hå­ret.

I själ­va ver­ket stapp­lar jag fram ur­sin­nig, fläm­tan­de och allt an­nat än har­mo­nisk. Men jag för­står var­för de här eve­ne­mang­en ex­plo­de­rat i po­pu­la­ri­tet. Ett mer kon­kret mål än ett lö­par­lopp är svårt att hit­ta. Och jag av­un­das ert tå­la­mod att or­ka hål­la ut från luf­san­det och grym­tan­det vi­da­re till sta­di­et där det blir mer triv­samt.

Hop­pas ni har fle­ra en­dor­fin­fyll­da vec­kor fram­för er. Jag står smått av­und­sjuk bred­vid och he­jar på med bå­da föt­ter­na på mar­ken.

Ett mer kon­kret mål än ett lö­par­lopp är svårt att hit­ta.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.