Id­rot­ten har for­mat Jo­han Storå­kers (L)

I sep­tem­ber är det val. I en se­rie ar­tik­lar har vi in­ter­vju­at al­la par­ti­ers första­namn för att ve­ta mer om dem som po­li­ti­ker – och som pri­vat­per­so­ner. Den här vec­kan träf­far vi Jo­han Storå­kers (L).

Vi i Sundbyberg - - SIDAN 1 - Ul­ri­ca An­ders­son

Hur dags kli­ver du upp på morg­nar­na?

– Det är oli­ka, men ti­digt. Of­ta cir­ka 06:30. Man får mer ut­rym­me och man har myc­ket tid un­der da­gen, för ar­be­te men även an­nan sam­va­ro, ak­ti­vi­te­ter och så vi­da­re. Jag är rätt så mor­gon­pigg. Jag för­sö­ker trä­na fö­re ar­be­tet, då be­hö­ver man gå upp ti­digt.

Vad är ditt se­nas­te in­köp?

– Ett par fi­na­re skor, in­te att ha till frack men fi­na­re att ha till var­dags.

Vil­ken är den se­nas­te ut­ställ­ning­en du såg?

– Jag har va­rit och tit­tat på konst på ett gal­le­ri i Gam­la stan. Klas­sisk konst, tav­lor. En del stock­holmsmo­tiv men ock­så na­tur­mo­tiv. Sjö­ar, skog...

– Konst och så­da­na in­tryck ger till­va­ron ett mer­vär­de. Det är all­tid trev­ligt att ta del av bra mål­ning­ar. Jag gil­lar mer klas­siskt, men tit­tar gär­na på mo­dernt ock­så. Jag har tit­tat rätt myc­ket på Slas ge­nom åren. Jag gil­lar hans stil: id­rott och Stock­holm, så­dant tit­tar jag gär­na på.

Han kän­ner sig hem­ma i id­rotts­rö­rel­sen.

– Jag drogs till det ti­digt. Del­vis för att man är fysiskt ak­tiv vil­ket ger bätt­re häl­sa. Man ar­be­tar till­sam­mans med en id­rotts­ge­men­skap. gläd­je och di­sci­plin, flit i trä­ning. Id­rot­ten har for­mat myc­ket av den jag är. Den har gett mig en lag­käns­la och att kun­na sät­ta upp mål.

– Jag har en väl­dig li­del­se och passion för fri­id­rott. Jag spring­er vis­sa lopp, men jag var mer ak­tiv när jag var yng­re. Jag var okej, in­te på så hög ni­vå. Jag har mer me­ri­ter som le­da­re; myc­ket av det har for­mat mig som po­li­tisk le­da­re. Att kun­na sät­ta upp mål, ha di­sci­plin och ar­be­ta till­sam­mans med and­ra. Be­hål­la fo­kus på ett lång­sik­tigt mål.

Ny­li­gen gick kom­mu­nen vi­da­re med pla­ner på en multi­hall på Sund­by­bergs IP.

– Det var en lång kamp, jag fick käm­pa och det blås­te

”Jag har en väl­dig li­del­se och passion för fri­id­rott.”

ibland hårt. Jag var själv fru­stre­rad över att det in­te gick snab­ba­re. Men vi lyc­ka­des gå i mål ock­så. Jag var ak­tiv re­dan i op­po­si­tion, när vi tog över sty­ret in­ten­si­fi­e­ra­des kam­pen.

Vad var det för fel på S-sty­rets pla­ner?

– Jag vill in­te slänga skit på sos­sar­na. Nu har vi kom­mit till re­sul­tat.

Vad gör du med mo­bi­len un­der full­mäk­ti­ge?

– Upp­da­te­rar Fa­ce­book. Be­ro­en­de på om jag har da-

tor med mig kan jag kol­la en del hand­ling­ar. Pap­pers­hand­ling­ar­na räc­ker rätt långt, men ibland be­hö­ver man gå in i di­a­ri­et. Det gäl­ler att för­be­re­da sig i vis­sa ären­den som är lång­di­stanslopp.

När blev du för­ban­nad sist och på vad?

– Härom­da­gen när jag hör­de nå­got ut­ta­lan­de av Jim­mie Åkes­son (SD:s par­ti­le­da­re, reds anm). Han har en an­nan män­ni­sko­syn än jag, det var in­te ett ut­tryck för ett to­le­rant och öp­pet Sve­ri­ge. Det klas­sis­ka om pro­ble­men med in­vand­ring och vo­ly­men på den.

– Det finns själv­klart pro­blem med in­teg­ra­tion, det ska man in­te stic­ka un­der stol med. Men att stå upp för män­ni­skor på flykt är grun­den för so­ci­alt en­ga­ge­mang.

– För­e­nings­li­vet gör väl­digt myc­ket re­dan i dag och det går att gö­ra mer. Nya svens­kar kan bli le­da­re, de lär sig språ­ket lät­ta­re och det kan kom­plet­te­ra sfi-utbildning.

Vad stres­sar dig mest i var­da­gen?

– När det är myc­ket att gö­ra he­la ti­den och man får stres­sa för att hin­na till mö­ten och åta­gan­den. Att bli bätt­re på pla­ne­ring, är väl det man ska ar­be­ta med. Jag kän­ner mig rätt lugn och har ut­veck­lat för­må­gan att pla­ne­ra.

Vad ska­par du för hand?

– In­te jät­te­myc­ket. Det kan va­ra när jag la­gar mat.

Vad la­gar du helst?

– Kanske fisk, röd­spät­ta med po­ta­tis och hol­lan­dai­se­sås

Vil­ka för­e­ning­ar är du med i?

– Sund­by­bergs hem­bygdsmu­se­um, Spår­vä­gens fri­id­rotts­klubb och Sund­by­bergs IK. Jag är hygg­ligt ak­tiv in­om id­rot­ten och Li­be­ra­ler­na är jag väl­digt ak­tiv in­om. Hem­bygdsmu­se­et är jag mer pas­siv in­om. Det är mer en gest för att det är vik­tigt, käns­lan för Sund­by­bergs historia. Ett er­kän­nan­de från mig för de­ras verk­sam­het, att jag är med­lem.

– Jag har bott här i 20 år och kän­ner mig som sund­by­ber­ga­re. Sund­by­berg har en spe­ci­ell käns­la, jag kän­ner en själ i Sund­by­berg. Histo­ri­en ger en för­stå­el­se för hur det är upp­byggt, de som kom­mer nya får för­stå­el­se för hur det har va­rit.

Vad ska du gö­ra res­ten av da­gen?

– Ar­be­ta, va­ra på vår­mark­na­den och kam­pan­ja. Val­för­be­re­del­ser med mark­nads­fö­rings­ma­te­ri­al, be­man­ning och stra­te­gi.

Vad har ni för stra­te­gi?

– Att väl­ja ut någ­ra nyc­kel­frå­gor och dri­va dem tyd­ligt. Men det är av tak­tis­ka skäl nå­got vi hål­ler för oss själ­va.

FOTO: UL­RI­CA AN­DERS­SON

MÅL. Att ar­be­ta po­li­tiskt är ibland som att va­ra ult­ra­ma­ra­ton­lö­pa­re, en­ligt Jo­han Storå­kers (L). Han är nöjd med att ha kom­mit i mål med pla­ner på en multi­hall.

I näs­ta in­ter­vju mö­ter ni Jesper Wiklund (V)

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.