Att göra det lätt för sig
H” on sade ju samma sak för fyra år sedan och inget har hänt. Det har till och med blivit sämre här i Tensta. Varför ska vi rösta på dem?”
En grupp kvinnor sitter i sofforna utanför teatersalen i Blå huset i Tensta. Inne i salen pågår ett offentligt möte med finansborgarrådet Karin Wanngård.
Den senaste trygghetsundersökningen i Stockholm visar att den upplevda otryggheten är som störst i RinkebyKista, tätt följt av Spånga-Tensta. 200 miljoner till ökad trygghet och en hel del av de pengarna lär gå till Järva.
Men frågar politikerna Järvaborna hur pengarna bäst ska komma till nytta?
Gatlyktor i all ära, men kanske skulle en satsning på en sporthall vara mest effektivt? Eller fler anställda mammor som söker upp de unga vuxna, som sover bort hela dagarna?
De politiker som verkligen vill veta vad folk tycker tar reda på det. Anordnar öppna dialogmöten, anstränger sig för att lyssna på vad enskilda medborgare och representanter för föreningslivet tycker. De säger inte som Karin Wanngård: ”välkomna att skicka in medborgarförslag!” Det är att göra det lätt för sig.
Gatlyktor i all ära, men kanske skulle en satsning på en sporthall vara mest effektivt?