”Längtan hör väl ihop med kärlek – eller hur?”

Tog bussen och satte mig bredvid en ung man i sportiga kläder. Han hade sällskap av en äldre kvinna i muslimska kläder. Han fingrade förstås på en mobil av något slag. Man kunde höra litet svaga toner och han vände sig mot mig. ”Musik?” undrade jag. Han skakade på huvudet, men jag tyckte ju det lät fint och mjukt. Någon som läste en text? Jag såg att kvinnan mitt emot satt tyst och fick ett drömmande uttryck i ögonen. Längtan?

Det händer att man då och då försjunker i minnen från goda stunder. Längtar man tillbaka? Till vad då? Det är verkligen olika. Några äldre som jag känner och som liksom jag bott på Norra Järva flera decennier minns lugnet, de nybyggda vackra lägenheterna, status – orten var ju attraktiv en gång – ekonomisk trygghet, öppna mötesplatser ”överallt” med anställd personal, så kallade kvartersgårdar eller allaktivitetshus och liknande. Där fanns plats, och till och med redskap, för olika aktiviteter, eller soffhörnor för pratstunder, dans och även teater. Andra nyinflyttade hittade, eller bildade, snabbt olika föreningar där man kunde samarbeta och trivas med likasinnade.

Jag läste Melodys krönika i nr 38 av Vi i Kista och blev mycket tagen. Det var så förvånande att denna unga kvinna mitt i det sjudande nutidslivet kan uppleva saknad och ha samma kärlek till Husby! Hon känner en sådan konstig hemlängtan till gamla Husby, skriver hon. Jag är tacksam att få veta sådant. Jag brukar annars säga att jag upplever sådant stort gap mellan olika generationer, grupper och ambitioner. Kan de vara motstridiga rent av, bland annat på grund av okunskap och rädsla?

Vi invånare tycks ändå ha samma känsla för vårt kära utskämda Husby – var och en i sin krets!

Vi behöver mötas och lära av varandra. En del unga brukar tycka om att prata med äldre. De får höra om andra tiders mål och erfarenheter som kan vara roande, men ibland till och med inspirerande. De unga blir sedda och får kanske något mer positivt att se fram emot. Något att längta efter.

En åsikt tycks förena oss: vi gillar verkligen inte att ”medier” svartmålar vår hemort på Järva. I våra egna lokaltidningar kan vi ändå läsa om allt gott som händer här. Enskilda begåvningar har lyckats och gör karriär på olika områden: inom konst, musik, poesi och idrott. Kvinnor och män tar upp viktiga frågor i olika nätverk. Många människor som upplevt utanförskap har hittat vägar till gemenskap. Många vill sen i sin tur hjälpa till för att skapa ett tryggt och trivsamt samhälle.

Längtan hör väl ihop med kärlek – eller hur? Om vi älskar vår hembygd här ute borde vi väl visa upp ortens glädjeämnen och ambitioner för omvärlden och särskilt för varann. Varför inte på en ”Föreningarnas dag” en gång om året? Vi hade så lyckade sådana dagar förr i tiden och vi är fortfarande många som minns dessa och längtar efter att de ska bli lika populära igen. Idén har inte varit så lättsåld senaste åren, men det är på gång igen, tack vara energiskt nytänkande av en del kämpar. Jag ser fram emot nya inspirerande och roliga föreningsdagar med många nya aktörer. Längtan får inte stanna i enbart nostalgi! Vi ses!

Vi invånare tycks ändå ha samma känsla för vårt kära utskämda Husby – var och en i sin krets! Vi behöver mötas och lära av varandra.