Vi hjälper dig att få sittplats!
Det är inte lätt att få sittplats på tunnelbanan alla gånger. Därför bestämde vi oss för att hjälpa till på traven! Det kan finnas hundra olika anledningar att man behöver sitta ner.
Reaktionerna på våra artiklar om hyfs i kollektivtrafiken rasar in till redaktionen. Det är tydligt att det många gånger är svårt att få välbehövlig vila för trötta ben på bussen eller i tunnelbanan. Förra veckan skrev vi om Londons motsvarighet till SL som delar ut knappar med texten ”” Baby on board” till gravida så att folk ska resa sig och lämna plats. Enligt uppgift ska det fungera riktigt bra och vi fick många positiva reaktioner när vi skrev om knapparna. Kanske är det så att stockholmarna behöver en liknande uppmaning? Vi bestämde oss för att ta tag i problemet!
Lösningen
Så varsågoda – en vänlig uppmaning i form av en knapp att fästa på rockslaget. Vifta lite med kragen om det inte funkar! Och ha en extra knapp i fickan att ge till en vän!
I veckan gav vi oss ut i kollektivtrafiken och delade ut knappar. På Slussen träffade vi Rose-Marie Widén, 53.
– Det kan finnas hundra olika anledningar att man behöver sitta ner, och det är långt ifrån allt som syns utåt. Men den skulle kunna vara ännu större och lite mer färgglad. Kanske text i neonfärger? Det är viktigt att den syns, säger hon.
Tror på idén
Malin Björklund, 32, tror starkt på idén med en pin som visar att man behöver sitta. Hon är nybliven mamma och minns sin graviditet med fasa. Till slut undvek hon nästan helt att åka tunnelbana.
– Jag hade en problematisk graviditet och stundtals riktigt ont. Det var hemskt ibland i kollektivtrafiken, främst för att jag verkligen behövde sitta men ofta fick stå.
En annan som ibland har behov av att sitta är Ingela Örtendahl, 72. Hon tar emot en pin men fäster den på en plats på sin jacka som går att vika bort – om hon känner för att stå.
– På ett sätt kan knappen kännas lite provokativ. Varför ska andra resa sig för att just jag vill sitta? En gång hade jag ett stativ med mig på tunnelbanan, alla trodde det var en krycka och flera ställde sig upp. Det kändes konstigt, som att jag fejkade fast jag inte gjorde det, säger Ingela Örtendahl.
”Brukar vara snälla”
Alla vi pratade med ville dock inte ta emot en knapp
– Nej, jag brukar bli erbjuden plats ändå, säger Gunilla Österlund, 71.
Hon har rest mycket, i hela stan, och är positiv till hur hennes medresenärer behandlar henne.
– Alla brukar vara snälla och erbjuda sin plats till mig. Särskilt studenter och unga är oerhört trevliga.
Men det finns ett undantag.
– I området kring Engelbrektskyrkan är folk alltid otrevliga. Så har det varit i alla år. Jag undviker helst att åka buss förbi där.