Maneternas liv och historia
Utan hjärna, hjärta och blod – det är ändå fantastiskt att maneter har funnits i 650 miljoner år!
Maneter ser nästan utomjordiska ut och finns i världens alla hav. Det finns mer än 3 500 kända manetarter, i alla möjliga storlekar och former. Maneter är del av den marina gruppen nässeldjur (en kategori i biologins hierarkiska system), som omfattar över 10 000 arter.
Nässeldjur kännetecknas av nässelceller, specialiserade celler som de främst använder för att fånga byten. Deras kroppar består av en ickelevande, geléliknande substans och de finns i två huvudformer: de kupolformade medusorna som simmar och de stationära polyperna som är fastankrade i havsbotten. Deras liv skiljer sig väldigt mycket i dessa olika stadier, både i utseende och beteende. Båda typerna har dock en öppning och en kroppshåla som används till matspjälkning och andning.
”Det som gör hela gruppen nässeldjur (koraller, anemoner, maneter) unik är att det är den äldsta gruppen med riktiga djurarter i djurriket efter svampar och kammaneter”, säger Angel Yanagihara, chef vid Pacific Cnidaria Research Lab, ett manetforskningscenter på Hawaii. ”Nässeldjuren har även nässelceller, små kapslar som innehåller lindade smårör, och kraftfulla gift.”
Det engelska namnet jellyfish är något missvisande eftersom de inte är fiskar, för fiskar är ryggradsdjur. Maneter kan därför även kallas jellies eller sea jellies på engelska. Det vetenskapliga namnet för maneter är scyphozoa. Det härstammar från grekiskans skyphos, ett ord som refererar till en dryckesbägare som beskriver maneternas form. Det är den klassiska manetformen som de flesta av oss känner till, men världens hav är fulla av maneter med olika färger, storlekar och kännetecken.
Läs mer i spalten till höger för att upptäcka några av de mest bisarra arterna.
HAVENS HJÄRTSLAG
Sättet medusaformade maneter rör sig på genom haven är också en särskiljande egenskap för arten. Maneterna driver framåt genom att öppna och stänga sin kupol. Djuren har en ring av muskler runt kupolens kanter, som drar ihop kupolen. Denna sammandragning pressar ut vatten som lagrats inuti kupolen och maneten pressas framåt.
Efter undersökningar tror forskare att maneter är världens mest energie ektiva varelser. Ett forskningsprojekt i Massachusetts 2013 upptäckte att maneter faktiskt simmar med hjälp av dubbla framdriftsystem som involverar två strömmar. När den första virveln (startvirveln) avtar formas en andra virvel, i motsatt riktning (stoppvirvel). När en manet slappnar av i musklerna och öppnar kupolen rör sig stoppvirveln upp under maneten, vilket ger den en andra knuff framåt. Denna andra knuff står för cirka 30 procent av manetens simmade avstånd för varje rörelsecykel.
Trots sin drivkraft rör sig maneter långsamt och vart de hamnar beror till stor del på tidvatten och strömmar.
”Även om maneter inte har hjärnor har de nerver och de kan känna om de är på platser med god tillgång på mat, vilket gör att de kan följa efter matkällor”, säger David Conway, som jobbar på på Marine Biological Association i Storbritannien.
Att de använder av nerver för att känna stimuli är dock inte allt.
”Definitionen av ryggradsdjurs hjärna är lite för enkel”, säger Yanagihara. ”Kubmaneter har ett visuellt system som kan rekonstruera den evolutionära historien för ljusuppfattning på den här planeten. Förekomsten av visuellt drivna beteenden är bevis för att de fyra ögonstjälkarna kan fungera som bearbetningscenter – ja, kanske till och med fyra hjärnor!”
Maneter har även förmågan att anpassa sig efter varierade matförhållanden snabbt, eftersom de både kan göra sig större och mindre baserat på vilket utbud av näring som finns. När det inte finns mycket mat kan maneten minska i storlek så att den inte inte behöver äta så mycket. Den växer tillbaka till full storlek när det finns god tillgång på mat.
ETT UNIKT LIV
Hur växer maneter upp? Sättet maneter når sitt fullvuxna tillstånd på är en av havens mest fascinerande berättelser. Den klassiska livscykeln börjar med att en hane ger ifrån sig sperma, som plockas upp av och befruktar en hona. Embryon utsöndras och utvecklas till planulalarver, som lägger sig på havsbotten och utvecklas till en polyp.
Polypen omvandlas sedan (asexuellt) till en manet eller medusa. Delarna i livscykeln varierar dock mellan olika arter i gruppen. Det finns bland annat arter utan manet-, planula- och polypstadium.
”Vissa arter kan återgå från manetstadiet och återkonstrueras som en polyp, vilket i teorin gör dem odödliga som turritopsis – den så kallade odödliga maneten”, säger Allen Collins, zoolog på det amerikanska NOAA:s National Systematics Lab.
Den odödliga maneten är en av de mest fascinerande arter som finns. Den har ett polypstadium som även
FORSKARE HAR RÄKNAT UT ATT MANETER ÄR VÄRLDENS MEST ENERGIEFFEKTIVA VARELSER.
producerar manliga och kvinnliga pelagiska medusor.
”Skillnaden är att medusan kan återgå till en polyp om den blir stressad och helt strunta i planulastadiet. I teorin kan de alltså återgå till sin tidiga form och börja om processen, så den kan anses som odödlig”, säger Conway.
Många av dem dör dock på grund av sjukdom eller rovdjur. Rovdjur är en del av den naturen, men hur påverkas maneterna av oss?
”Det råder inga tvivel om att manetbeståndet ökar längs vissa kustområden i världen”, säger
Lucas Brotz vid University of British Columbia. ”Det finns också kopplingar mellan manetbestånd och mänskliga aktiviteter, bland annat den globala uppvärmningen, överfiske och föroreningar.”
Dessa kopplingar är svåra att bevisa, men tydliga tecken finns.