Djur på havets botten
Hur mycket okänt liv döljer sig fortfarande i haven och väntar på att bli upptäckt?
DET UPPTÄCKS CIRKA 1 500 NYA ARTER VARJE ÅR. MAN TROR ATT DET FINNS MELLAN 500 000 OCH 750 000 ARTER SOM VÄNTAR PÅ ATT BLI UPPTÄCKTA.
Vetenskap är sunt förnuft när det är som bäst”, skrev den brittiska biologen Thomas Huxlen år 1880. Det är ett påstående som passar särskilt bra när det gäller hav och livet i dem. Vår värld är trots allt till 70 procent täckt av vatten och en stor del av det har aldrig utforskats. Det sunda förnuftet talar om för oss att det finns mycket liv kvar att upptäcka här.
Nyare forskning visar också att majoriteten av arterna i haven fortfarande är okända, trots att nya upptäckter sker nästan 1 500 gånger per år.
”Vi tror att det finns mellan 500 000 och 750 000 arter som väntar på att bli upptäckta där ute”, förklarar Dr Jan Mees, vd för World Register of Marine Species, eller WoRMS, en databas med mål att registrera alla kända marina arter (läs mer till höger).
”Anledningen till att vi fortsätter hitta nya arter är att havet är gigantiskt och till stor del outforskat”, fortsätter Dr Mees. ”Det finns fortfarande
många platser vi ännu inte letat på. Ett annat problem är att många marina arter är ovanliga samt svåra att observera och samla. Sedan finns svårigheterna med kryptisk mångfald. Många arter kan inte särskiljas genom deras morfologi, men de kan sedan visa sig vara flera olika arter när de undersöks med ny genetisk teknologi. Därför hittar vi fortfarande nya arter även i välutforskade delar av havet.”
UPPTÄCKTEN AV PUCKELRYGGEN
År 2014 lades hela 1 451 nya arter till på WoRMS lista. Bland annat den australienska puckelryggsdelfinen (en skygg, mellanstor art som lever utanför norra Australien) samt chlamydoselachus africana, en kråshaj som lever utanför Namibia.
Majoriteten av nya upptäckter är mycket mindre. Till exempel den pyttelilla areospora rohanae, ett nytt släkte och en ny art parasiter. Den upptäcktes först av chilenska fiskare på grund av att den orsakar skador på kungskrabbor. Specialisten döpte den efter sin dotter, Rohana. I Puerto Rico hittade biologer en ny kvalsterart på ett korallrev på 70 meters djup. De fick namnet litarachna lopezae, i den puertoricanska sångerskan Jennifer Lopez ära eftersom hennes musik spelades mycket under resan. Det lades även till en ny gigantisk manet som fick namnet keesingia gigas, döpt efter biologen John Keesing. Ovanligt nog har den inga tentakler och den tros orsaka irukandjisyndromet, ett tillstånd som kan leda till hjärtsvikt hos människor. Maneten är ungefär lika stor som en människas arm och fick namnet gigas då andra irukandjimaneter ofta är ungefär lika stora som en nagel.
Dr Mees, som är mysidaespecialist, senaste favorit är stjärnkikarmysidae eller Mysidopsis zsilaveczi.
”Den döptes i dykaren Guido Zsilavicz ära, för han hittade den, tog med den till ytan och skickade den till universitetet för ytterligare undersökning – en sann medborgarforskare!”, konstaterar dr Mees.
Den sydafrikanska räkan fick även ett vanligare namn för att betona pigmentationsmönstrena i dess ögon, som får det att se ut som att den alltid kollar uppåt.
MÅNGA FYND
WoRMS lägger bara till arter som genomgått den långa processen av att upptäckas, analyseras och beskrivas. En man som jobbar hårt med upptäckten av nya arter är dr Terry Gosliner, specialist på ryggradslös zoologi vid Kaliforniens Academy of Sciences. Han var dessutom ansvarig forskare på akademins expedition till Filippinerna, under vilken mer
än 100 nya arter samlades, bland annat en vitfärgad nakensnäcka från halgerdasläktet. Medan de utforskade den så kallade skymningszonen, som ligger på 50 till 150 meters djup, upptäckte de ett område på ett mesopelagiskt rev med stor mångfald där djuren delvis lever i mörker.
”Komplexa återandningssystem med sofistikerade datorer och motordrivna undervattensskotrar är måsten”, förklarar dr Gosliner.
”En av de absolut viktigaste sakerna vi upptäckt”, lägger han till, ”är att många arter i skymningszonen har nära släktingar i grunt vatten.”
Skymningszonen har blivit koloniserad många gånger. Detta skiljer sig väldigt mycket från det djupa havet, under 1 000 meter, där nästan inga arter har släktingar i grunt vatten.
”Dessa upptäckter är oerhört viktiga för bevarandet av liv i haven samt för vår egen överlevnad. Vi kan bara veta hur vi e ektivt kan bevara liv i haven om vi vet vilka arter det handlar om, hur de är fördelade och hur de är relaterade till varandra.”
Finns det fortfarande mer att upptäcka?
”Mycket mer”, svarar dr Gosliner. ”Vi vet så lite om vår planets mångfald. Vi tror att bara tio procent av livet på jorden har hittats och dokumenterats av forskare.”