Världens farligaste djur
Det finns många farliga djur i naturen, men alla som är farliga för människan är inte stora och skrämmande. Faktum är att de farligaste är så små att man knappt märker dem – förrän det är för sent …
Naturen, enligt Tennysons berömda ord, är röd i tand och klo. Men medan Moder natur har ansett det lämpligt att utrusta även små däggdjur med nämnda tänder och klor, är vi människor förvånansvärt försvarslösa i jämförelse. Till och med att slåss mot något så relativt litet som en arg iller utgör en utmaning för oss hårlösa apor.
Vi har kompenserat det med våra stora hjärnor och förmågan att använda verktyg – vilket ledde till att vi blev det dominerande djuret på planeten så snart vi lämnade Afrika. Men om man plockar bort våra vapen och ställer oss ansikte mot ansikte med ett argt rovdjur så har vi inte mycket att komma med. Vilken tur för oss att tusentals år av befolkningsexpansion har drivit de flesta av de verkligt skräckinjagande arterna till antingen utrotning eller till de yttre delarna av vår livsmiljö. Men några finns fortfarande kvar där ute, och när vi väl möter dem slutar det sällan lyckligt.
Ta björnar till exempel. Dödliga attacker sker ofta i deras territorier, men de rör sig ofta in i städer för att leta efter matrester.
”TROTS SIN KLOSSIGA FORM KAN EN FLODHÄST LÄTT SPRINGA IKAPP EN MÄNNISKA, OCH DEN ÄR EN DUKTIG SIMMARE.”
Vandrare med otur som möter brunbjörn i vildmarken utgör merparten av de människor som dör, men reträtten av havsisen i polarområdet har också tvingat isbjörnarna allt närmare områden som är bebodda av människor.
Björnar är farliga – om du inte bär vapen har du väldigt lite försvar mot deras 13 centimeter långa klor och fem centimeter långa tänder. En björn kan springa snabbare än du, den kan klättra och den kan känna lukten av dig på 3,2 mils avstånd. Det innebär att om en björn har bestämt sig för att äta dig till lunch finns det inte mycket du kan göra. Att spela död är nog det bästa rådet.
SKENET BEDRAR
Inte alla farliga djur ser ut som om de föddes för att smaska i sig dina inälvor. Visste du till exempel att den rultiga flodhästen låg bakom fler dödsfall i Afrika förra året än krokodiler, lejon och till och med den dödliga svart mamban? Trots sin klossiga form kan en flodhäst lätt springa ikapp en människa. Den är en duktig simmare och har rakbladsvassa tänder och betar. Även om de ser lugna när de vilar kan flodhästar ofta bli aggressiva utan någon uppenbar anledning, och de är inte rädda för människor. Det uppskattas att 2 900 människor dödas av flodhästar årligen i Afrika.
STORLEKEN HAR INGEN BETYDELSE
Vi är alla bekanta med bilden av vithajens gapande käftar som sticker upp ur vattnet i jakten på en säl, men det är i allmänhet världens mindre invånare som är de mest dödliga. Mindre varelser tenderar att vara giftigare, och många av dessa små mördare lever i haven.
Den blåringade bläckfisken är liten, men dess gift innehåller tetrodotoxin, ett nervgift som är tillräckligt kraftfullt för att döda dig, och mot vilket det inte finns något känt motgift. Tetrodotoxin finns även i blåsfiskar och pilgiftgrodor. Det blockerar natriumkanalerna i kroppen, vilket leder till förlamning och andningssvikt inom några minuter efter exponering, vilket i sin tur leder till hjärtstillestånd.
Sedan har vi den dödligaste havsvarelsen av alla: maneten. Endast en eller två personer dödas av hajar årligen, att jämföra med maneter som ligger bakom 15 till 30 dödsfall varje år. Om du har oturen att bli stungen av en kubmanet kan det bli ödesdigert – för att inte tala otroligt smärtsamt. Sticket är så förödande att många människor hamnar i chock och drunknar.
Men om vi ska utse den dödligaste varelsen på jorden utifrån antalet personer som den har tagit kål på, då vinner utan tvekan den blygsamma myggan. Tack vare sin förmåga att sprida sjukdomar, särskilt malaria, är den lilla insekten ansvarig för mellan två och tre miljoner människors död varje år. Den smittar årligen svindlande 700 miljoner människor med malaria.
För de flesta av dagens människor är möten med farliga djur få och sällsynta. Men vi kan skänka en tanke åt våra förfäder som delade sina jaktmarker med en skräckinjagande megafauna bestående av grottbjörn, vargar och sabeltandade tigrar. Som en följd av klimatförändringar och människans befolkningexpansion har vi förlorat många av de enorma och dödliga arter vi tidigare delade planeten med. Men det finns fortfarande några kvar, och det händer att någon ur vår stam stöter på dem – ofta med katastrofalt resultat.