5 myter om hajar
Hajar är mytomspunna och har haft många skrämmande filmroller. Lås oss slå hål på några vanliga myter.
1. HAJAR FÖDS MED TUSENTALS TÄNDER
En haj får aldrig slut på tänder, eftersom förlorade tänder ersätts av nya. Det är dock inte samma sak som att födas med tusentals tänder. Till skillnad från människor, som har två tandrader som är fästa med rötter i käkarna, är hajarnas tänder bara inbäddade i mjuk vävnad. På grund av hajens entusiastiska metoder för att jaga och äta sina byten ramlar tänderna ofta ut.
Det är inget problem när du har tänder i flera lager. Om en tand försvinner i raden längst fram flyttas en av tänderna från de bakre raderna fram och fyller hålrummet. Detta kan ha hjälpt hajar att utveckla sina starka käkar och bett som de är kända för idag. De behöver inte oroa sig för tänderna de förlorar längs vägen.
Unga hajar byter ut sina tänder snabbare än äldre och hajar som lever i kallare vatten kan behålla individuella tänder under längre perioder. En haj med ett långt liv kan dock hinna gå igenom så många som 30 000 tänder under sin livstid.
2. HAJAR HAR PYTTESMÅ HJÄRNOR
Den här myten har sitt ursprung i att hajar är känslokalla mördarmaskiner som är oförmögna att tänka på någonting annat än vad deras nästa måltid ska bli. Även om det stämmer att hajar inte använder eller kan kommunicera med språk är det felaktigt att kalla dem dumma.
Människans hjärna ser ut som en nöt, med dess runda och skrynkliga form är den väldigt lik en valnöt. Om du istället skulle kolla på en vithajs hjärna hittar du 60 centimeter med Y-formad vävnad som är indelad i tydliga sektioner för pannlob, hjässlob och nacklob. I fronten har den två luktreceptorer som ger vithajen sitt fruktande luktsinne.
Hajens hjärna är dock fortfarande liten i förhållande till kroppen. Hos människor ligger förhållandet mellan hjärna och kroppsvikt på 1:40, medan en vithaj (på grund av sin enorma kropp) har ett förhållande på 1:2 496.
3. HAJAR FÅR INTE CANCER
Vi var tvungna att läsa det två gånger för att ta in det, men det verkar som hajbrosk säljs som cancermedicin på vissa, något alternativa, marknader. Hajar är fantastiska varelser, men de är inte så fantastiska. Förutom det faktum att cancer fortfarande är en sjukdom som inte alltid kan botas, skulle idén bakom användningen av brosk betyda att hajar inte kan få cancer själva. Fast det kan de. En studie från 2004 vid University of Hawaii hittade 42 tumörer i broskfiskar, bland annat hajar, enbart bland arterna som fanns närmast. Det hittades till och med tumörer i själva brosket.
Något som brosk däremot kan göra, under vissa omständigheter, är att hämma tillväxten av blodkärl till en tumör om det placeras precis bredvid den. Detta är dock ingenting som är unikt för hajbrosk och det är inte i närheten av magiska hajpiller som kan bota cancer.
4. HAJAR ÄTER ALLT DE KOMMER ÖVER
Det här påståendet kan faktiskt stämma. Saker som hittats inuti hajars magar är bland annat en hel riddarrustning inuti en vithaj (dokumenterat av en fransman på 1500-talet), bildäck, nummerskyltar, en kanonkula, en oöppnad flaska vin och en hel ren (med horn).
Hajar tuggar inte sin föda särskilt mycket, de föredrar att svälja den hel eller ta stora bitar av den. Vithajens matstrupe är full av fingerliknande utväxter som förhindrar att födan åker upp igen innan den når magen. Själva magen är U-formad, kan expanderas samt innehåller starka syror och enzymer som tar hand om köttaktiga delar, innan det ospjälkbara kräks upp igen.
Hajars tarmar är arrangerade i en spiral och även om den är kort, har den en stor yta för att absorbera näringsämnen. Så även om hajar försöker att bita och svälja allt de kommer över, kan de inte spjälka vad som helst.
5. UTROTNING SPELAR INGEN ROLL
Vi skulle utan problem kunna fylla en bok dubbelt så tjockt som denna med alla myter och mysterier om hajar. Forskare har ingen aning om var många av hajarterna fortplantar sig, vart de migrerar eller vad deras föda består av. Det upptäcks nya arter varje år och människor tar sig allt djupare ned i haven för att utforska de isolerade ekosystem som är deras hem. Samtidigt som allt fler av hajarnas mysterier förklaras, pressas de allt närmare utrotning.
Rovdjuret på toppen i ett ekosystem har en väldigt specifik roll. Det ser till att bestånden av bytesfiskar hålls friskt genom att äta upp de svaga och skadade. Om människor tar bort en rovdjursart kan hela näringskedjan under dem kollapsa.
Överfiske i Atlanten har lett till en enorm ökning av maneter. Dessa äter upp näringen som annars hade ätits upp av mindre varelser, som fiskar i sin tur livnär sig på. Detta leder till ett lägre fiskbestånd. Förändringar i ekosystem leder sällan till något bra.