Använd frostskyddsmedel
Att förhindra bildandet av iskristaller är nyckeln.
Isfisken som lever i de iskalla vattnen kring Sydpolen har ett naturligt frostskyddsmedel i blodet. Saltvatten fryser vid lägre temperatur än sötvatten, och denna fisk lever i hav som kan vara -2 grader Celsius. Det är förhållanden som skulle ta kål på de flesta fiskarter.
Som i skogsgrodans fall är det ett protein som skyddar isfisken. Proteinet binder sig till iskristallerna när de bildas i fiskens blod och förhindrar dem att växa sig större och hämmar tillväxten av nya. Proteinet kan göra det eftersom iskristaller har plana ytor som det kan fästa sig vid – något som vanligen inte förekommer i blodceller. Isfiskens blod har dessutom färre röda blodceller än de flesta andra arter. Det innebär att dess blod är mer lättflytande och förblir flytande i extrem kyla. En art, channichthyidae (krokodilisfisken), har så lite hemoglobin att dess blod är gult. Fisken lyckas överleva eftersom Södra ishavet har en hög syrehalt, vars löslighet ökar vid låga temperaturer och kan transporteras i blodplasma.
Isfisken är inte ensam om att hantera kyla på detta sätt. Vinterflundran, som lever i kalla vatten på planetens motsatta sida, använder en liknande metod. Höstråg använder liknande is-strukturerande proteiner i blad och stjälkar för att överleva låga temperaturer och fortsätta att växa under vintern. Proteinet förekommer även i åtminstone 23 arter av blommande växter som vi känner till, liksom i vissa typer av svampar och bakterier. 2002 mottog American Food and Drug Administration (FDA) en ansökan om att få använda isstrukturerande proteiner i glass, vilket godkändes. Proteinet är detsamma som i fisk, men produceras genom genetiskt modifierad jäst. De förhindrar iskristaller att bildas i frysta desserter och förstöra konsistensen.