LYSER UPP HAVEN

Självlysande funktioner är vanligt bland levande organismer under 1 000 meters djup. Det finns många anledningar ...

STRÅLKASTARE

Vissa arter har utvecklat framåtvända ljusorgan, kallade fotofor, som fungerar som undervattensfacklor. Den lilla prickfisken är ett sådant exempel. Den ger ifrån sig ett blått, grönt eller gult ljus. Upplysta delar på fenornas topp fullföljer neonstilen.

HITTA PARTNERS

Ljusmönster arrangeras i mönster specifika för könen för att locka till sig det motsatta könet. Detta är en vanlig metod som används av larver och små kräftdjur. Den är väldigt användbar för att hitta en djuphavspartner att fortplanta sig med.

LOCKA TILL SIG BYTEN

Arter som drakfiskar (stomiidae) använder ljus för att locka byten till munnen. Små plankton dras till exempel mot ljuset runt bläckfisken stauroteuthis mun. Den mer kända djuphavsmarulken lurar också till sig sina byten med ett självlysande spröt.

KAMOUFLAGE

Ljus används också som kamouflage i en process känd som ‘counterillumination’. Fotoforer i magen hos vissa mesopelagiska fiskar ger ifrån sig blått ljus som matchar det svaga solljuset ovanifrån, vilket gör fisken osynlig för rovdjur under dem.

ATTACK OCH FÖRSVAR

En del arter använder ljus för att lamslå sina byten. Vissa bläckfiskar skickar till exempel ut blixtar som hindrar ett byte i dess spår. Vissa marina arter använder samma metod fast i försvarssyfte. De lyser upp fienden i hopp om att locka till sig ett ännu större rovdjur.