Slaget vid Ala­mo

SAN AN­TO­NIO DE BÉXAR, MEX­I­KANS­KA TEX­AS 6 MARS 1836

Vilda västern - - INNEHÅLL -

Be­läg­ring­en blev det ul­ti­ma­ta slu­tet för Tex­as sista för­sva­ra­re.

Mex­i­kans­ka ar­méns över­fall på sta­tio­nen San An­to­nio de Va­le­ro bör­ja­de oav­sikt­ligt med att en över­en­tu­si­as­tisk sol­dat rakt ut i nat­ten ro­pa­de: ”Vi­va San­ta An­na!”. Strids­ro­pet spreds vi­da­re bland sol­da­ter­na och sig­na­len till an­fall blås­tes. I mån­ske­net ru­sa­de 1 000 mex­i­ka­ner fram mot den gam­la spans­ka sta­tio­nen som ha­de för­vand­lats till fäst­ning­en Ala­mo.

”San­ta An­na” var An­to­nio López de San­ta An­na, en mex­i­kansk ge­ne­ral som ha­de tjänst­gjort i själv­stän­dig­hets­kri­get och be­lö­nats med pre­si­dent­pos­ten i va­let 1833. Ty­värr över­gick hans utlovade enan­de av na­tio­nen snabbt i ka­os. Un­der sitt and­ra år vid mak­ten om­stöp­te han Mex­i­kos för­fatt­ning, ren­sa­de ut na­tio­nens lantvärn och kros­sa­de all op­po­si­tion. Se­dan vän­de han blic­ken mot norr.

Tio år in­nan San­ta An­na kom till mak­ten ha­de den mex­i­kans­ka re­ge­ring­en lå­tit ame­ri­ka­ner in­vand­ra till den mex­i­kans­ka del­sta­ten Co­a­hui­la y Te­jas, och tu­sen­tals flyt­ta­de dit. San­ta An­na ogil­la­de det fak­tum att ”nor­tea­me­ri­ca­nos” blev oer­hört många fler än mex­i­ka­ner­na i delt­sta­ten. Han var rädd för att USA skul­le för­sö­ka an­nek­te­ra den. Han pro­vo­ce­ra­de med­ve­tet ny­byg­gar­na, de så kal­la­de tex­i­ans, att re­vol­te­ra ge­nom att krä­va att de skul­le om­vän­da sig till ka­to­li­cis­men; han åbe­ro­pa­de en klau­sul som ald­rig ti­di­ga­re ha­de an­vänts i de­ras av­tal.

De förs­ta skot­ten un­der re­vo­lu­tio­nen i Tex­as av­fy­ra­des i sta­den Gon­za­les den 2 ok­to­ber 1835, när Tex­as­bor­na öpp­na­de eld mot en mex­i­kansk styr­ka un­der Ge­ne­ral Mar­tín de Cos. Mex­i­ka­ner­na re­ti­re­ra­de till San An­to­nio de Béxar, där Ala­mo låg, men Tex­as­bor­na drev bort dem där­i­från ef­ter två må­na­der. Någ­ra av Tex­as­bor­na gjor­de Ala­mo till en för­lägg­ning och stan­na­de där.

Ef­ter de Cos ne­der­lag led­de San­ta An­na en ar­mé på 6 000 man för att kvä­sa upp­ro­ret. Ala­mo be­läg­ra­des den 23 feb­ru­a­ri 1836. När trup­per­na där­in­ne väg­ra­de ka­pi­tu­le­ra be­ord­ra­de San­ta An­na si­na män att his­sa en blod­röd flag­ga som ett en­kelt bud­skap: ing­en par­don skul­le vi­sas.

När San­ta An­na kom var övers­te­löjt­nant Wil­li­am Tra­vis, en of­fi­cer i Tex­as ar­mé, be­fäl­ha­va­re för den lil­la gar­ni­so­nen i Ala­mo. San­ta An­na bör­ja­de med att lå­ta si­na män grä­va be­läg­ringsvärn för att skyd­da hans ar­til­le­ri me­dan det för­flyt­ta­des när­ma­re be­fäst­ning­en. Man vil­le bry­ta ige­nom el­ler för­sva­ga den nor­ra mu­ren för att be­re­da väg för ett an­fall från in­fan­te­ri­et. Det gick sak­ta, men den 5 mars ha­de mex­i­ka­ner­na flyt­tat fram ar­til­le­ri­pjä­ser­na så att de var cir­ka 68 me­ter från må­let. Tra­vis man­nar gjor­de sitt bäs­ta för att för­stär­ka mu­rar­na var­je natt.

San­ta An­na fruk­ta­de för­mod­li­gen att en styr­ka skul­le kom­ma för att av­lö­sa Tra­vis styr­ka, och fö­re gry­ning­en den 6 mars be­ord­ra­de han an­fall, trots att den nor­ra mu­ren fort­fa­ran­de var oskadd. Den förs­ta at­tac­ken brom­sa­des av för­svars­eld in­i­från for­tet, men när San­ta An­na till­kal­la­de för­stärk­ning över­man­na­des ame­ri­ka­ner­na.

En­ligt tra­di­tio­nen togs inga fång­ar. Men en­ligt sam­ti­da rap­port av den mex­i­kans­ke övers­te­löjt­nan­ten En­ri­que de la Peña – för­mod­li­gen ett ögon­vitt­ne – som in­te dök upp för­rän hund­ra år ef­ter slaget, ska sju fång­ar ha ta­gits av San­ta An­na och av­rät­tats med svärd. De som hål­ler fast vid den tra­di­to­nel­la ver­sio­nen sä­ger att det in­te för­änd­rar fak­tu­met att al­la för­sva­ra­re slak­ta­des.

”Re­mem­ber the Ala­mo!” (Kom ihåg Ala­mo!) blev strids­ro­pet i Texasar­mén. 21 april 1836 vann de slaget vid San Ja­cin­to, fång­a­de San­ta Ana och tving­a­de ho­nom och hans trup­per till­ba­ka över Rio Gran­de, och Tex­as själv­stän­dig­het blev ett fak­tum.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.