Mex­i­kanska­me­ri­kans­ka kri­get

I sko­lor över he­la jor­den får man lä­ra sig om Ame­ri­kas öde, men det var inga okom­pli­ce­ra­de hän­del­ser som av­gjor­de det.

Vilda västern - - INNEHÅLL -

Hur kon­flik­ten mel­lan Mex­i­ko och Nor­da­me­ri­ka trap­pa­des upp.

Ound­vik­ligt öde – de or­den och den käns­lan skul­le snart växa sig stark i det fram­väx­an­de USA när lan­det ha­de ska­kat av sig ko­lo­ni­a­lis­mens bo­jor. Det räck­te in­te med att den ny­föd­da na­tio­nen hyl­la­de sin surt för­vär­va­de fri­het me­dan den klam­ra­de sig fast vid kon­ti­nen­tens öst­ra kust – den växande be­folk­ning­en i lan­det vil­le ha mer.

När Ja­mes K Polk svor eden som USA:s elf­te pre­si­dent var al­las blic­kar rik­ta­de mot väs­ter och de ri­ke­do­mar som kunde fin­nas där. ”Vår uni­on är en kon­fe­de­ra­tion av obe­ro­en­de sta­ter, som har må­let att le­va i fred med varand­ra och med he­la värl­den”, för­kla­ra­de Polk i sitt in­stal­la­tions­tal.

”Att ut­vid­ga dess grän­ser är att spri­da fred över än­nu fler ter­ri­to­ri­er och yt­ter­li­ga­re mil­jo­ner män­ni­skor. Värl­den har ingen­ting att fruk­ta från vår re­ge­rings mi­li­tä­ra am­bi­tio­ner.” Men ba­ra ett år se­na­re, 1846, skul­le USA va­ra i krig och för förs­ta gång­en skul­le ame­ri­ka­ners blod spil­las på ut­ländsk jord.

Tex­as star­tar en re­vo­lu­tion

Ef­ter att ha käm­pat hårt för att be­fria sig från si­na eu­ro­pe­is­ka ko­lo­ni­al­her­rar för­sök­te USA och Mex­i­ko de­fi­ni­e­ra si­na län­ders iden­ti­tet på den nor­da­me­ri­kans­ka kon­ti­nen­ten. Men den ti­di­ga­re spans­ka be­sitt­ning­en för­sök­te ge­nast ta kon­troll över de vid­sträck­ta om­rå­de­na som den ha­de över­ta­git år 1821, från del­sta­ten Co­a­hui­la y Te­jas i nord­öst till Ka­li­for­ni­en i nord­väst och he­la vägen ner till Yuca­tán i sö­der. Be­folk­ning­en i Tex­as (en del av del­sta­ten Co­a­hui­la y Te­jas) var sär­skilt pro­ble­ma­tisk för Mex­i­kos re­ge­ring, ef­tersom den främst be­stod av ame­ri­kans­ka in­vand­ra­re som ha­de med sig si­na fö­re­ställ­ning­ar om fri­het, de­mo­kra­ti och jäm­lik­het. Det fanns en viss vil­ja att an­slu­ta sig till den nya sta­ten Mex­i­ko, men när allt­fler mex­i­kans­ka in­vand­ra­re kom till del­sta­ten stod det klart att den ame­ri­kans­ka ma­jo­ri­tets­be­folk­ning­en kunde bli be­svär­lig.

År 1835 blev spän­ning­ar­na myc­ket star­ka. Den mex­i­kans­ka re­ge­ring­en ha­de, i ett de­spe­rat för­sök att hål­la kon­trol­len över sin av­lägs­na del­stat, för­bju­dit all ame­ri­kansk in­vand­ring till Tex­as. Un­der den nye dik­ta­torn An­to­nio López de San­ta An­na kros­sa­des dess­utom för­hopp­ning­ar­na om en fri de­mo­kra­ti i del­sta­ten och lan­det när han cent­ra­li­se­ra­de mak­ten. Un­der ti­den ha­de Tex­as bli­vit rikt, när ex­por­ten av bo­mull och djur­hu­dar nåd­de upp till en halv mil­jon dol­lar. Det gjor­de del­sta­ten at­trak­tiv att be­hål­la för Mex­i­ko och in­tres­sant att för­vär­va för USA:s re­ge­ring.

Snart ha­de spän­ning­ar­na över­gått till di­rek­ta fi­ent­lig­he­ter när den mex­i­kans­ka re­ge­ring­en för­sök­te be­hål­la grep­pet över Tex­as. Den mi­li­tä­ra när­va­ron i Tex­as öka­de på­tag­ligt, och när de mex­i­kans­ka trup­per­na un­der Fran­ci­sco de Cas­ta­ne­da skic­ka­des för att be­slag­ta en ka­non som till­hör­de in­vå­nar­na i Gon­za­les väg­ra­de Tex­as­bor­na läm­na ifrån sig den. Skär­myts­ling­en som följ­de blev bör­jan till re­vo­lu­tio­nen i Tex­as som blev kort­va­rig men blo­dig. Slaget vid Ala­mo var ett av­gö­ran­de ögon­blick då knappt 200 Tex­as­bor som för­sva­ra­de sig mot näs­tan tio gång­er fler mex­i­ka­ner slak­ta­des obarm­här­tigt av San­ta An­nas man­nar. Slaget, el­ler rät­ta­re mas­sa­kern, tjä­na­de ba­ra som in­spi­ra­tion till än­nu mer mot­stånd mot det mex­i­kans­ka sty­ret och det le­ver vi­da­re än i dag i sa­gor­na och det all­män­na med­ve­tan­det i Tex­as.

Ala­mo blev, i lik­het med Go­li­ad där hund­ra­tals fång­na Tex­as­bor av­rät­ta­des, ett strids­rop för re­vo­lu­tio­nen och ena­de ny­byg­gar­na. Ef­ter ett för­ned­ran­de ne­der­lag mot en un­der­läg­sen styr­ka från Tex­as i slaget vid San Ja­cin­to tving­a­des

San­ta An­na ka­pi­tu­le­ra. Det ha­de ba­ra ta­git någ­ra må­na­der för den lil­la ska­ran upp­rorsma­ka­re att få den mex­i­kans­ka sta­ten på knä.

USA ex­pan­de­rar i väs­ter

Re­dan in­nan pre­si­dent Polk blev vald ar­be­ta­de USA för att stär­ka sin när­va­ro i Ka­li­for­ni­en, Ore­gon och de om­strid­da om­rå­de­na väs­ter om Tex­as. Det ver­ka­de som om det ound­vik­li­ga ödet in­te var någon­ting som skul­le för­verk­li­gas av sig självt. Kort ef­ter den fram­gångs­ri­ka re­vo­lu­tio­nen i Tex­as bör­ja­de det ta­las om att USA bor­de an­nek­te­ra om­rå­det. De många ame­ri­kans­ka ny­byg­gar­na i Tex­as var po­si­ti­va, men först 1845 ge­nom­drevs en lag som of­fi­ci­ellt gjor­de Tex­as till USA:s 28:e del­stat.

Sam­ti­digt ha­de John C Fré­mont, som var löjt­nant i de to­po­gra­fis­ka in­gen­jörs­trup­per­na i USA, fått upp­dra­get att hit­ta en väg från Mis­sis­sip­pi-flo­den till Stil­la ha­vet. Han blev när­mast en spjut­spets för de växande ame­ri­kans­ka am­bi­tio­ner­na om ex­pan­sion. I ja­nu­a­ri 1846, un­der sin sista forsk­nings­re­sa i Ka­li­for­ni­en, tog Fré­mont med sig en grupp på un­ge­fär 60 be­väp­na­de män. Ka­li­for­ni­en var ett li­ka omstritt om­rå­de som Tex­as; Mex­i­ko vil­le ha det, lik­som USA och till och med Stor­bri­tan­ni­en, på grund av dess po­ten­ti­el­la ri­ke­do­mar och gynn­sam­ma lä­ge vid Stil­la ha­vet.

Oav­sett om Fré­monts när­va­ro tän­de gnis­tan för själv­stän­dig­hets­kam­pen bland de ame­ri­kans­ka ny­byg­gar­na i Ka­li­for­ni­en el­ler in­te så blos­sa­de Be­ar Flag-re­vo­lu­tio­nen upp kort ef­ter hans an­komst. Syf­tet var att vin­na obe­ro­en­de från den mex­i­kans­ka sta­ten. Det blev än­nu en na­gel i ögat på Mex­i­kos re­ge­ring, som in­såg att ame­ri­ka­ner­na fick ett allt star­ka­re grepp om de väst­ra ter­ri­to­ri­er­na.

Un­der ti­den ha­de pre­si­dent Polk skic­kat än­nu ett sän­de­bud, John Sli­dell, till Mex­i­co Ci­ty för att träf­fa pre­si­dent José Jo­aquín de Her­re­ra. Syf­tet upp­gavs va­ra att dis­ku­te­ra freds­vill­ko­ren för Tex­as, vars sta­tus som ame­ri­kansk del­stat in­te ha­de er­känts av Mex­i­ko. I hem­lig­het ha­de Sli­dell fått in­struk­tio­ner om att er­bju­da mer än 20 mil­jo­ner dol­lar i ut­byte mot ter­ri­to­ri­er­na New Mex­i­co och Ca­li­for­nia. När den mex­i­kans­ka pres­sen fick re­da på er­bju­dan­det blev de ra­san­de och Her­re­ra stämp­la­des som lands­för­rä­da­re. En mex­i­kansk pre­si­dent fick in­te ens tän­ka på att gö­ra någ­ra som helst af­fä­rer med ame­ri­ka­ner­na.

”Det ver­ka­de som om det ound­vik­li­ga ödet in­te var någon­ting som skul­le för­verk­li­gas av sig självt.”

Sli­dell tving­a­des ge sig iväg tom­hänt – di­plo­ma­tis­ka och kom­mer­si­el­la me­to­der kunde in­te lö­sa si­tu­a­tio­nen och kri­get tyck­tes nu va­ra ound­vik­ligt.

De förs­ta skot­ten av­fy­ras

Med al­la pus­sel­bi­tar på plats kräv­des det ba­ra en smär­re kon­fron­ta­tion för att kri­get skul­le bry­ta ut. I ja­nu­a­ri 1846 be­ord­ra­de pre­si­dent Polk ge­ne­ral Zacha­ry Tay­lor att be­ge sig till Rio Gran­de. Det var en öp­pen pro­vo­ka­tion och än i dag går grän­sen mel­lan USA och Mex­i­ko vid den flo­den.

På kväl­len den 24 april gav sig kap­ten Seth Bar­ton Thorn­ton, som ingick i Tay­lors kon­tin­gent, iväg med cir­ka 70 sol­da­ter för att pat­rul­le­ra ett om­rå­de ut­an­för La Ro­sia nä­ra Rio Gran­de. De re­kog­no­sce­ra­de för­sik­tigt i om­rå­det för att ta re­da på om och var den mex­i­kans­ka styr­kan ha­de ta­git sig över Rio Gran­de. De skul­le snart få re­da på sva­ret.

Thorn­ton och hans man­nar fång­a­des i ett bak­håll av en nu­me­rärt över­läg­sen mex­i­kansk styr­ka un­der ge­ne­ral Tor­re­jon. Ame­ri­ka­ner­na ha­de in­te satt ut vakt­pos­ter el­ler vid­ta­git lämp­li­ga för­sik­tig­hets­åt­gär­der och över­rump­la­des av tu­sen­tals mex­i­kans­ka sol­da­ter som re­dan ha­de sla­git lä­ger i om­rå­det. 16 av dra­go­ner­na dö­da­des och res­ten till­fång­a­togs av Tor­re­jons styr­kor, bland and­ra kap­ten Thorn­ton själv och hans of­fi­ce­ra­re.

Ny­he­ten om Thorn­ton-af­fä­ren nåd­de Washing­ton i maj och gav pre­si­dent Polk en fö­re­vänd­ning att för­kla­ra krig. Han ta­la­de in­för kon­gres­sen den 11 maj och för­kla­ra­de att Mex­i­ko ha­de ”in­va­de­rat vårt ter­ri­to­ri­um och spillt ame­ri­kanskt blod på ame­ri­kansk mark. Lan­det har vi­sat att fi­ent­lig­he­ter har bör­jat och att de bå­da na­tio­ner­na nu är i krig med varand­ra.”

Det var in­te ens frå­ga om att kon­gres­sen skul­le god­kän­na be­slu­tet, ut­an krig för­kla­ra­des of­fi­ci­ellt den 12 maj.

Mex­i­ko och USA ha­de slut­li­gen drab­bat sam­man ef­ter de re­vo­lu­tio­nä­ra gnis­tor som tänts och kon­flik­ten skul­le for­ma kon­ti­nen­tens öde för fram­ti­da ge­ne­ra­tio­ner. Kam­pen för det ound­vik­k­li­ga ödet, den själv­upp­fyl­lan­de pro­fe­ti­an om USA:s do­mi­nans på den nor­da­me­ri­kans­ka kon­ti­nen­ten, skul­le ut­käm­pas på slag­fäl­ten vid Pa­lo Al­to, Ta­ba­sco och and­ra plat­ser. Snart föll Mex­i­co Ci­ty för de ame­ri­kans­ka styr­kor­na och den mex­i­kans­ka re­ge­ring­en tving­a­des er­kän­na sig be­seg­rad.

Den mex­i­kans­ke ge­ne­ra­len San­ta An­na ka­pi­tu­le­rar in­för Sam Houston ef­ter ett slag som ba­ra va­ra­de i 18 mi­nu­ter.

Mex­i­kansk-ame­ri­kans­ka kri­get blev bör­jan till USA:s ut­vidg­ning. I och med det blev Tex­as själv­stän­digt från Mex­i­ko.

Rio Gran­de Omstritt ter­ri­to­ri­um Ar­kan­sas R. S. An­to­nio 1836-1845 Washing­ton Nue­ces­flo­den

En li­ten grupp från Tex­as över­rump­la­de den mex­i­kans­ka ar­mén vid San Ja­cin­to och seg­ra­de ef­ter 18 mi­nu­ters stri­der.

Un­der slaget vid Ala­mo mas­sa­kre­ra­de den mex­i­kans­ka ar­mén så gott som he­la gar­ni­so­nen.

Den förs­ta of­fi­ci­el­la flag­gan för del­sta­ten Ka­li­for­ni­en. Den his­sa­des först un­der re­vol­ten år 1846.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.