Slaget vid Litt­le Big Horn

MON­TA­NA-TER­RI­TO­RI­ET 25-26 JU­NI 1876

Vilda västern - - INNEHÅLL -

Cus­ters sista strid mot stam­mar­na Chey­en­ne, Ara­pa­ho och Sioux.

Ino­vem­ber 1868 gick den sto­re sioux-höv­ding­en Red Cloud med på att si­oux­er­na skul­le för­flyt­tas till ett stort re­ser­vat i Black Hills i Da­ko­ta­ter­ri­to­ri­et, mark som var he­lig för stam­men. Men vis­sa frak­tio­ner av sioux-stam­men väg­ra­de flyt­ta. Till des­sa hör­de chey­en­ner­na och ara­pa­ho­fol­ket, som an­slöt sig till de si­oux­er som led­des av Crazy Hor­se, Sit­ting Bull och and­ra som för­kas­ta­de be­stäm­mel­ser­na i för­dra­get. När man upp­täck­te guld i Black Hills år 1874 kom det snabbt be­tyd­ligt fler ny­byg­ga­re dit.

Som­ma­ren 1876 fick USA:s ar­mé i upp­drag att tvinga ur­be­folk­ning­en till un­der­kas­tel­se och un­dan­rö­ja ho­tet mot den sto­ra ström­men av ny­byg­ga­re. En kon­tin­gent från ka­val­le­ri­et och in­fan­te­ri­et skic­ka­des till Mon­ta­na-ter­ri­to­ri­et un­der be­fäl av ge­ne­ra­ler­na Ge­or­ge Crook och Al­fred Ter­ry samt övers­te John Gib­bon. De­ras plan var att fånga ur­be­folk­ning­en och an­ting­en ta li­vet av dem el­ler tvinga dem att dra sig till­ba­ka till re­ser­va­ten.

I mit­ten av ju­ni ha­de Crook tving­ats av­bry­ta stri­der­na. Han stan­na­de för att grup­pe­ra om si­na trup­per me­dan Ter­ry och Gib­bon, som fort­fa­ran­de hop­pa­des fånga si­na fi­en­der, gav sig av till dal­gång­ar­na vid flo­der­na Big­horn och Litt­le Big­horn. Det sjun­de ka­val­le­ri­re­ge­men­tet, un­der övers­te­löjt­nant Ge­or­ge A. Cus­ter fick marschor­der och skul­le avan­ce­ra längs Ro­se­bud Ri­ver.

In­nan Cut­ling gav sig av en­ligt Ter­rys in­struk­tio­ner er­bjöds han för­stärk­ning från Gat­lings ar­til­le­ri­en­het vid det 20:e in­fan­te­ri­re­ge­men­tet. Han av­böj­de och sa­de att kanoner skul­le för­drö­ja fram­mar­schen. Han fick ock­så er­bju­dan­de om yt­ter­li­ga­re två ka­val­le­ri­kom­pa­ni­er, men det tac­ka­de han ock­så nej till och sa­de stolt att sjun­de ka­val­le­ri­et min­sann var ka­pa­belt att kla­ra av al­la slags be­kym­mer som kunde upp­stå på egen hand.

När man fick syn på ett jät­testort lä­ger vid Litt­le Big­horn-flo­dens strän­der på mor­go­nen den 25 ju­ni gav Cus­ter tvi­vel­ak­ti­ga or­der om att de knappt 700 sol­da­ter­na skul­le de­la upp sig i fy­ra grup­per. Han var rädd för att in­te kun­na dra för­del av över­rask­nings­mo­men­tet och för­kas­ta­de där­för pla­ner­na på att an­fal­la näs­ta dag. Ut­an att tän­ka sig för or­dent­ligt gav han or­der om an­fall.

Ma­jor Mar­cus Re­no och hans 177 man­nar fick den förs­ta kon­tak­ten med fi­en­den vid tre­ti­den på ef­ter­mid­da­gen. En stor styr­ka från ur­be­folk­ning­en an­föll i sin tur och träng­de un­dan Re­nos man­nar, som nu tog sig till fots ge­nom buskage och tör­nen fram till en slutt­ning där de at­tac­ke­ra­des. Kort ef­ter att Re­no gett sig in i stri­den skic­ka­de Cus­ter si­na fem kom­pa­ni­er mot and­ra än­den av läg­ret. Crazy Hor­se gick åt mot­satt håll och lyc­ka­des ringa in Cus­ters man­nar som drevs norrut. Un­der ti­den an­slöt sig 115 sol­da­ter un­der kap­ten Fre­de­rick Ben­teen till Re­no och avvärj­de upp­re­pa­de an­fall från de lo­ka­la stam­mar­na. De över­le­van­de drog sig till­ba­ka ef­ter yt­ter­li­ga­re en dags strid. Cus­ter för­sök­te slå till­ba­ka si­na för­fäl­ja­re. Hans fem kom­pa­ni­er om­ring­a­des slut­li­gen på en höjd un­ge­fär fem kilo­me­ter från Re­nos ställ­ning och ned­gjor­des där.

Cus­ter själv var bland de 260 mi­li­tä­rer som dö­da­des i slaget, som i po­pu­lär­kul­tu­ren bru­kar kal­las Cus­ters sista strid. 55 blev så­ra­de. Om­kring 130 ur lo­kal­be­folk­ning­en dö­da­des och 160 så­ra­des.

Ur­be­folk­ning­en vann vid Litt­le Big­horn, men de över­man­na­des och be­seg­ra­des in­om ba­ra ett år.

En massiv fi­en­de­styr­ka

Cus­ters er­far­na spe­ja­re rap­por­te­rar att läg­ret, som om­fat­tar upp till 2 300 chey­en­ner, la­ko­ta-si­oux­er och ara­pa­ho-kri­ga­re un­der Sit­ting Bull, Crazy Hor­se och and­ra ledare, är det störs­ta som de nå­gon­sin har sett. Cus­ter av­fär­dar de­ras oro och hop­pas kun­na in­le­da an­fal­let in­nan la­met går och urin­vå­nar­na sking­ras.

Upp­del­ning av styr­kan

Cus­ter vet in­te att hans mot­stån­da­re är star­ka och de­lar upp si­na 12 ka­val­le­ri­kom­pa­ni­er, fär­re än 700 sol­da­ter, i fy­ra en­he­ter. Ett av dem, med 135 man, av­de­las för att skyd­da sjun­de ka­val­le­ri­ets vagn med för­nö­den­he­ter.

Läm­nad i stic­ket

Vid tre­ti­den på ef­ter­mid­da­gen le­der ma­jor Mar­cus Re­no 177 sol­da­ter och spe­ja­re över ett li­tet vat­ten­drag. De har or­der om att så snabbt som möj­ligt ryc­ka fram­åt och an­fal­la, och Re­no in­le­der slaget vid Litt­le Big­horn med att at­tac­ke­ra läg­ret från sö­der. I stäl­let för att re­ti­re­ra väl­jer de lo­ka­la kri­gar­na att stan­na kvar och slåss. Re­no har fått löf­te om stöd från ”he­la grup­pen”, men ham­nar än­då i trång­mål.

Det fa­ta­la be­slu­tet att an­fal­la

På mor­go­nen den 25 ju­ni 1876 får Cus­ter ve­ta att ett stort lä­ger med ur­be­folk­ning­ens kri­ger har sik­tats i da­len vid Litt­le Big­horn-flo­den knappt 2½ mil från hans position. Han av­ser först att an­fal­la först da­gen där­på, men när han får ve­ta att kanske 40 kri­ga­re från ur­be­folk­ning­en kan ha sett hans ka­val­le­ri­ko­lonn, vil­ket för­stör över­rask­nings­mo­men­tet, be­slu­tar Cus­ter att ome­del­bart gå till an­fall.

En hårt trängd Re­no re­ti­re­rar

Re­nos trup­per, som nu går till fots, ut­sätts för hård eld­giv­ning och bör­jar re­ti­re­ra ös­terut ge­nom snår­sko­gen mot en bergs­slutt­ning. Då och då sit­ter de upp på si­na häs­tar igen, men då ut­sätts de för in­ten­siv be­skjut­ning från de lo­ka­la kri­gar­na. Un­der allt hår­da­re press lyc­kas Re­no hål­la ihop trup­pen, me­dan fler och fler sol­da­ter stu­par.

Vägen till ne­der­la­get

Ef­ter den över­ty­gan­de se­gern för­flyt­tar sig ur­be­folk­ning­en med kvin­nor och barn ut ur om­rå­det. Trots tri­um­fen över ge­ne­rallöjt­nant Ge­or­ge A Cus­ters 7:e ka­val­le­ri vid Litt­le Big­horn, det mest be­röm­da slaget un­der det sto­ra kri­get mot si­oux­er­na, kan ur­be­folk­ning­en in­te hål­la stånd mot USA:s allt star­ka­re ar­mé. In­om ett år tving­as de lo­ka­la stam­mar­na på prä­ri­en ka­pi­tu­le­ra och där­ef­ter flyt­ta till oli­ka re­ser­vat.

Ben­teen kal­las in

När kap­ten Fre­de­rick Ben­teen le­der yt­ter­li­ga­re en ko­lonn med 115 sol­da­ter en och en halv mil in i da­len hit­tar han inga lo­ka­la kri­ga­re. Han får be­sked från Cus­ter om att be­ge sig dit där skott­sal­vor­na från Re­nos va­pen ekar.

Cus­ter i trång­mål

Cus­ters ka­val­le­ris­ter at­tac­ke­ras från fle­ra håll och drivs allt läng­re norrut, mot slutt­ning­en av en lång ås. För­u­tom att man an­tar att Cus­ters så kal­la­de sista strid var en sta­tisk ba­talj finns det ock­så tec­ken på att de bå­da si­dor­na äg­na­de sig åt en mer rör­lig kamp. Un­ge­fär fem kilo­me­ter från Re­nos position tving­as Cus­ters styr­ka in i ett hörn på en slutt­ning och ut­plå­nas. Slu­tet kom­mer för­mod­li­gen snabbt, på högst en halv­tim­me, och kam­pen är för­tviv­lad.

För­stärkt men trängd

Ben­teen an­slu­ter till den hårt an­sat­te Re­no i bätt­re för­svars­ställ­ning­ar längs bergs­slutt­ning­en, och den kom­bi­ne­ra­de styr­kan hål­ler en­vist stånd. Ef­ter fle­ra tim­mars strid, från ef­ter­mid­da­gen den 25 ju­ni fram till skym­ning­en, lyc­kas de över­le­van­de i de bå­da ka­val­le­ri­kon­tin­gen­ter­na fly ur de lo­ka­la kri­gar­nas järn­grepp.

Cus­ter sät­ter in sin ko­lonn

Me­dan Re­no är hårt an­satt för­sö­ker Cus­ter skä­ra av re­trätt­vä­gar­na och om­ringa läg­ret. Han sät­ter in två bri­ga­der med un­ge­fär 210 sol­da­ter för att an­fal­la från varsin si­da. Me­dan chey­en­ne- och sioux-kri­gar­na när­mar sig för att mö­ta det nya ho­tet le­der Crazy Hor­se ett krigs­tåg en bit ned­ströms längs flo­den Litt­le Big­horn och åter­vän­der se­dan för att an­fal­la Cus­ter. Re­sul­ta­tet blir en ty­pisk kon­se­kvens av Cus­ters le­dar­skap.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.