Den tra­gis­ka mas­sa­kern vid Woun­ded Knee

Ett en­da ge­värs­skott in­led­de den fa­sans­ful­la mas­sa­kern på bå­de män, kvin­nor och barn bland si­oux­er­na vid Woun­ded Knee Cre­ek i South Da­ko­ta.

Vilda västern - - INNEHÅLL -

Mas­sa­kern på si­oux­er­na – skam­fläc­ken i USA:s histo­ria.

Buff­lar­na var näs­tan utro­ta­de av jakt, för­dra­gen med USA:s re­ge­ring ha­de bru­tits och det stol­ta fol­ket på prä­ri­en, som ha­de för­vi­sats till re­ser­vat, var be­ro­en­de av agen­ter från sam­ma re­ge­ring för att över­le­va. Vin­tern 1890 ha­de till­va­ron nått en bot­ten­ni­vå för si­oux­er­na, cheyn­ner­na, pai­u­ter­na och de and­ra stam­mar som lev­de på prä­ri­en. Kanske skul­le en­bart gu­dar­nas in­gri­pan­de kun­na stäl­la allt till­rät­ta.

Hop­pet om ett så­dant in­gri­pan­de var pre­cis vad pai­u­te-sha­ma­nen el­ler den he­li­ge man­nen Wo­vo­ka er­bjöd. En ny, mys­ti­cis­tisk rö­rel­se upp­stod bland fol­ket, och Wowo­ka var in­te ba­ra dess bud­bä­ra­re, han ut­ro­pa­de ock­så sig själv till den ame­ri­kans­ka ur­be­folk­ning­ens fräl­sa­re. Han pre­di­ka­de om att de mås­te åter­gå till sin gam­la livs­stil och slu­ta ta till sig den vi­te man­nens se­der och bruk. Om de gjor­de så skul­le de dö­da upp­stå, och jor­den skul­le åter­gå till sitt na­tur­li­ga, gröns­kan­de och fro­di­ga till­stånd. Det skul­le fin­nas gott om vilt igen och den sto­ra prä­ri­en skul­le öpp­nas för de­ras no­ma­dis­ka liv igen.

För att på­skyn­da åter­stäl­lan­det av den gam­la ord­ning­en för­kun­na­de Wo­vo­ka att ur­be­folk­ning­en skul­le dan­sa an­dedan­sen, en lång­sam, ryt­misk ri­tu­al, till ac­kom­pan­je­mang av en en­da trum­ma. Vis­sa av dan­sar­na bar skjor­tor med bil­der av buff­lar och and­ra he­li­ga vilda djur. Des­sa skjor­tor var oe­mot­tag­li­ga för skott från de vi­tas va­pen, trod­de man.

Wo­vo­ka fick allt fler an­häng­a­re och kul­ten spreds från pai­u­te-by­ar­na till and­ra stam­mar i när­he­ten. På hös­ten 1890 skic­ka­de la­ko­ta-si­oux­er­na bud­bä­ra­re till sha­ma­nen för att de skul­le lä­ra sig an­dedan­sen. De tog med sig kul­ten till­ba­ka till si­oux­er­na.

Den mys­tis­ka an­dedan­sen och in­ten­si­te­ten i tron skräm­de de vi­ta ny­byg­gar­na, bland an­nat de agen­ter från den fe­de­ra­la re­ge­ring­en som an­sva­ra­de för ur­be­folk­ning­ens an­ge­lä­gen­he­ter. På Pi­ne Ridge­re­ser­va­tet i South Da­ko­ta te­le­gra­fe­ra­de den lo­ka­le agen­ten till Washing­ton DC: ”Ur­be­folk­ning­en dan­sar i snön och har bli­vit vilda och gal­na,” skrev han var­nan­de. ”Vi mås­te få be­skydd, och vi mås­te få det ge­nast. Le­dar­na bör ar­re­ste­ras och hål­las i för­var på nå­gon mi­li­tär­för­lägg­ning tills allt har lug­nat sig, och det­ta mås­te ske ome­del­bart.”

Al­la agen­ter el­ler of­fi­ce­ra­re i USA:s ar­mé var in­te li­ka oro­li­ga, men åt­gär­der vid­togs för att kvä­va det po­ten­ti­el­la upp­ro­ret i dess lin­da och ga­ran­te­ra ny­byg­gar­na trygg­het på prä­ri­en. Myn­dig­he­ter­na

trod­de att Sit­ting Bull, en vör­dad he­lig man bland si­oux­er­na som till­hör­de grup­pen som ha­de lett kri­gar­na un­der det se­ger­ri­ka slaget mot övers­te­löjt­nant Ge­or­ge Cus­ter och sjun­de kva­val­le­ri­et vid Litt­le Big­horn för många år se­dan, kanske skul­le ge den nya an­dedan­sen sitt stöd, så man för­be­red­de sig för att in­ter­ne­ra ho­nom.

I bör­jan hop­pa­des man att Wil­li­am ”Buf­fa­lo Bill” Co­dy skul­le kun­na över­ta­la Sit­ting Bull att ka­pi­tu­le­ra fred­ligt. Men agen­ten Ja­mes McLaugh­lin in­si­ste­ra­de på att ur­be­folk­ning­ens po­li­ser skul­le ar­re­ste­ra ho­nom. Den 15 de­cem­ber 1890 kom ett fyr­ti­o­tal po­lis­män till Sit­ting Bulls hem i re­ser­va­tet Stan­ding Rock. En folk­mas­sa sam­la­des för att de­mon­stre­ra mot ar­re­ste­ring­en och ett skott brann av när Sit­ting Bull för­sök­te ta sig ur en av po­lis­män­nens grepp, och den­ne dö­da­des ome­del­bart. Fler skott av­los­sa­des, och Sit­ting Bull blev död­ligt så­rad av po­lis­män­nen Bull He­ad och Red To­ma­hawk.

Sit­ting Bulls död väck­te oro bland si­oux­er­na i Stan­ding Rock, och un­ge­fär 200 av dem flyd­de till Chey­en­ne Ri­ver-re­ser­va­tet, där höv­ding­en Spotted Elk, även kal­lad Big Foot, fanns till­sam­mans med sin grupp av mi­ni­con­jou­er. Den 23 de­cem­ber gav sig Spotted Elk och un­ge­fär 350 mi­ni­con­jou­er och hunk­pa­paer av till Pi­ne Ridge-re­ser­va­tet, där den fram­stå­en­de höv­ding­en Red Cloud kunde er­bju­da dem en fristad och ett starkt le­dar­skap.

När de lång­samt avan­ce­ra­de mot Pi­ne Ridge över­rump­la­des Spotted Elks lil­la säll­skap, med san­no­likt cir­ka 200 kvin­nor och barn, ut­an­för Por­cu­pi­ne But­te den 28 de­cem­ber av ett de­ta­che­ment från sjun­de ka­val­le­ri­et un­der ma­jor Samu­el Whit­si­de. Ka­val­le­ris­ter­na di­ri­ge­ra­de om si­oux­er­na till stran­den av Woun­ded Knee Cre­ek, cir­ka åtta kilo­me­ter väs­terut, där de be­ord­ra­des att slå lä­ger.

Sam­ma kväll an­län­de övers­te Ja­mes For­sy­th, sjun­de ka­val­le­ri­ets be­fäl­ha­va­re, med res­ten av re­ge­men­tet.

Un­ge­fär 500 sol­da­ter om­ring­a­de ur­be­folk­ning­en på mor­go­nen den 29 de­cem­ber, och For­sy­th be­ord­ra­de sol­da­ter­na att be­slag­ta de­ras va­pen och dri­va dem mot tåg som skul­le ta dem bort från plat­sen, som ha­de av­satts som mi­li­tärt ope­ra­tivt om­rå­de. När de sök­te ige­nom läg­ret hit­ta­de de 38 eld­va­pen, men det var up­pen­bart att en del av si­oux­er­na in­te vil­le läm­na ifrån sig vap­nen. Me­dan den gam­le Spotted Elk, som var all­var­ligt sjuk i lung­in­flam­ma­tion, och någ­ra and­ra si­oux­er för­hand­la­de med For­sy­th hör­des skott­loss­ning i läg­ret. Hel­ve­tet bra­ka­de löst.

Det finns oli­ka ögon­vitt­nes­skild­ring­ar, men en för­kla­ring till den fö­re­stå­en­de tra­ge­din var att en döv sioux-kri­ga­re, Black Coyo­te, väg­ra­de skil­jas från sitt ge­vär, an­ting­en för att han in­te för­stod de or­der som ut­fär­da­des, el­ler för att han ha­de be­ta­lat myc­ket peng­ar för det. Me­dan Black Coyo­te brot­ta­des med sol­da­ter­na upp­ma­na­de en an­nan si­oux­er, Yel­low Bird, de öv­ri­ga att gö­ra mot­stånd. Minst en an­dedan­sa­re bör­ja­de

Woun­ded Knee blev ett na­tio­nellt min­nes­mär­ke i USA år 1965 och ett hi­sto­riskt mo­nu­ment år 1966.

upp­fö­ra ri­tu­a­len och kas­ta­de upp jord i luf­ten, nå­got som sol­da­ter­na för­mod­li­gen tol­ka­de som en pro­vo­ka­tion.

Mitt un­der Black Coyo­tes gruff med sol­da­ter­na tror många att hans ge­vär rå­ka­de gå av. Just då häv­dar vis­sa vitt­nen att minst fem si­oux­kri­ga­re drog fram eld­va­pen un­der någ­ra fil­tar och sköt mot sol­da­ter­na i sjun­de ka­val­le­ri­et. Re­ak­tio­nen kom blixt­snabbt. Sol­da­ter­na bör­ja­de skju­ta mot de om­kringstå­en­de si­oux­er­na och fy­ra 42mm Mo­del 1875 Hotch­kiss-ar­til­le­ri­pjä­ser fy­ra­des av. Fler kri­ga­re drog si­na va­pen, me­dan de­ras kvin­nor och barn flyd­de mot en ra­vin i när­he­ten. In­om någ­ra se­kun­der ha­de of­fi­ce­rar­na för­lo­rat kon­trol­len över si­na man­nar, och ett vilt skju­tan­de fort­sat­te. Sol­da­ter till häst ja­ga­de ur­be­folk­ning­en som sprang för att und­kom­ma ka­la­ba­li­ken, me­dan än­nu fler sköts där de be­fann sig.

Spe­ja­ren Philip Wells, som var av blan­dad här­komst, be­vitt­na­de mas­sa­kern: ”Till väns­ter hör­de jag nå­gon som skrek: ’Se upp! Se upp!’ Jag såg fem, sex unga kri­ga­re som kas­ta­de av sig fil­tar­na och drog fram eld­va­pen un­der dem och vif­ta­de med des­sa. En av kri­gar­na sköt mot sol­da­ter­na, som fick or­der om att skju­ta mot in­di­a­ner­na.”

Kap­ten Ge­or­ge D Wal­la­ce, som ha­de be­fä­let över trupp K i det sjun­de ka­val­le­ri­et, dö­da­des un­der stri­den. ”En ku­la träf­fa­de ho­nom i pan­nan”, min­des Wells.

Sit­ting Bull och en grupp på 20 sioux-kri­ga­re fram­träd­de i Wil­li­am ”Buf­fa­lo Bill” Co­dys hyl­la­de Vilda västern-show.

Ge­ne­ral Nel­son A Mi­les, be­fäl­ha­va­re för mi­li­tär­di­vi­sio­nen i Mis­sou­ri, styrk­te histo­ri­en om Black Coyo­te och det oav­sikt­li­ga skot­tet, men tilla­de: ”Ett stort an­tal kvin­nor och barn som för­sök­te fly ge­nom att ru­sa där­i­från och spri­da sig åt oli­ka håll på prä­ri­en blev för­följ­da.”

Wells re­do­gö­rel­se är en ögon­vitt­nes­skild­ring, men det är san­no­likt att bå­da si­dor­na bar skuld till det som hän­de. Spän­ning­ar­na var star­ka och i kon­fron­ta­tio­nens het­ta kan ett skott som rå­kar gå av bli en ka­ta­ly­sa­tor. Det är för­vis­so in­te sär­skilt san­no­likt att de om­ring­a­de och nu­me­rärt un­der­lägs­na si­oux­er­na, bland an­nat många kvin­nor och barn, skul­le ha kun­nat in­le­da en strid.

När skju­tan­det slu­ta­de ha­de minst 150 si­oux­er, män, kvin­nor och barn, bland dem Spotted Elk, dö­dats. En del upp­skat­tar att an­ta­let dö­da si­oux­er var he­la 300. 51 per­so­ner var så­ra­de, och minst 7 av des­sa dog se­na­re. 25 sol­da­ter dog, en del sä­kert av eld från de eg­na le­den.

Ef­ter sam­man­stöt­ning­en vid Woun­ded Knee, som först be­teck­na­des som ett slag men se­na­re som en mas­sa­ker, svep­te en storm över prä­ri­en. När tre da­gar med då­ligt väder var slut sam­la­de ci­vi­la grup­per ihop krop­par­na ef­ter si­oux­er­na och la­de dem i en mass­grav. Mas­sa­kern gjor­de slut på an­dedans-rö­rel­sen och an­ses ut­gö­ra slut­punk­ten i de blo­di­ga kri­gen mel­lan USA och ur­be­folk­ning­en.

I dag pe­kar ak­ti­vis­ter på Woun­ded Knee som ett typex­em­pel på den bru­ta­li­tet som USA:s re­ge­ring för­tryck­te fol­ket med. År 1973 val­de re­pre­sen­tan­ter för rö­rel­sen Woun­ded Knee till en sym­bo­lisk plats som de oc­ku­pe­ra­de för att upp­märk­sam­ma värl­den på de­ras si­tu­a­tion. Hund­ra år ef­ter mas­sa­kern an­tog USA:s kon­gress en re­so­lu­tion där de ut­tryck­te ”djup ång­er” över den för­fär­li­ga hän­del­sen.

Övers­te Ja­mes For­sy­th och ma­jor Samu­el Whit­si­de i sjun­de ka­val­le­ri­et var ve­te­ra­ner från in­bör­des­kri­get.

Histo­ri­ker har spe­ku­le­rat om att mas­sa­kern vid Woun­den Knee var en hämnd för sjun­de ka­val­le­ri­ets ne­der­lag vid Litt­le Big­horn.

Lik ef­ter sioux-fol­ket som dö­dats un­der mas­sa­kern i Woun­ded Knee den 29 de­cem­ber 1890, som slängts i en mass­grav.

Tre över­le­van­de från mas­sa­kern vid Woun­ded Knee po­se­rar stolt för fo­to­gra­fen en tid ef­ter hän­del­sen.

Sioux-le­da­ren Spotted Elks lik lig­ger stel­fru­set i snön ef­ter att han dö­dats i mas­sa­kern i Woun­ded Knee.

Prä­ri­e­fol­ket som dan­sar an­dedan­sen för att åter­uppli­va sin gam­la livs­stil, vil­ket ho­ta­de ny­byg­gar­na på prä­ri­en.

Övers­te Ja­mes For­sy­th led­de sjun­de ka­val­le­ri­et vid Woun­ded Knee. Han pen­sio­ne­ra­des som ge­ne­ral­ma­jor.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.