VAPENUPPVISNING

I skott­du­el­ler och va­pen­upp­vis­ning­ar, bland sol­da­ter och ci­vi­la, var det des­sa va­pen som vann Vilda västern. Bil­ly the Kid var no­ga med att an­vän­da de rät­ta verk­ty­gen.

Vilda västern - - JAKTEN PÅ BILLY THE KID -

ho­nom för skjut­ning­en. Där­ef­ter fick han re­da på att en an­nan grupp – som led­des av en fö­re­trä­da­re för de bo­skaps­ä­ga­re som Bil­ly the Kid ha­de stu­lit från – ock­så var hack i häl på den lag­lö­se. Än­nu en gång ha­de Gar­retts ner­ver av stål, sta­di­ga hand och en god por­tion tur skic­kat ho­nom åt rätt håll.

Gar­rett träf­fa­de bo­skaps­ä­gar­nas re­pre­sen­tant i Las Ve­gas, den for­na spans­ka ko­lo­ni­al­sta­den i New Mex­i­ko (in­te att för­väx­la med spel­sta­den Las Ve­gas av i dag). Den 14 de­cem­ber bröt de upp för att hin­na ikapp Ste­warts grupp och rap­por­te­ra­de till den. En del fruk­ta­de ett mö­te med Bil­ly the Kid och hans gäng, och Ste­wart fö­re­bråd­de in­te dem som ha­de be­tänk­lig­he­ter: ”Gör som ni vill, poj­kar, men vi har ing­en tid att för­lo­ra”, sa­de han. ”De som föl­jer med mig gör sig i ord­ning ge­nast. Jag är in­te den som tve­kar.” Ste­wart, Ma­son och Gar­rett fick med sig sex man för upp­dra­get.

Gar­rett ha­de skic­kat en på­lit­lig spi­on i för­väg, en viss Jo­se Ro­i­bal som red i sporr­sträck till Fort Sum­ner för att lus­ka re­da på Bil­ly the Kid. Han sköt­te upp­gif­ten dis­kret och åter­vän­de till Gar­rett med ny­he­ten att den lag­lö­se som han sök­te med all sä­ker­het var i Fort Sum­ner, att han höll ut­kik ef­ter Gar­rett och Ma­son och tänk­te läg­ga sig i bak­håll för dem. Bil­ly the Kid ha­de ing­en aning om att det fanns fler i Gar­retts säll­skap.

Upp­bå­det gav sig nu iväg till en gam­mal sjuk­hus­bygg­nad i sta­dens öst­ra del och vän­ta­de på att de lag­lö­sa skul­le kom­ma till­ba­ka. Bil­ly the Kid kom ti­di­ga­re än de ha­de vän­tat sig. Ett tunt snötäc­ke låg på mar­ken, så det var for­fa­ran­de ljust ute trots att det var kväll. Gar­rett och de and­ra in­tog si­na ställ­ning­ar kring hu­set. De lag­lö­sa män­nen Fo­li­ard och Pic­kett red fram till hu­set och möt­tes av eld­giv­ning från upp­bå­det. Ing­en vet vem som sköt Fo­li­ard. Gar­rett mis­sa­de Pic­kett, som vän­de om och red mot frista­den på ran­chen till­sam­mans med Bil­ly the Kid, Bowd­re, Wil­son och Ru­da­baugh – di­li­gens­rå­na­re och en rik­tigt obe­hag­lig fi­gur som till och med Bil­ly the Kid fruk­ta­de.

She­rif­fens upp­båd grup­pe­ra­de om sig och för­be­red­de sig för jak­ten. Nu var det fem man de skul­le spå­ra. Gar­rett ha­de hört av en bo­en­de i trak­ten att de lag­lö­sa tryck­te i en

över­gi­ven bygg­nad ut­an­för Stin­king Springs, i ett ing­en­mans­land där sump­ga­ser bubb­la­de upp i en vat­ten­pöl i en sän­ka. Den kor­ta rit­ten sked­de någ­ra tim­mar fö­re gry­ning­en och de fann att upp­gif­ter­na stäm­de: häs­tar stod bund­na ut­an­för bygg­na­den. Bil­ly the Kid var in­trängd i ett hörn och ing­en ha­de märkt att Gar­rett när­ma­de sig, så över­rask­nings­mo­men­tet var på upp­bå­dets si­da. Män­nen de­la­de upp sig och spred sig i om­rå­det för att vän­ta i mörk­ret.

I gry­ning­en kom en i gäng­et ut ge­nom den en­da dör­ren i bygg­na­den. Han var li­ka lång som Bil­ly the Kid och bar sam­ma ka­rak­te­ris­tis­ka Stet­s­on­hatt. Gar­rett viss­te att Bil­ly the Kid in­te skul­le ge sig lätt, så han gav tec­ken åt si­na män som pepp­ra­de krop­pen med ku­lor. Char­ley Bowd­re stapp­la­de död­ligt så­rad in i hu­set igen, men Bil­ly the Kid knuf­fa­de ut ho­nom med or­den: ”De har mör­dat dig, Char­ley, men du kan fort­fa­ran­de häm­nas. Dö­da någ­ra av skit­stöv­lar­na in­nan du dör.” Men även om Bowd­re ha­de li­te blod kvar i åd­ror­na kunde han in­te läng­re slåss, och han vack­la­de emot upp­bå­det och föll ihop in­nan han ens hann fing­ra på sin pi­stol.

Nu var tu­ren på Gar­retts si­da, men Bil­ly the Kids män var nu ba­ra fy­ra och den en­da vägen ut ur hu­set var bloc­ke­rad. För att sä­ker­stäl­la ut­gång­en sköt Gar­rett en av de tre häs­tar­na och sköt sön­der de and­ras rep så att de sprang iväg. She­rif­fen tyck­te att det var dags att pra­ta och ro­pa­de: ”Hur är lä­get där in­ne, Kid?”.

”Rätt bra”, blev sva­ret. ”Fast vi har ing­en ved för att la­ga fru­kost med.”

”Kom ut och häm­ta den, då. Var li­te säll­skap­lig.”

”Det går in­te, Pat. Jag har för myc­ket att stå i. Har in­te tid att springa om­kring.”

Gar­rett fick en idé. Hans män var ock­så hung­ri­ga ef­ter att ha ri­dit och stått ute och vän­tat i ky­lan, så han skic­ka­de ef­ter pro­vi­ant från Wil­cox ranch. Någ­ra tim­mar se­na­re ha­de man gjort upp eld. Den lju­va dof­ten av stekt kött väck­te livs­an­dar­na hos de lag­lö­sa. Ru­da­baugh vif­ta­de med en lor­tig näs­duk för att vi­sa att de gav sig. Fy­ra hung­ri­ga män klev ut ur hu­set för att få sig ett skrov­mål som kos­ta­de dem de­ras fri­het.

Nu ha­de Gar­rett satt fast Bil­ly the Kid, men den­ne var hal som en ål. De kla­ra­de sig un­dan en lynch­mobb i Las Ve­gas in­nan Bil­ly the Kid ställ­des in­för rät­ta i Me­sil­la för mor­det på Andrew ”Bucks­hot”’ Ro­berts. Han frikän­des i mars 1881, men be­fanns skyl­dig till mor­det på she­riff Wil­li­am

Bra­dy och döm­des till häng­ning den 13 maj. I Lin­coln county fanns ing­et fäng­el­se, så han satt i en la­ger­lo­kal och be­va­ka­des av vices­he­rif­fer­na Bell och Oling­er. Bil­ly the Kid lyc­ka­des dock stjä­la ett va­pen, dö­da vak­ter­na och fly från sitt fäng­el­se.

Gar­rett in­såg till sin för­tret att han in­te ha­de ord­nat ett till­räck­ligt bra fäng­el­se åt Bil­ly. Han åter­vän­de till Fort Sum­ner, dit man trod­de att Bil­ly the Kid ha­de flytt, men han fick in­te upp nå­got spår. Gar­rett tving­a­des ge sig ut på me­nings­lö­sa ex­p­di­tio­ner långt in på New Mex­i­kos stek­he­ta som­mar in­nan han änt­li­gen stöt­te på rym­ling­en.

I bör­jan av ju­li up­pe­höll sig Gar­rett till­sam­mans med de bå­da vices­he­rif­fer­na John W Poe och Tho­mas K McKin­ney, som er­sat­te Ste­wart, någ­ra mil norr om Fort Sum­ner. Han an­pas­sa­de sitt sö­kan­de ef­ter den in­for­ma­tion som han fick och ef­ter sin mag­käns­la. Det led­de ho­nom och hans män hem till Pe­ter Max­well, där man kunde hö­ra en slank man i en bred­brät­tad hatt sam­ta­la med någ­ra mex­i­ka­ner på spans­ka. Nu ha­de de fun­nit rätt man – men ing­en av de tre kän­de igen ho­nom på långt håll. Det vi­sa­de sig att Bil­ly the Kid in­te kän­de igen dem hel­ler. Han slank ner från mu­ren där han ha­de sut­tit och slänt­ra­de iväg till Max­wells hus.

Ef­ter skär­myts­ling­en vid Stin­king Springs, som slu­ta­de oav­gjort, och Bil­ly the Kids dra­ma­tis­ka flykt från fäng­el­set ver­kar hans död som en an­tik­li­max: kort ef­ter mid­natt den 15 ju­li gick Bil­ly the Kid in i Pe­ter Max­wells hus för att ta li­te kött till kvälls­mat. Gar­rett be­fann sig i Pe­tes mör­ka sov­rum och frå­ga­de ut ho­nom om var Bil­ly the Kid höll hus. Då klev den man som han ja­ga­de plöts­ligt in ge­nom sov­rums­dör­ren. Pe­te vis­ka­de hans namn till Gar­ret och Gar­rett tog inga ris­ker, ut­an av­los­sa­de två skott. Ku­lor­na träf­fa­de Bil­ly the Kid i bröst­kor­gen och han sjönk ner på gol­vet och dog.

I Gar­retts me­mo­a­rer, som han skrev kort ef­ter det att en ut­red­ning ha­de be­fri­at ho­nom från hans tjänst och för­kla­rat att mor­det var be­rät­ti­gat, skri­ver Gar­rett ba­ra någ­ra ra­der om vad som hän­de in­ne i det mör­ka sov­rum­met. Det var ing­en klas­sisk ut­ma­ning el­ler re­vol­ver­du­ell, de bå­da män­nen var in­te ens med­vet­na om varand­ras när­va­ro fö­re den död­li­ga ut­gång­en, och med tan­ke på att Bil­ly the Kids sista ord var på spans­ka tycks han in­te ha haft en aning om vem hans ba­ne­man var. Ryk­tet om Bil­ly the Kids al­la brott spred sig un­der de hän­del­se­lö­sa pe­ri­o­der­na me­dan Gar­rett ja­ga­de ho­nom, och folk bör­ja­de pra­ta mer och mer om den re­bel­lis­ke unge re­vol­ver­man­nen och den lång­ben­te la­gens väk­ta­re som skul­le bli hans un­der­gång. Kanske är det in­te så för­vå­nan­de att så många för­fat­ta­re och Hol­ly­wood-film­ska­pa­re har blåst upp hans nes­li­ga död än­da se­dan den in­träf­fa­de.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.