Jakten på bufflar
Det är inte många djur som symboliserar Vilda västern lika bra som den imponerande buffeln. Indianerna jagade bufflarna för mat, men på 1800-talet utrotades de nästan helt av vita som jagade dem också för nöjes skull.
Lätta att jaga
Skinn och kött från bufflar var värdefullt. Bufflarna var dessutom lätta att jaga. Om en buffel blev skjuten samlades andra bufflar runt den. På så sätt kunde jägarna enkelt ta hela hjordar med sina effektiva gevär.
Sportjakt
De som jagade för nöjes skull lämnade de döda djuren på marken, till ingen nytta. Ibland sköt passagerare på tåg bufflar från vagnens tak. Det var populärt under tråkiga tågresor.
Konflikt
När bufflarna blev färre ökade konflikten mellan de vita och indianerna. Det ledde till våldsamheter. Indianerna attackerade jägarnas läger för att hämnas, sen hämnades jägarna – och så vidare.
För indianerna var bufflarna heliga. De glömde aldrig
att den vite mannen nästan utrotade dem.
Hövdingen Sitting Bull sa: ”För bara sju år sen lovades vi evig tillgång till landet där bufflarna betar. Nu tar de vårt land ifrån oss.”
Reservat utan bufflar
Man ville tvinga indianerna att bo i reservat. Reservaten tillhörde USA:s regering, och marken där var ofta värdelös. Där fanns sällan några bufflar att jaga, men indianerna behövde bufflarna för att överleva.
En smutsig taktik
Regeringen visste att indianerna var beroende av bufflar. Ju färre bufflar, desto svårare fick indianerna det. Buffeljakten användes som ett militärt vapen, och målet var att svälta indianerna och få dem att ge upp. Det var en smutsig taktik, men den fungerade.
Fler bufflar
I slutet av 1800-talet fanns det bara några hundra bufflar kvar. Bufflar är inte vanliga i dag heller, men de är inte akut hotade. Några små grupper kan ses ströva runt på prärien.