Hövdingen Sitting Bull
Siouxernas hövding och andliga ledare
kämpade för att försvara urfolken.
Efter två dagars våldsamma strider vid Little Bighorn på prärien år 1876 segrade 3 000 indianer mot 600 soldater. Den helige lakotahövdingen Sitting Bull hade sett segern i en uppenbarelse tre månader tidigare.
Indianernas ledare
Slaget vid Little Bighorn var sista chansen för urfolken att rädda sitt land. Olika indianstammar kämpade sida vid sida. Deras ledare var Sitting Bull, som inte litade på USA. ”De vita vill ha krig och vi ska ge dem det”, sa han.
Slow vill bli krigare
Sitting Bull föddes i dagens South Dakota. Han fick först namnet Slow av sin far, hövdingen, för att han alltid var så långsam.
Lille Slow var som barn var mest hos lakotasiouxerna. Han lärde sig att rida, skjuta med pilbåge och jaga bufflar. Han drömde om att bli en stor krigare. En spejare som mötte Sitting Bull när han var pojke beskrev honom så här: ”Han var knubbig och orädd. Han var en skicklig ryttare, en träffsäker skytt och kunde det mesta.”
Hans nya namn
När Slow var 14 år deltog han i sin första strid, mot crowindianer. Han gav sig modigt på en krigare och slog ner honom. Efter det fick han namnet Sitting Bull, som belöning för sitt mod.
Hövding mot reservat
När Sitting Bull blev hövding ville han bevara sitt folks kultur, traditioner och heliga marker. Han beslöt sig för att aldrig gå med på några avtal som tvingade in indianer i reservat.
När man hittade guld i Black Hills blev livet för indianerna svårt. Det var helig mark för många stammar, men nu strömmade guldgrävare hit. USA beordrade alla siouxer att flytta till reservat. Sitting Bull vägrade. Han sa att reservaten var som ett fängelse.
Sitting Bull var väldigt långsam när han var liten. Därför kallades han Slow.
Uppenbarelse
När soldater tågade mot dem samlade Sitting Bull flera stammar i sitt läger. Där ledde han dem i ritualer och böner. Under ritualen fick han en uppenbarelse: soldater som föll till marken.
Uppenbarelsen slog in vid
Little Bighorn tre månader senare. Slaget var indianernas största seger under de långa krigen.
Vägrar ge upp
USA:s regering skickade tusentals soldater till området för att slå ner indianerna.
Många hövdingar gav upp, men Sitting Bull trotsade armén. År 1877 ledde han sin grupp över gränsen in i Kanada, utom räckhåll för trupperna.
Regeringen sa att Sitting Bull skulle slippa straff om han flyttade till ett reservat. Men han vägrade.
Svårt i landet utan bufflar
I Kanada fanns inga bufflar och därför var det svårt för Sitting Bull att hitta mat åt sitt folk. Till sist drog han söderut och gav upp efter fyra långa år i Kanada.
Han och hans kamrater hölls som krigsfångar i nästan två år. År 1883 återförenades Sitting Bull med sin stam.
Med Buffalo Bill
Två år senare kunde Sitting Bull lämna reservatet och ansluta sig till Buffalo Bills Vilda västern-show. Han tjänade 50 dollar i veckan på att rida runt ett varv i manegen, och en del extra på att sälja foton och autografer.
Men livet på resande fot var svårt och publiken buade ofta. Tidningarna skrev att Sitting Bull var ”den snällaste man som någonsin skurit halsen av någon”. Han stannade bara i fyra månader hos Buffalo Bill.
Fler uppenbarelser
Han återvände till reservatet och flyttade in i en hydda nära platsen där han föddes. Där fick han en ny uppenbarelse. En fågel landade bredvid honom och sa: ”Ditt eget folk, lakota, kommer att döda dig.”
På hösten 1890 kom Kicking Bear från lakotafolket och berättade om andedansen för Sitting Bull. Han menade att dansen skulle befria indianerna från de vita.
Sitting Bull skjuts
Myndigheterna var rädda för att den store ledaren Sitting Bull skulle ansluta sig till andedansarna. De skickade därför 43 poliser som från början tillhört lakotafolket dit för att ta fast honom.
Före gryningen den 15 december 1890 släpades Sitting Bull från sin hydda. Hans anhängare försökte skydda honom. I bråket träffades Sitting Bull i huvudet. Hans uppenbarelse hade blivit sann – igen.