Indianledaren Geronimo
Geronimo var många saker, bland annat krigare, tjuv,
mördare och indianledare.
Geronimos familj dödades av mexikanska soldater. Den djupa sorgen tände något hos Geronimo: ett glödande begär att hämnas. Geronimo stred mot mexikanska och amerikanska soldater i många, många år. Nybyggarna kallade honom ”den värsta indian som någonsin har funnits”.
Geronimos uppväxt
Geronimo föddes den 16 juni 1829. Hans riktiga namn var Goyaałé, som betyder ”den som gäspar”. Han hörde till chiricahuaapachernas stam. De jagade och odlade för att få mat.
Som 17-åring valdes han in i krigarnas råd och gifte sig med sin stora kärlek – Alope. De bosatte sig nära hans mors tipi (indiantält). Snart hade Geronimo tre barn. Barnen fick samma idylliska uppväxt som han hade haft. Geronimo var väldigt lycklig.
Lyckan tar slut
Lyckan tog slut när Geronimo miste sin mamma, sin fru och sina barn efter ett anfall av mexikanska soldater. Hövdingen sa att indianerna var för få för att stanna kvar och hämnas. De samlade ihop så mycket mat de kunde, lämnade de döda och reste vidare.
Men Geronimo ville ha hämnd. Ett år senare var han och andra apachekrigare redo. De hade inga hästar, och var klädda i bara mockasiner och höftskynken.
Mot Mexiko
Geronimo ledde krigarna till Mexiko. De gick mellan sex och sju mil varje dag. I närheten av Arise mötte de en liten grupp mexikanska män som ville sluta fred. Men Geronimo ville inte prata, han ville hämnas. Männen dödades. Geronimo hoppades att det skulle locka dit fler soldater från staden.
Det fungerade, och nästa dag kom fler soldater mot dem. Geronimo kände igen soldaterna som hade slaktat hans familj och stamfränder. Han berättade det för krigarna och de gjorde sig klara för strid.
”Geronimo blev kändis som krigsfånge.” Geronimo blev en
farlig krigare när hans familj dödades
och hans folk behandlades illa.
Hans chans
Detta var Geronimos chans att hämnas. Han och hans krigare ställde sig i en cirkel nära floden. Soldaterna kom närmare. Snart var de bara 350 meter från Geronimo och de andra krigarna. Då stannade de och började skjuta.
Geronimo ledde ett anfall framifrån, medan andra anföll bakifrån. Allt han tänkte på var sin hämnd och han stred som ett vilddjur.
Stridens slut
Striden höll på i nästan två timmar. I slutet var det bara Geronimo kvar. Hans pilar var slut, men han slogs för sitt liv. Han var mycket stark och plötsligt var allt över. Geronimo var starkast. Han hade tagit hämnd för sin familj.
En ny fiende
Men det var inte bara mexikaner som var indianernas fiender. Många vita nybyggare och amerikanska soldaterkom. De ville flytta apacherna till reservat och ta deras mark.
Brutna löften
År 1863 reste Geronimos hövding Mangas Coloradas iväg för att förhandla med soldater. De sa att om han flyttade med sin stam skulle han få mat, filtar och annat de behövde.
Efter ett rådslag bestämde man att Mangas Coloradas skulle ta med sig halva stammen dit, och om allt gick bra skulle Geronimo komma efter med resten.
Det gick inte bra. Geronimo fick höra att indianer dödades. Han och de andra flydde upp i bergen.
Fler brutna löften
År 1886 sa Geronimos spejare att general Miles ville träffa honom. Geronimo gick med på det och var villig att ge upp, om han lovades frihet och mark till sin stam. Det lovades han, men allt var en lögn.
När Geronimo kom till Texas fängslades han för sina brott. Marken och friheten som general
Miles hade lovat honom fick han aldrig.
Känd krigsfånge
Geronimo blev en kändis. Han var med på många stora scener, till exempel världsutställningen i Saint Louis år 1904. Han sålde foton av sig själv och autografer, samtidigt som han var krigsfånge
Geronimo var krigsfånge i resten av sitt liv, till år 1909 då han dog, 79 år gammal.
Ånger
På sin dödsbädd ångrade Geronimo att han hade gett upp. Han sa: ”Jag borde ha slagits tills jag var den sista överlevande.”