Hur påverkas kroppen i rymden?
Under fem månader på ISS får du räkna med att förlora 12 procent av din benmassa och 40 procent av muskelmassan – även med dagliga träningspass på löpbandet. Det är som att åldras från 20 till 60 år på några månader. Utan gravitation omfördelas vätskan i kroppen och hjärtat försvagas. Men kroppen genomgår också mer subtila och oväntade förändringar.
Hjärnan
Hos möss som exponerats för samma strålningsnivåer som på en resa till Mars ökade mängden beta-amyloid i hjärnan. Det betyder att långa rymdresor skulle kunna öka risken för att drabbas av Alzheimers sjukdom.
Ögonen
Omfördelningen av vätska gör att trycket mot ögongloben ökar och synnerven pressas ihop. Det kan leda till synsvårigheter senare. Högre strålningsnivåer ökar också risken för grå starr.
Bihålorna
Mer vätska i huvudet ger nästäppa, svullna halsvener och svullnad i ansiktet. Det ger en konstant förkylningskänsla.
Munnen
Astronauter berättar att maten smakar mindre i rymden, så många äter gärna kryddstarkt. I mikrogravitation separeras inte vätska från gaser i magen. Det gör att astronauter brukar ha problem med otrevliga sura uppstötningar.
Koordinationen
Astronauter vänjer sig vid att allting svävar och deras reflexer justeras så att de kan fånga föremål i mikrogravitation. Under den första tiden tillbaka på jorden är de klumpiga och tappar lätt saker.
Njurarna
Den benmassa som går förlorad blir till kalcium i blodet. Det kan leda till smärtsam njursten.
Immunsystemet
T-cellerna i immunförsvaret förökar sig inte lika bra i rymden. Därför drabbas astronauter lättare av bakterieinfektioner.
Blodet
Under de första dygnen i rymden förstör kroppen alla nya röda blodkroppar som bildas. Det upphör efter ett tag, men mängden röda blodkroppar förblir lägre tills man är tillbaka på jorden.
Fötterna
Den hårda huden under fotsulorna försvinner eftersom fötterna inte trampar på marken längre. Men fötternas ovansidor blir ömma och såriga genom att skava mot fotremmarna som astronauterna använder för att hålla sig på plats.