SPORT­BLA­DETS STE­FAN AL­FELT: DET ÄR

VM - Nostalgi - - Krönika Stefan Alfelt - Foto: AP

Idag, 32 år se­na­re, blir folk över he­la värl­den på grund av det må­let fort­fa­ran­de ra­san­de när ”fus­ka­ren” Di­e­go Ar­man­do Ma­ra­do­na nämns. Trots att han i sam­ma Vm-kvarts­fi­nal fy­ra ­mi­nu­ter se­na­re gjor­de fot­bolls­hi­sto­ri­ens mest fan­tas­tis­ka mål.

BBC:S upp­skat­ta­de kom­men­ta­tor Bar­ry Da­vi­es för­stod in­te upp­rörd­he­ten bland ­si­na lands­män på pla­nen ef­ter 1–0-må­let.

– De vill ha det till off­si­de, men bol­len kom­mer från Ste­ve Hod­ges fot, upp­re­par ­Da­vi­es någ­ra gång­er i di­rekt­sänd­ning­en.

Först ef­ter en and­ra tv-re­pris, som trots en an­nan vin­kel in­te hel­ler den är helt av­slö­jan­de, sä­ger Da­vi­es att det kan va­ra hand­boll som fått Pe­ter Shil­ton, Ter­ry Fenwick och Ter­ry But­cher att ja­ga den över­lag rätt be­dröv­li­ge do­ma­ren Ali Bin Nas­ser från Tu­ni­si­en.

På pla­nen var det fak­tiskt ba­ra Fenwick bland eng­els­män­nen som di­rekt upp­täck­te att det hand­la­de om en hands. De and­ra hakade mest på hans upp­rörd­het gente­mot do­ma­ren.

På press­kon­fe­ren­sen ef­ter mat­chen släng­de Eng­lands för­bunds­kap­ten Bob­by Rob­son ut en för­sik­tig frå­ga till oss jour­na­lis­ter på plats: – Det är hand­boll. Väl..? Han fick mest mum­mel till svar. Ing­en av oss viss­te i det lä­get med sä­ker­het vad som verk­li­gen ha­de skett. Av­stån­det från den väl­di­ga sta­di­ons press­läk­ta­re ner till pla­nen var av­se­värt. Tv-pro­duk­tio­ner­na och tek­ni­ken för 32 år sen går in­te att jäm­fö­ra med da­gens då vi al­la ha­de sett mäng­der av re­pri­ser och still­bil­der di­rekt i vå­ra mo­bil­te­le­fo­ner.

Själv över­ty­ga­des jag in­te om hand­sen för­rän på ho­tel­let ”Den sto­ra gräs­hop­pan” långt se­na­re i nat­ten när en ­tv- sta­tion vi­sa­de en klock­ren still­bild.

Är ett glans­num­mer

Ma­ra­do­na häv­da­de under press­kon­fe­ren­sen be­stämt att han nic­ka­de in bol­len. Han var rädd för att så länge som det var match­dag skul­le det kun­na fin­nas reg­ler som sa att man kun­de un­der­kän­na må­let i ef­ter­hand.

Se­na­re på kväl­len sa han till en jour­na­list att det var ”Ma­ra­do­nas hu­vud och Guds hand” som gjor­de må­let. Om Pe­ter Shil­tons på­ståd­da re­plik ”Om Gud ska va­ra med, då ska fan stå i mål” är sann är jag dock tvek­sam till.

Tit­tar man när­ma­re på må­let är det från­sett av­slut­nings­fus­ket ett glans­num­mer av Ma­ra­do­na av den typ han bjöd oss på så många gång­er under det­ta Vm-slut­spel i Mex­i­ko.

An­fal­let bör­jar så sak­te­li­ga ur ar­gen­tinsk hö­ger­backs­po­si­tion. Bol­len flyt­tas över till väns­ter­kan­ten med pass­ning­ar som eng­els­män­nen ba­ra kan föl­ja ut­an att kun­na bry­ta. Bol­len pe­tas in mot mit­ten till Ma­ra­do­na som med låg jog­ging­fart avan­ce­rar mot det eng­els­ka straff­om­rå­det där man kan ana att pa­ni­ken är nä­ra. Så långt ha­de Ma­ra­do­na näm­li­gen gjort VM -86 till en en­mans­show.

Glenn Hodd­le är den förs­te som kli­ver fram mot su­per­stjär­nan och blir för­ned­ran­de en­kelt bort­gjord med en knappt syn­lig kropps­fint och en kort blixt­ran­de snabb sid­leds­flytt av bol­len med värl­dens käns­li­gas­te väns­ter­fot. En li­ten tem­po­höj­ning och Ma­ra­do­na har pas­se­rat yt­ter­li­ga­re två eng­els­män och fått rö­rel­se på fy­ra and­ra som in­te rik­tigt vet var de ska ta vägen. Han för­sö­ker nå Jor­ge Val­da­no för ett svårt vägg­spel och stic­ker i dju­pet mot mål.

Er­kän­na? Ing­en gör så

Ar­gen­ti­nas and­re an­fal­la­re når ­in­te bol­len men Ste­ve Hod­ge släng­er ut ­fo­ten och skic­kar bol­len bak­åt i en bå­ge mot det eg­na må­let så att Ma­ra­do­na­blir fri med Shil­ton ut­an att kun­na va­ra off­si­de.

Ma­ra­do­na hop­par. Han är 165 cm och in­ser på vägen upp att han trots sin enor­ma ben­styr­ka och spänst in­te kom­mer att nå bol­len med hu­vu­det.

Re­flex­mäs­sigt släng­er han upp väns­ter­nä­ven och får till en in­te helt en­kel styr­ning i mål. Värl­dens då bäs­te fot­bolls­spe­la­re ru­sar mot hörn­flag­gan och kas­tar en tve­kan­de blick bak­åt mot do­ma­ren in­nan han vå­gar jub­la. Ali Bin Nas­ser har ­in­te sett vad som hänt den här gång­en hel­ler. Ma­ra­do­na vet att han har fus­kat och kom­mit un­dan med det.

Så vad skul­le han ha gjort i det lä­get? Er­kän­na? Be om för­lå­tel­se och sä­ga till do­ma­ren att un­der­kän­na må­let? Så länge mat­chen in­te ha­de blåsts igång igen ha­de det va­rit fullt möj­ligt. Ing­en gör så.

Mål har gjorts med arm­re­flex och god­känts i årets all­svens­ka. I de sto­ra tv-mat­cher vi så of­ta ma­tas med nu­för­ti­den ser vi hur jät­te­stjär­nor kas­tar sig ef­ter mi­ni­mal el­ler ing­en kon­takt alls med mot­stån­da­re i för­sök att fil­ma till sig fri­spar­kar, straf­far, gu­la el­ler rö­da kort. Spe­la­re, trä­na­re och till och med se­ri­ö­sa fot­bollskrö­ni­kö­rer häv­dar att fusk hör till spe­let.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.