ETT MIN­NE JAG FORT­FA­RAN­DE NJU­TER AV

VM - Nostalgi - - Krönika Stefan Alfelt - Foto: KAI REHN, IMAGO, IBL Ste­fan Al­felt

Med sin stjärn­sta­tus och boll­dri­van­de spel­stil där han gick tätt in­på och för­bi si­na mot­stån­da­re blev han den själv­kla­ra mål­tav­lan för mot­stån­dar­la­gens slak­ta­re. Världs­fot­bol­len under 1970- och 80-ta­len bjöd på oer­hört myc­ket bru­ta­la­re spel än det vi ser i dag.

Ter­ry Fenwick var den en­de eng­els­ke spe­la­ren som var­na­des i kvarts­fi­na­len mot Ar­gen­ti­na men han be­gick till­räck­ligt med ojust­he­ter för att ha kun­nat bli ut­vi­sad vid fy­ra till­fäl­len i mat­chen. Al­la hans våld­sam­ma at­tac­ker ut­för­des mot Ma­ra­do­na. Ojust­he­ter man in­te be­straf­fas för blir ock­så ett sorts fusk ef­tersom det på­ver­kar mat­chens ut­veck­ling.

Ma­ra­do­na har sagt att han ald­rig ång­rat att han an­vän­de han­den. Han kom­mer ­in­te att ång­ra det ens på sin döds­bädd. Av en all­de­les spe­ci­ell an­led­ning.

Re­vansch för Falkland­s­kri­get

När jag in­för mat­chen pro­me­ne­ra­de sista bi­ten till Az­te­ka­sta­di­on kom jag runt en hör­na och stod plöts­ligt rakt fram­för en strids­vagn. Stäm­ning­en in­för mat­chen var ex­tremt lad­dad. Stor­bri­tan­ni­en ha­de fy­ra år ti­di­ga­re be­seg­rat Ar­gen­ti­na i det svår­be­grip­li­ga kri­get om de kar­ga Falklandsö­ar­na. Al­la fruk­ta­de en hat­match med upp­lopp och slags­mål mel­lan de två län­der­nas sup­port­rar. Mex­i­ko mo­bi­li­se­ra­de som vo­re ett nytt krig på gång.

Tungt be­väp­nad po­lis och mi­li­tär slog en järn­ring runt sta­di­on men ingen­ting hän­de för­rän ef­ter mat­chen då sto­ra ska­ror av fans rök ihop mitt fram­för ögo­nen på po­lis och mi­li­tär som in­te in­grep. Jag ham­na­de mitt i brå­ket. Frå­ga­de en po­lis var­för de in­te gjor­de nå­got och fick det prag­ma­tis­ka sva­ret:

– Islas Mal­vi­nas (Falklandsö­ar­na) är de­ras krig.

För ar­gen­ti­nar­na var se­gern över det eng­els­ka lands­la­get en re­vansch. Ma­ra­do­na såg det på sam­ma vis och för fol­ket var han en hjälte oav­sett hur han bu­rit sig åt för att få in bol­len.

Det re­so­ne­mang som jag haft i den här ar­ti­keln kun­de jag in­te ha där och då, var­ken under el­ler di­rekt ef­ter mat­chen i den pul­se- ran­de gi­gant­sta­den Mex­i­co Ci­ty som­ma­ren 1986. Jag ha­de som sagt in­te upp­fat­tat Guds hand in re­al li­fe så som fot­boll­säls­ka­re var det Ma­ra­do­nas and­ra mål jag bar med mig från kvarts­fi­na­len med två av histo­ri­ens mest om­skriv­na fot­bolls­mål.

Ett min­ne jag fort­fa­ran­de nju­ter av. – Jag ha­ta­de det jag såg, men det var fan­tas­tiskt att se, sa Bob­by Rob­son.

Någ­ra sul­drag­ning­ar på egen plan­hal­va och sen någ­ra mi­ni­ma­lis­tis­ka fin­ter i hög fart och vips ha­de Ma­ra­do­na pas­se­rat fem mot­stån­da­re in­klu­si­ve Pe­ter Shil­ton med bol­len klist­rad in­till väns­ter­fo­ten in­nan han från ­nä­ra håll stötte in den i tomt mål med yt­ter­si­dan. En to­tal för­ned­ring av en hel na­tion. Valt av värl­dens fot­bollsfans till år­hund­ra­dets mål på 1900-ta­let.

VM i Mex­i­ko var Ma­ra­do­nas pe­ak. Ing­en har do­mi­ne­rat ett slut­spel som han gjor­de med sin enor­ma fy­sik, blick för spe­let och ma­gis­ka väns­ter­fot. Li­te trå­kigt att han in­te fick av­gö­ra fi­na­len mot Väst­tyskland – Jor­ge Bur­ru­cha­ga av­gjor­de med 3–2 i 84:e mi­nu­ten. Ma­ra­do­na läm­na­de fi­na­len mållös, men han vann VM åt sitt land.

Ty­värr kla­ra­de han sen in­te kän­dis­ska­pet och pres­sen ut­i­från. Ma­ra­do­na flip­pa­de ut i sitt pri­vat­liv med dro­ger och tvek­samt um­gänge. Han fäll­des för dop­ning fle­ra gång­er men även om ko­ka­in är snabbt pre­sta­tions­hö­jan­de ger knar­ket väl­digt kort­va­ri­ga positiva ef­fek­ter för en id­rotts­man in­nan an­vänd­ning­en re­sul­te­rar i en mängd lång­va­ri­ga di­rekt far­li­ga följ­der. Hans fest­knar­kan­de blev ett miss­bruk som ska­da­de hans ly­san­de kar­riär. För­hopp­nings­vis har han ta­git sig ur det värs­ta nu och kan le­va vi­da­re med att nju­ta av de fan­tas­tis­ka min­nen han ska­pat.

För­vand­la­de fot­bol­len

Ut­ö­ver de otro­li­ga mat­cher­na i Mex­i­ko ska­pa­de han yt­ter­li­ga­re ett oför­glöm­ligt ­min­ne åt mig under en press­kon­fe­rens där jour­na­lis­ter­na fick stå ba­kom ett högt sta­ket med Ma­ra­do­na på and­ra si­dan för att han ­in­te skul­le kros­sas av al­la som vil­le kom­ma ho­nom nä­ra för att stäl­la frå­gor.

En del av de and­ra ar­gen­tins­ka lands­lags­spe­lar­na slog lång­pass­ning­ar till varand­ra ba­kom Ma­ra­do­na. Plöts­ligt kom en boll fa­ran­de rakt mot den in­ter­vju­a­de stjär­nan som in­te såg ut att ha sett bol­len kom­ma. Men di­rekt ef­ter att den lan­dat all­de­les in­till ho­nom klipp­te han till den på upp­studs med sin väns­ter­klack så att bol­len for rakt upp i luf­ten.

Bol­len kom li­ka rakt ned igen och när den var näs­tan ne­re vink­la­de Ma­ra­do­na ut sin väns­ter­fot ut­an att lyf­ta klac­ken från grä­set. Bol­len la sig helt still på hans fot ut­an an­ty­dan till studs. Under he­la ak­tio­nen fort­sat­te han att pra­ta om sig själv i tred­je per­son och in­te en gång släppte han blic­ken från oss jour­na­lis­ter för att fix­e­ra bol­lens ba­na. Han ha­de full­stän­dig kon­troll i sitt bre­da syn­fält.

Som spe­la­re var Ma­ra­do­na en troll­karl. En ef­fek­tiv ar­tist som när han var som bäst för­vand­la­de fotboll till en in­di­vi­du­ell id­rott.

Men värl­dens bäs­te fot­bolls­spe­la­re ge­nom ti­der­na he­ter – Pe­lé.

En to­tal för­ned­ring av en hel na­tion. Valt av värl­dens fot­bollsfans till år­hund­ra­dets mål på 1900-ta­let.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.