”DET VAR SÅ STORT ATT VIN­NA –

VM - Nostalgi - - Krönika Stefan Alfelt - Foto: AP, BILDBYRÅN

I stäl­let ­vi­sar han tän­der­na i ett stort varg­grin när han minns till­ba­ka på schack­ran­det. – Vet du hur jag vet att det gick till så? För att jag gjor­de li­ka­dant sen när jag själv blev lag­kap­ten! Han läg­ger av ett tri­um­fe­ran­de garv. – Då frå­ga­de trä­na­ren om mi­na åsik­ter, ­vil­ka jag tyck­te skul­le spe­la och jag var li­ka­dan som de gam­la spe­lar­na va­rit mot mig ti­di­ga­re.

1984 tog Lothar ste­get till Bay­ern Mün­chen och in i fin­rum­met.

– ... och in i lands­la­gets star­tel­va. Det hand­la­de myc­ket om klub­ba­dress, som sagt.

EM i Frank­ri­ke var en svag tur­ne­ring för tys­kar­na, men den unge slit­var­gen på mitt­fäl­tet fick star­ta i samt­li­ga mat­cher. Den nye för­bunds­kap­te­nen Franz Bec­ken­bau­er ut­nämn­de Lothar till sin hög­ra hand på fäl­tet vil­ket gav fi­na re­sul­tat under VM 1986.

– Han vil­le ha mig. Han re­spek­te­ra­de mig. Han trod­de på mig. Han viss­te att jag var rätt man att le­da la­get. Bec­ken­bau­er be­hand­la­de mig som en fri an­de på pla­nen. ”Lothar, frå­ga in­te mig hur vi ska spe­la. Gör för­änd­ring­ar själv om du tror att det be­hövs”. Han gav mig själv­för­tro­en­de. Och om Bec­ken­bau­er kal­lar dig för den per­fek­ta spe­la­ren så mås­te man tro på ho­nom. Han är den bäs­ta spe­la­ren i Tysklands histo­ria.

Kri­ti­se­ra­de Bec­ken­bau­er

Men Lothar vo­re in­te Lothar om han in­te sam­ti­digt un­na­de sig att krit­se­ra sin läro­mäs­ta­re. Att Tyskland för­lo­ra­de Vm-fi­na­len 1986 mot Ar­gen­ti­na var näm­li­gen Beckenbauers fel, me­nar han. Ma­ra­do­na stod på höj­den av sin för­må­ga, ha­de lekt fram Ar­gen­ti­na till fi­na­len och sam­ti­digt satt skräck i Bec­ken­bau­er. – Ma­ra­do­na var värl­dens bäs­ta spe­la­re. Under det mäs­ter­ska­pet gjor­de han vad han vil­le. Han var skill­na­den i al­la mat­cher. Men Franz ha­de för myc­ket re­spekt. Han var nog till och med rädd för Ma­ra­do­na. Bec­ken­bau­er viss­te att Lothar re­la­tivt fram­gångs­rikt punkt­mar­ke­rat ar­gen­ti­na­ren ti­di­ga­re under kar­riä­ren och bad där­för ­ho­nom att upp­re­pa ­be­drif­ten. – ”Du kan stop­pa ho­nom, Lothar. Ba­ra du kla­rar den upp­gif­ten”. Så tänk­te Bec­ken­bau­er. Och visst: vi såg in­te Ma­ra­do­na li­ka myc­ket som ti­di­ga­re under mäs­ter­ska­pet.

Det var en ovan­ligt blyg­sam sum­me­ring för att kom­ma från Lothar, för faktum är att Ma­ra­do­na ald­rig haft tuf­fa­re be­vak­ning än av tys­ken. ”Han är den bäs­ta ri­va­len jag nå­gon­sin haft. Jag an­tar att det räc­ker för att be­rät­ta vem han var”, skri­ver Ma­ra­do­na i sin själv­bi­o­gra­fi.

Hur var det att punkt­mar­ke­ra ­Ma­ra­do­na?

– Jag var ald­rig oro­lig, det kan jag in­te på­stå, för jag viss­te att jag var snabb och tuff. Man fick ald­rig lå­ta Ma­ra­do­na få bol­len vid föt­ter­na och lö­pa mot dig, då var det re­dan för sent att stop­pa ho­nom för han ha­de en sån fart och var sam­ti­digt så lu­rig. Du skul­le all­tid ploc­ka ho­nom pre­cis när han tog emot bol­len.

”För stort fo­kus på Ma­ra­do­na”

Lothar an­ser att det tak­tis­ka dra­get var ett miss­tag. Tyskland blev re­ak­tivt och ängs­ligt.

– När jag flyt­ta­des ner i de­fen­si­ven så ­tap­pa­de vi för myc­ket kraft i of­fen­si­ven. Det blev ett för stort fo­kus på Ma­ra­do­na. Jag ham­na­de lik­som ut­an­för mat­chen. Se­na­re flyt­ta­des jag fram i ba­nan, men då var det för sent.

Tyskland kvit­te­ra­de visserligen Ar­gen­ti­nas led­ning, men för­lo­ra­de till slut på Jor­ge Bur­ru­cha­gas av­gö­ran­de 3–2 i slut­mi­nu­ter­na.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.