GRUPP­SPEL

VM - Nostalgi - - Krönika Stefan Alfelt -

Men för­u­tom att han gär­na sit­ter ner under in­ter­vjun och be­hö­ver nå­gon se­kund ex­tra för att ta sig ut på den av sol­sken fyll­da bal­kong­en så är han pigg och helt klar i hu­vu­det. Och ska man se nå­got po­si­tivt med hans sjuk­doms­pe­ri­od så är det att han gått ner i vikt.

– I dag ha­de du fått på dig Vm-ka­va­jen igen. Den ha­de in­te gått att knäp­pa för två år se­dan…, sä­ger Ma­ri­an­ne och skrat­tar.

Vm-ka­va­jen, som var det en­da spe­lar­na fick be­hål­la från VM, är dock bor­ta sen länge. Men min­ne­na av sil­ver­som­ma­ren finns kvar.

Uru­gu­ay (1930) och Ita­li­en (1934) ha­de vun­nit VM som värd­na­tio­ner. Dess­utom ha­de Bra­si­li­en (1950) nått fi­nal i sitt hem­maVM. Men in­för 1958 fanns in­te de för­hopp­ning­ar­na på det åld­ran­de svens­ka la­get.

– Det ha­de skri­vits väl­digt myc­ket om VM i de svens­ka tid­ning­ar­na. Om vil­ka som var fa­vo­ri­ter och… ja, vi var ju in­te med i någ­ra så­na dis­kus­sio­ner över hu­vud ta­get, sä­ger ”Kurre” i dag.

”Jös­ses, det blev helt fel”

Att de svens­ka proff­sen till slut fått tillå­tel­se­att va­ra med i lands­la­get igen var för­stås en för­del, och fem spe­la­re från Ita­li­en (Ham­rin, Li­ed­holm, ”Jul­le” Gustavs­son, Lennart ”Nac­ka” Skoglund och Ar­ne Selmosson) sam­la­des till­sam­mans med Gunnar Gren som vänt hem till Sve­ri­ge och Ör­gryte ett par år ti­di­ga­re. I fi­na­len mot Bra­si­li­en någ­ra vec­kor se­na­re ställ­de Sve­ri­ge upp med fy­ra proffs, tre all­svens­ka spe­la­re, och fy­ra man från nu­va­ran­de Su­pe­ret­tan.

Att ni proffs och ama­tö­rer­na från all­svens­kan och su­pe­ret­tan nu plöts­ligt skul­le bil­da ett lag, var det nå­gon­sin ett pro­blem för er spe­la­re?

– Nä, det tror jag in­te. Jag ha­de ju Gren och Li­ed­holm, och så ”Nac­ka”. Vi var ju fy­ra styc­ken proffs i ked­jan ba­ra. Och så ”Jul­le” på mit­ten. Det var ald­rig någ­ra pro­blem, att den el­ler den skul­le va­ra med. Det var väl ba­ra synd om små­kil­lar­na som var tvung­na att åka hem när vi fick tillå­tel­se att va­ra med.

Den svens­ke för­bunds­kap­te­nen het­te Ge­or­ge Ray­nor, men om folk tror att Jan­ne An­ders­sons jobb är tufft så var det ing­et mot hur Ray­nors upp­gift var då. Han skul­le ska­pa ett lag, men först se­dan en ut­tag­nings­kom­mit­té, be­stå­en­de av ett an­tal all­svens­ka klubble­da­re, ta­git ut trup­pen åt ho­nom. Det var in­te all­tid fo­kus låg på att ta ut det bäs­ta la­get, ut­an att ta ut så många spe­la­re som möj­ligt från sin egen klubb.

– Nä, det fun­ge­ra­de ju in­te. Så fort de möt­tes så skul­le var och en ploc­ka ut si­na spe­la­re. Och det blev ju helt fel. Ja, jös­ses. Put­te Kock vil­le ha med mig, men Eric Pers­son från Mal­mö FF. Ja, jag fick of­ta spe­la med Hen­ry Thill­berg och det var ju ing­et som pas­sa­de nå­gon av oss. Han slog lång­bol­lar och jag vil­le ha bol­len på föt­ter­na. Så, det gick in­te. Det vo­re gi­vet­vis bätt­re om ba­ra en per­son ta­git ut la­get. Och ut­tag­nings­kom­mit­tén för­svann sen ett par år se­na­re.

Men kän­de ni att det än­då var det bäs­ta la­get som var ut­ta­get till VM?

– Ja, jag tror in­te att vi sak­na­de någ­ra spe­la­re, inga som ha­de kun­nat gö­ra skill­nad till det bätt­re i al­la fall.

Värd­na­tio­nen Sve­ri­ge lot­ta­des in i en grupp med Mex­i­ko, stor­la­get Ung­ern och Wa­les, där det först­nämn­da la­get stod för mot­stån­det i pre­miä­ren.

– Vi viss­te ju knappt var Mex­i­ko låg på kar­tan. När vi fick ve­ta grupp­mot­stån­det så trod­de vi knappt att vi skul­le gå vi­da­re. In­te knappt kanske, men än­då att det skul­le bli jät­tesvårt. Men det gick, re­dan ef­ter två mat­cher så var vi kla­ra för kvarts­fi­nal. Det var ovän­tat. Vi ha­de tu­ren, el­ler tu­ren och tu­ren, men den un­gers­ka re­vo­lu­tio­nen sked­de någ­ra år ti­di­ga­re och då ha­de de läm­nat lan­det, Kocsis, Pus­kas och någ­ra and­ra. Så det var ett mind­re starkt Ung­ern. Mex­i­ko och Wa­les trod­de vi att vi skul­le kun­na slå, men vi trod­de in­te att vi skul­le vin­na grup­pen så lätt.

VM 1958 var in­te ba­ra den tur­ne­ring där Sve­ri­ge till slut lät proffs och ama­tö­rer spe­la till­sam­mans, ut­an ock­så då tv-ap­pa­ra­ter­na gjor­de sitt in­tåg. Tv-sänd­ning­ar­na gjor­de att tu­sen­tals svens­kar var­je dag under tur­ne­ring­ens gång föll till fö­ga och in­för­skaf­fa­de sig en ap­pa­rat. Det var ing­et bil­ligt nö­je, en 21-tums-tv kos­ta­de 2 000 kro­nor, mot­sva­ran­de 25 000 kro­nor i da­gens pen­ning­vär­de.

Nå­gon tv fanns det dock in­te på den svens­ka för­lägg­ning­en. Som­ma­rens svens­ka Vm­lag in­kvar­te­ras på ett 5-stjär­nigt lyx­ho­tell vid Svar­ta ha­vet, men 1958 fick man nöja sig med Lill­sveds gym­nas­tik­hög­sko­la på Värm­dö ut­an­för Stock­holm. Tan­kar­na går till ung­domscu­per med 20 man lig­gan­de på luft­madras­ser i sov­sa­lar, men rik­tigt så il­la var det in­te.

– Ha­ha, nej nej. Vi ha­de eg­na rum. Och säng­ar. Det var ing­et fäng­el­se. Och det fanns inga skol­barn där då, de ha­de som­mar­lov. Men det var väl­digt långt från all­ting, så att folk in­te kun­de springa om­kring där. För­bun­det vil­le att vi skul­le få lugn och ro.

”Ha­de fått stryk med 6–0 & 6–1”

La­gom till kvarts­fi­na­len mot Sov­je­tu­ni­o­nen bör­ja­de fot­bolls­fe­bern nå kok­punk­ten i Sve­ri­ge. Men för spe­lar­na var för­vänt­ning­ar­na lågt sat­ta.

– Or­var Bergmark pac­ka­de till och med väs­kor­na för att åka hem di­rekt ef­ter mat­chen. Så sä­ker var han på för­lust. Vi ha­de mött rys­sar­na två år ti­di­ga­re och fått stryk med 6–0 i Moskva och 6–1 i Stock­holm. Men vi ryck­te mest på ax­lar­na, det är ju än­då all­tid el­va mot el­va.

90 mi­nu­ter se­na­re fick Bergmark pac­ka upp väs­kan igen, ef­ter att Ham­rin och Ag­ne Simonsson gjort varsitt mål och sen­sa­tio­nellt sla­git ut en av för­hands­fa­vo­ri­ter­na.

– Det är som man sä­ger, när det ska gå bra så går det bra. Ta förs­ta må­let till ex­em­pel, jag slog en pass­ning mot ”Nac­ka”, men bac­ken sat­te fram fo­ten så bol­len flög till­ba­ka. Och ham­na­de mitt i hu­vu­det på mig. Så det var ba­ra att boc­ka och bu­ga, så gick bol­len i mål i stäl­let. Och and­ra må­let, då fick jag ett in­kast från. Ja, det var väl an­tag­li­gen från Nac­ka till och med. Jag gick för­bi någ­ra rys­sar och kom ner till kort­lin­jen. Då viss­te jag in­te var jag skul­le gå, så jag fort­sat­te ba­ra mot må­let. Och där kom Ag­ne fram, så jag bredsi­da­de ba­ra bol­len till ho­nom, och så la han in den.

Det mås­te ha va­rit en rik­tig fot­bolls­fe­ber då, Sve­ri­ge klart för se­mi­fi­nal ef­ter att ha sla­git ut Sov­je­tu­ni­o­nen?

– Jo, det var det ju. Vi var gla­da och tyck­te

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.