TYSKLAND 9 ju­ni–9 ju­li WIR LIEBEN DIE MANNSCHAFT – MEN GUL­DET TILL ITA­LI­EN

VM - Nostalgi - - Krönika Stefan Alfelt -

n Al­la äls­ka­de Tyskland. Vi tar det igen: för förs­ta gång­en i fot­bolls­hi­sto­ri­en äls­ka­de al­la Tyskland. En osan­no­lik ut­veck­ling sett till att de i de­cen­ni­er ha­de va­rit en ha­tad pro­jek­tions­y­ta för res­ten av fot­bolls­värl­dens. Stor­na­tio­ner som Hol­land och Frank­ri­ke de­fi­ni­e­ra­de sig ge­nom att de in­te var som tys­kar­na. Ing­en vil­le va­ra som Tyskland, men al­la fruk­ta­de Die Mannschaft.

Men VM 2006 var allt­så en fot­bollskul­tu­rell bryt­punkt. Tyskland ar­ran­ge­ra­de mäs­ter­ska­pet ex­em­pla­riskt, lan­se­ra­de en ny spel­skick­lig och sym­pa­tisk spe­lar­ge­ne­ra­tion och pre­ste­ra­de tur­ne­ring­ens kanske mest un­der­hål­lan­de fotboll. För förs­ta gång­en för­fo­ga­de Tyskland över ett uni­ver­sellt om­tyckt lands­lag.

Om 2002 ha­de va­rit skräl­lar­nas tur­ne­ring så höll fa­vo­ri­ter­na de­fi­ni­tivt för tryc­ket fy­ra år se­na­re. Sju av åt­ta lag i kvarts­fi­na­ler­na till­hör­de de tra­di­tio­nel­la stor­na­tio­ner­na. Bra­si­li­en ha­de bäst spe­la­re men flam­sa­de bort tur­ne­ring­en i ett moln av jip­pon och re­klam­kam­pan­jer. Hos Spa­ni­en såg vi kon­tu­rer­na om vad som kom­ma skul­le, men la­get var in­te fär­digt. Eng­land led åter­i­gen av för­lorar­men­ta­li­tet för­klädd till otur, Por­tu­gal sak­na­de som van­ligt en vet­tig cen­ter och ett mäk­tigt Ar­gen­ti­na pal­la­de in­te pres­sen.

Led­da av en pånytt­född Zi­nedi­ne Zi­da­ne lek­te sig ett li­ka ele­gant som väl­or­ga­ni­se­rat Frank­ri­ke till fi­na­len. Ita­li­en ha­de via tur­ne­ring­ens bäs­ta match (se­mi­fi­na­len mot Tyskland) ta­git sig he­la vägen fram. Till­sam­mans ha­de de bå­da la­gen ba­ra släppt in ett en­da mål under slut­spe­let. Myc­ket rik­tigt blev fi­na­len re­la­tivt till­knäppt på mål­chan­ser men hög­ka­ra­tig vad gäll­de dra­ma­tik. Två osan­no­li­ka hjäl­tar av­gjor­de för Ita­li­en: an­ti­hjäl­ten Ma­te­raz­zi fick Zi­da­ne ut­vi­sad och be­grän­sa­de, men form­top­pa­de pojk­vas­kern Gros­so skic­ka­de in den av­gö­ran­de straf­fen för Ita­li­en. n Vad sa egent­li­gen Mar­co Ma­te­raz­zi till Zi­nedi­ne Zi­da­ne den där ju­li­k­väl­len 2006?

Vil­ken ni­vå av oför­skämd­het kräv­des egent­li­gen för att få VM:S mest me­ri­te­ra­de spe­la­re ur ba­lans?

Gans­ka di­rekt ef­ter fi­na­len stod det klart att Ma­te­raz­zis för­o­lämp­ning av en kvinn­lig med­lem av Zi­da­nes fa­milj va­rit det som lett till frans­man­nens ut­brott. I många år spe­ku­le­ra­des det om den ex­ak­ta for­mu­le­ring­en – och vil­ken fa­mil­je­med­lem som han fak­tiskt ut­ta­lat sig om. Ett de­cen­ni­um ef­ter fi­na­len la­de Ma­te­raz­zi kor­ten på bor­det.

– Jag drog i hans trö­ja och Zi­da­ne sa hån­fullt: ”Om du vill ha min trö­ja så myc­ket så ger jag dig den ef­teråt”. Är in­te det en pro­vo­ka­tion? Så jag sa att jag fö­re­drog hans sys­ter fram­för trö­jan, be­rät­ta­de Ma­te­raz­zi och fort­sat­te: – Tid­ning­ar har skri­vit att jag re­fe­re­ra­de till hans mam­ma, och in­te sys­ter, men det stäm­mer in­te. Min mor dog när jag var fem­ton år gam­mal och jag skul­le ald­rig sjun­ka så lågt att för­o­läm­pa hans mam­ma.

DET FICK ZI­ZOU ATT EX­PLO­DE­RA

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.